Kategori: Skola Sida 11 av 12

den 12 november 2009

Läste kommentaren från förra inlägget, drugs blinkar lite låter gåsen få sitt. Men måste ändå säga att om någon inbillar sig, troche att det som behövs för att jag inte ska ha adhd, är strukturer och kartlägningar. Då inser i alla fall jag att det saknas kunskaper, läste till och med för någon vecka sen att om jag följt Anna Walgrens barn- böcker till punkt och pricka så hade jag och mina små guldklimpar, inte haft adhd, Herre gud, va många värdelösa föräldrar det finns iså fall, Gud min skapare! Vad Gör alla i övriga världen. Det är tragiskt att Einstiens mamma inte läst Anna Wahlgrens böcker, då hade ju han haft ett så mycket bättre liv. Vilken tur att den boken inte fanns då. För det hade ju gjort honom som alla andra.

Nu inser jag, att jag går till ytterligheter, är ute i hörnerna och känner att det är en hårfin gräns att dra till. Men med eller utan Anna Wahlgrenare, eller andra okunniga vetare, så menar jag att oavsätt alla strukturer och fyrkantigheter, så har jag och jag misstänker att många med mig ändå varit tillräckligt. Good enough som föräldrar. Jag springer inte runt och kräver av människor som inte har adhd, att de ska ha diagnosen och röra till saker som jag gör ibland. Nej jag gör inte det.

Men på något sätt känns det, som att människor där ute som inte har en aning om hur mina skor känns, kräver av mig att jag ska vara symtomfri.

Nu inbillar jag mig, att jag på något sätt är det, för sånt e livet vi är olika, jag är jag, Jag uppfostrade mina barn, efter min bästa förmåga, i min uppfostran, har det varit viktigt för mig att de ska få vara så som de är, men att de vet och känner in ord som, respekt, acceptans. Det är viktiga ord, för mig, det är ord som är min ledstjärna, om sen de glömmer av, eller tappar bort, så är det som Takets Karlsson säger: rätt värdsliga problem. Dessutom är det jag, som glömmer, jag som får köpa nytt, eller betala låssmeden. Jag skulle önska att vi alla var mera humana, jag tror att vi alla gör vårat bästa, Även om mitt bästa inte liknar ditt, så är det inte ditt bästa som kanske är det bästa för mig.

Jag skulle aldrig kräva av en blind, att denna ska använda ögonen, jag skulle aldrig kräva av en döv, att lyssna bättre. Men när jag snurrar till det, eller glömmer, speedar på i 100, då vet jag, att då känner jag, och får höra av andra, att jag ska skärpa mig, ta mig i kragen, örat eller vad det nu kan vara. Tyvärr, så har jag inte det skärpet, som skärper till mig, kragen som jag ska ta mig i, har jag tappat eller glömt någonstans, örat mmm vilket öra ska jag välja.

Mina konsekvenser, behöver ingen annan stå för eller fixa till, de får jag allt göra själv. Människor okunskaper är itryckta i mig, och har även varit min egen sanning, i dag, vet jag bättre, idag tillåter jag mig vara mig. Okunskaper illviljor, trångsintheter är det som jag är mest rädd för, det är det som mina barn, jag själv ständigt möter i livet.

Gör man uttalande om att människor med adhd behöver lära sig struktur och ta mera ansvar, sluta luta sig emot sitt funktionshinder och skärpa till sig, lära sig passa tiden, alla kan passa tiden.

Jag lutar mig inte emot mitt funktionshinder, jag har inte valt det men, ändå har jag svårt att komma i tid, för jag kommer gärna en timma innan den utsatta tiden för att slippa, Ta dig i kragen omdömen.

Jag Anser att man är ute och seglar, att de inte inser, inte har kunskapen, var på ordet inkompetent, är det rätta ordet att använda. Är man där till någon radiopratare eller annan media person så har man ett ansvar, att i alla fall ha kunskapen om vad det är man pratar om. Men det är lite så att de som har mest åsikter är de som har minst insikter.

Ny forskning inom området visar också på att adhd, även är en skillnad på hjärnan att denna kan ses.

Ja, jag är en av de mammor som läste Anna Wahlgerns böcker, men insåg att det inte var något för mig. Sovträna barnen, låt ungarna sova bredvid dig, så gråter de mindre, min 17 åriga son skulle aldrig ens få för sig, att sova i min säng nu, finns inte på kartan. Han är inte rädd för vargen, som Anna pratar om, han är trygg, och jag vet att en del av den tryggheten, beror på att han fick sova hos mig ofta och tills han själv kom på, att han nog var lite för stor för att sova i min säng. Då var han inte 16 år, utan kanske 7- 8 år.

Intressanta länkar till skolan

den 11 november 2009

Har du barn i skolan som har Asperger eller ADHD så berätta för skolan om den nya publikationen.

Hade en kommentar på inlägget Lycka, order ( Farsan mitt i livet ).

Om varför jag skrev A D H D, purchase Han trodde jag vill skrivaom diagnosen för att avsäga mig diagnosen, search om jag fattade det rätt. Även Jag föredrar att kalla mig impulsiv, skulle på något sätt vara en täckmantel. För att dölja min adhd. Känner det viktigt att skriva att så inte är fallet.

Men även ser jag att vi har mötts av samma okunskaper i livet, för de fyra bokstäverna har en negativklang, uppfattningar om slarvigheter och lathet är ord, som oftast andra har uppfattningar om då man pratar adhd.

Så är ju inte fallet, jag är minst av allt lat, jag tror inte någon med adhd är latare än människor i övrigt, vi har bara så svårt att hålla kvar fokus, att starta i nya projekt och att slutföra.

Jag misstänker till och med eller i alla fall för egen del vet jag, att vissa saker tar mera energi av mig än för människor utan ADHD. När jag sitter på möte, vilket är en arbetsuppgift i mitt arbete, så tar det sådan energi från mig.

När jag kommer hem är jag helt slut, tom i tankar och känslor. Hela mötet går åt till att koncentrera och komma ihåg viktigt. Skall jag där till anteckna så blir det problem i massor. Det är lite av problemen i min diagnos.

Fick idag tips av en av kvinnorna i GBG en intressant länk som är en avhandling om A S och skola ligger just nu på http://www.skolverket.se/ där hittar man : planera är viktigt för Aspergersyndrom.

Fick även till mig att skriften är tillför människor med adhd. Kanske inte så konstigt vi sitter ju lite på samma gren. Idag är det även kvinnogruppen Q-gruppen (Kvinnor och flickor med ADHD)

Färgelanda ett steg till

den 9 november 2009

Känner glädje och trygghet i att det i alla fall finns ett engagemang i denna kommun. http://bohuslaningen.se/nyheter/dalsland/1.627559

visst allt i denna kommun är inte bra och kan säkerligen göras bättre. Men de anstränger sig och det är med stolthet jag ser att de även värnar om de unga människor som kanske ligger i riskzon. Idag just nu känns det bra att bo i F-landa.

Dagen har förflutit i Uddevalla

den 24 oktober 2009

Idag var jag i U-valla. Attenstion hade en vuxenträff där en tjej pratade ADHD Coachning, for sale det var spännande och tankar att ta med hem. Som om man inte har tillräckligt med tankar, ask fast dessa var ju mera tankar om att vissa saker fungerar. Hon pratade även om att det inte finns universallösningar utan att man hittar lite strategier själv, sovaldi sale visst vissa gör si eller så.

Själv vet jag inte riktigt vilka strategier jag har mera än att jag efter min diagnos mera tänker att ja ja det var lite adhd i det. Idag har jag kartan på ett annorlunda sätt och hittat att jag behöver vara mera förlåtande emot mig. Låta vissa saker rinna av mig. Ni vet hälla vatten på en gås.

Låta mina bra sidor i mig finnas oftare än förut, visa hela mig har även det hjälpt mig. Sen vet jag inte riktigt vad mina svårigheter är mera än att balansera på tiden.

För där finns det en del att göra. Att riktigt lära mig att hantera tiden utan att bli stressad in för möten mm.
Mina snurrande tankar, mina frågor och alla andra egenheter och avbrytningar har jag inte så ont av längre utan ser dem som nödvändigheter för att jag skall samla kunskaper så att jag förstår dem.

För jag frågar inte för att vara otrevlig eller jobbig, nej det är av intresse för mig så att jag förstår det som sägs. Mina mindre bra sidor är ju sidor som jag skulle kunna få hjälp med om jag har problem med dem. Har jag bara min lilla dator med mig där min kalender är så har jag inte så stora problem. ´För där har jag verkligen koll på sånt som är viktigt.

Tankar från dagen blir, fast nu vet jag att om vissa just läser detta inlägg ler lite, kan även nämna att min kära make svarade “ Ja det är klart att du ska det”.

Här blir min reflektion, Jag skulle vilja utbilda mig till Jo jag inser att ni redan fattarskulle vart intressant och lärorikt, spännande och en utmaning som jag skulle kunna tänka mig att ta mig an. Så e det ju med mig nytt och oj då det skulle jag vilja bli eller plugga lite extra.

Spännande var det i alla fall och mmm ska klura lite extra på det nu. Min stakars make vilken tur att han har sånt tålamod fast han vet ju hur det slutar om en vecka är jag någon helt annanstans i mina tankar eller redan på väg.

Technorati-taggar: Npf Coaching,adhd,strategier.

Tror jag löste fel jag gjorde igår.

den 23 oktober 2009

Jag gillar ju att prova gör saker som jag egentligen inte har en aning om hur man gör eller vad som händer. Så gör jag även i min bloggning. Jag har ju webbhotell som jag betalar 1000 kronor i månaden för. Loopia det gör ju att jag får större möjligheter och finesser i min blogg design. Eller hm skulle kunna göra det i alla fall för det finns ett litet problem. Ett ynka litet smått problem som ibland gör att jag får ont i magen, see sitta här i flera timmar och börja om, help ringa telesamtal till mitt webbhotell med mera och lite till.

JAG VILL ÄVEN PASSA PÅ ATT SÄGA ATT LOOPIA DÄR JAG HAR MIN DOMÄN DÄR HAR DE DUKTIGA TÅLIGA OCH HELT UNDERBAR PERSONAL. Som i flera timmar om det behövs finns till hjälp alltid, case misstänker även att de har ganska roligt på sina kaffe raster. Eller är det Coca Cola raster? För jag ringer ibland och de har säkert massor att garva åt efter mina samtal. Ibland vet jag inte ens själv vad det är jag frågar om.

Jag misstänker att det är en del av mitt funktionshinder, för jag orkar inte läsa instruktioner, utan kollar runt lite och sen rätt in i php filerna som inte funkar som jag vill men ändå provar jag till datorn nästan brinner upp. I går var det en sådan dag. Datorn och min databas fick ett litet spel och började prata konstigt med mig, skickades meddelanden om att databasen inte finns mm, mitt huvud skickade meddelanden om tokigheter raseriutbrott och gud hjälp.

Nu så här i efterhand så inser jag att oj då hur blev det. Vad va det jag gjorde, som gjorde att det funkade, hur gjorde jag???

Jag inser att jag inte vet vad jag gör, ändå gör jag och av någon konstig anledning så funkar det även denna gången hur blev det så???

I alla fall börjar jag närma mig hur jag vill ha min blogg för ett tag eller så möblerar jag om igen och igen. Min Make tror på det sista.

Technorati-taggar: loopia,data,blogg,bygger,kaffe,raster,Coca cola

Självkänslodödare

den 22 oktober 2009

idag är det en ledig dag. Från nacken kommer huvudvärken som ett brev på posten just för att det är första lediga dagen. Vilken tur att det idag är tre dagar kvar på ledigheten efter idag. Förhoppningsvis har jag tre lediga dagar utan huvudvärk. Mina jobb pass tar på mina krafter energi tar slut. sista arbetspasset och timmarna efter det är timmar i dimma. Tröttheten är den dagen ett faktum, sickness sova hjälper inte.

Vi är trötta, barnen behöver det nu kommande Höst lovet. Det märks på morgonen, svårare att komma upp ur sängen, svårare att få de saker gjort som de ska få gjort.

Jag har egentligen full förståelse för det även om det kryper i mig, Jag vill att det ska funka. Jag vill att de ska komma i tid, jag vill att de ska fixa skolan. Men jag ser att de inte orkar hålla ut.

Min egen skoltid kommer tillbaka, min egen skoltrötthet blir återspeglad i mina barn. Jag skulle vilja skydda och låta dem vila sig men det är två dagar kvar. Deras trötthet som bor i dem har även för länge sen bott i mig. Jag kan inte skydda dem hjälpa dem att samla krafter mera än att säga två dagar kvar.

Jag vet inte om det är själva skolan som gör tröttheten, eller om det är alla nitiska försök att verkligen försöka, gång på gång själv märka att de det funkade inte denna gången heller. Alla de där fel som blir alla dessa prov som de vill lyckas med alla läxor som de från början har ambitionen att klara av och hinna med. För att sedan vid dagen då läxan ska in upptäcka att nej inte idag heller.

Jag vet inte heller hur jag själv ska kunna hjälpa dem, det gör ont i mig när jag ser att de inte fattar inte orkar. Jag var ju där en gång för länge sen själv.

Skolan att lära för livet….. Barn med adhd AS lär för livet att de ofta misslyckas att de krav som ställs är alldeles för höga på dem, eller som ibland kan vara tvärt om är alldeles för låga krav.

Jenny Ström pratar om det i sina föreläsningar. Där hon visar på liknelser med ett pussel på fyra biter eller 50 000 tusen bitar. De ämnen som mina barn skulle klara 50 000 bitar är inte där de får inte möjligheten att briljera i de som de skulle kunna briljera i, men de får ofta misslyckas, så ofta. De duger inte, de är inge bra. Det är det som gör mest ont i mig. Att de till sist får uppfattningen om sig själva som skolan gång på gång trycker i dem.

Nio år skolgång gav mig som femtonåring en uppfattning om att jag inte dög, jag var inget bra. Misstänkte i många år att jag dolde en idiotstämpel av att vara en komplett idiot, som borde låsas in på dårhus. Idag vet jag bättre, men jag lyckas inte skydda mina barn från att ta till sig skolans uppfattningar om sig själva.

Nu är det endast 5 dagar kvar tills min bok “Jag föredrar att kalla mig impulsiv” skickas till mig. Hur och vad är det för känsla som kommer att flytta in till mig då?

Ps. glöm inte Q gruppen

Technorati-taggar: Skola,ledig dag,barn,självkänsla. uppfattningar,duger inte,inge bra,ADHD,AS

Friskola -ADHD-DIAGNOSER

den 8 maj 2009

Friskola -ADHD-DIAGNOSER

Vi har inte kommit långt, for sale vi har ett område som behöver göras mera med. Jag pratar om skolan, illness hur man bemöter elever som är särskilda behov.

Jag vet vad jag pratar om. Jag skulle kunna skriva att när jag var liten för 30 år sen.

Tyvärr så kan jag skriva samma meningar idag, tadalafil om ungdomar i dagens skola. De är utsatta för samma saker, som jag var, när jag gick i skolan. Det är beklagligt, vilket slöseri, att inte samhället inom skolan, inte lyckas ta tillvara på de förmågor som växer upp och utvecklas där.

När man har ADHD, ADD, You name it m.m. Så har man svårigheter med att vara fokuserad, lite svårstartad, saknar förmågan att bli klar med saker, man har svårigheter med att ta ansvar över att utföra, man har även svårigheter att komma ihåg. Min son har dessa problem.

Igår var vi i skolan, det kunde varit ett bra och trevligt möte. Där vi vuxna var fokuserade på att lotsa, stödja en ung kille som ska ut i livet.

Det skulle kunna varit så att vi kunde suttit där, sagt att detta har vi prövat, jag som vuxen behöver nu hjälp för jag tycker inte att det jag gjort har funkat.

Jag kan inte hjälpa dig på rätt sätt, kan du berätta vad du vill eller kan du ge mig tips om hur jag ska hjälpa dig. För jag ser att det jag gör är inget bra sätt att hjälpa dig.

Istället säger man till en kille som just har problem med koncentration, fokus, komma igång komma ihåg. Här säger man istället: – du nu har jag sagt till dig, jag puffar på dig och du gör inte som jag säger att du ska göra. Man säger även att du är lat, det är ditt ansvar ta dig i kragen det måste du göra själv.

Jag som mamma sa då att: – Jag blir ledsen och jag ser och hör att ni inte har den kunskap som jag trodde ni hade. Jag ser att ni förstår inte var problemet är, hur det funkar.

Där efter pratade jag, kanske dumt av mig, men ut ifrån mig själv. Om hur det är att ha ADHD på insidan. Att den kragen och det ansvaret som skolan kräver, är inte bara att göra. För det är det som är så svårt, det är det som är det omöjliga.

Ändå får man höra:

Skolan säger: När man går här så måste man ta eget ansvar,

Eleven: Hjälp jag behöver hjälp med det för jag saknar kragen.

Elevens mamma säger. Det är just sådant som jag hjälper honom med.

Skolan säger: Men är man 16 år så måste man kunna ta ansvar för sina studier.

Eleven säger: Jag skulle vilja ha någon som hjälper mig med det. Någon som berättar för mig hur jag ska göra, någon som jag träffar som hjälper mig att ha koll, som drar i snöret innan det är IG prognos. För då det är IG, blir klivet så stort att det känns som jag står inför ett stup.

Skolan svarar: att varje lärare har 4 minuter på varje elev i klassrummet. I nästa andetag säger skolan: att vi har kunskap om dessa särskilda behov, alla med dessa behov är inte lika, man kan inte jämföra för individer med dessa svårigheter för de har olika svårigheter.

Slutfrasen på detta, är den underbara slutklämmen som jag hänger upp mig på. För skolans personal lägger till det där lilla extra och säger: – Vi har haft andra elever här med samma behov som din son, de har klarat att ta ansvar och göra det dom ska.

(Ja, för mig är detta en helt underbar-oförstånds-meningsuppfattning som jag om jag hade den, så hade jag trotts att jag är impulsiv och o-eftertänksam inte uttalat detta i samma stycke. För mig talar den om att de inte har kunskap, de ser inte individen bakom bokstavskombinationen, de vill egentligen inte lära sig, de vill inte ha dessa elever på sin skola.

De har inte fattat vad en sådan diagnos handlar om och de har inte fattat att de arbetar med individer som har olika behov och är väldigt olika som individer.

Jag tänker, men vågar inte säga det högt.

”Jag bryr mig inte om hur lite minuter du har på varje elev. Jag bryr mig om att min son behöver lite extra stöd. Jag tycker inte att det ska bli min sons problem, utan det är de vuxnas problem. Även tänker jag att ADHD eller inte, spelar ingen roll hur många som har haft diagnos som har lyckats, i er skola innan. Utan min son ber om hjälp med detta. Även om tusen ADHD-are innan inte behövt något extra med just detta, så behöver han hjälp med det. Han ber om det, han börjar nästan gråta, då han inser att han inte kommer få hjälpen med det, utan han står inför den stora uppgiften helt själv. Vuxna människor skall vara stöd till barn, vi ska stödja, hjälpa och vägleda barnen till ansvarstagande vuxna.

Jag kan bara säga att, det gör man inte i denna skola.

Här lägger man problemet en människa har, hos den människan. Människans funktionshinder som hon inte kan hjälpa, att hon har är inget man skall hjälpa henne med, utan det får hon sköta själv.

Vi har inte kommit långt. Jag trodde det i min villfarelse, jag trodde att vi idag hade kunskap om bokstavskombinationer. Jag trodde att man inom skolans värld var för utbildning och kunskap. Men all kunskap om funktionshindren ADHD, AS och alla de andra diagnoserna, den Kunskapen saknar man, eller så vill man inte se. Man vill inte ta ansvar och hjälpa.

Denna friskola, är ingen friskola om du har osynliga funktionshinder, denna friskola är inget för dig, om du behöver hjälp, du kan be om hjälpen och förklara på ett utförligt sätt hur du vill bli hjälpt. Men förvänta dig inte att du får hjälpen!

Idag med facit i handen kan jag istället säga, har du ett funktionshinder som ADHD mm sök dig till kommunala skolor, du kanske inte får all den hjälp du behöver men, du får i alla fall hjälp.

Jag skulle inte kunna gå förbi någon som ligger på marken i hjärtinfarkt, utan att hjälpa, eller i alla fall fråga, se till att rätt person hjälper den som behöver hjälp.

Så är inte livet, för människor med Diagnoser.

Jag har inte fått min diagnos, för att jag vill ha den, Jag valde inte att ha de problem som de ställer till. Tyvärr syns det endast på mig att jag har vissa problem, under vissa omständigheter.

Tyvärr så är det under dessa omständigheter där man inte ska ha dessa problem, som mina problem visar sig, det är då jag behöver hjälp, förståelse, och omtanke.

Carl Rogers Personlighets Psykologi

den 25 februari 2009

Carl Roger, cialis Hans fenomenologiska fält kongruensens och kongruens allt verkar vara så naturligt och helt vanligt när jag läste om denna stora man så kändes det som om ojdå han pratar till mig.

Hans syn på människor är så ärlig och rak, tydlig. Visst hans teori har fått mycket kritik men det har nästan alla och tar man lite här och lite där så får man en alldeles förträfflig smak

I sitt kapitel ”Det är jag,” Rogers 14 principer som han lärt av tusentals timmar av terapi och forskning. Här är några exempel:

1. I mina kontakter med personer som jag har funnit att det inte hjälper på lång sikt, att agera som om jag var något som jag inte.

2. Jag tycker att det är ett oerhört stort värde när jag kan tillåta mig att förstå en annan person.

3. Erfarenhet är, för mig, den högsta auktoriteten … det är att uppleva att närma sig sanningen som den är på väg att bli i mig.

4. Det som är mest personliga och unika i var och en av oss, är troligen det stora inslag som skulle, om det skulle delas eller uttryckt, tala till de flesta djupt till andra.

5. Det har varit min erfarenhet att personer som har en i grunden positiv riktning. Liv, när den är som bäst, är en flytande och föränderlig process där inget är fast.

Fuskande gener saknar jag

den 23 februari 2009

Jag som aldrig har koll på det man ska ha koll på…… hmmmm dumt men jag lär mig inte…

Igår satt jag och läste Arbets psykoloisk testning. Upplevd ångest över att jag inte pluggat tillräckligt och kände panik över en test som skulle enligt vad jag trodde skulle vara inlämnat idag.

Begreppsdugga en massa frågor om validitet, sick rebialitet och annat smått och mindre gott. Hade tänkt att fuska lite, mind genom att prova på att skicka in en som inte var godkänd, och göra den en gång till för att visa på ett bättre resultat.

MMmmm nej det är inte oki, att fuska och det är inte likt mig heller.

Fuskar inte ens i dataspel, enligt min uppfattning så är fusk ett misslyckande, då man fuskar så tar det bort det roliga i spel och livet förövrigt.

Men denna gång hade jag överseende med mina fusk regler, över seende med att blunda och åka snål skjurts en gång. Så jag klickade i frågorna utan vidare engagemang, läste igenom frågan och förlitade mig på det som jag först upplevde som rätt svar……

De som jag inte hade riktigt koll på, svarade jag på med vetskapen om att jag kan göra det ännu en gång tills jag blir godkänd. Hade räknat ut lite löst i huvudet vilken fusk strategi och hur jag matematiskt skulle kunnat ute sluta frågor tills det blev mest rätt.

Tittade jag inte ens efter i mina anteckningar om, utan klickade på sänd och förväntade mig icke godkänd gör om….. hahaha

Snacka om blåst hela min strattegi föll, kom testet tillbaka och gav mig en andra chans?

Nej det gjorde inte de, inte heller visade på vilka felen var, eller hur svaret skulle vara… …. Mina drömmar om ett högt poäng efter några omgångar, dog försvann och kom aldrigt mera igen….

Eftersom detta test blev godkänt 64 % rätt, Jag blåste mig själv, jag missade totalt att räkna ut, att det för att inte bli godkänd, måste ju det vara mindre än 60 % rätt strategi borde ju varit att sett till att ha minst 45 % fel så jag kunde gjort om det….

Fast det ultimata borde ha varit, om jag kollat inlämnings datumet. Redan innan, för det är den 23 mars i nästa månad , är sista inlämnings datumet! En hel månad till skulle jag kunnat i godan ro läst mina böcker och pluggat vidare. Utan att hitta fusk lösningar som jag trotts mina uträkningar inte klarade-…………

Snacka om värdelöst

Jag kan inte ens då min avsikt och strategi går ut på att fuska …

jag kan inte ens fuska……

Eller är det så att fuska egentligen är svårt?

Att jag för länge sen insett att det är något som är svårt, och den förmågan har inte jag?

Ã„r det så att det krävs teknik för att klara av att fuska ???

Och att jag inte har den tekniska förmågan, eftersom jag inte har för vana att använda mig av fusk inte lyckats skaffa mig den färdighet som gör ett bra fusk?

Ã„r det en färdighet ?

Eller är det en förmåga?

Kan man träna upp fuskgener är det ett arv ?

Eller är det en inlärd överlevnads strattegi från evolutionsteorin var det en väg att lyckas överleva och föra gener vidare.. hmmm

Nej nu flummar jag för mycket känner jag nu ska jag nana:) och skulle bra fuskar e vara ett evolutionssyfte så japp Bara att inse jag tillhör de mindre begåvade fusk Hjältarna och lär inte klara en evolutionär förändring av fusk kommer att dö ut försvinna får jordens grund på min grav sten kan sedan stå denna kvinna dog och led av en oförmåga av att inte ha förmågan att fixa till ett bra fusk……….

Det kanske är en sådan utbildning jag skall gå undra hur många poäng en sådan kurs har fast jag lär ju inte bli godkänd;(

studier

den 19 februari 2009