Malix.se

Välkommen till malix.se – där vardagen får ta plats

Här skriver jag – Carina – om livet så som det faktiskt känns. Med snigelsteg genom morgnar, jord under naglarna från växthuset, samtal med ungdomar, kvällar med familjen och tankar som ibland drar iväg till punkens värld.

Det är berättelser från mitt köksbord, från badstegen vid sjön och från hjärtat. Ofta reflekterande, ibland irriterade, men alltid med en vilja att förstå – både mig själv och världen omkring.

Jag kallar det vardagspoetiskt. Kanske själfullt. Kanske bara ärligt.

Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror.

  • Ett Kungshamn att vakna i.

    Ett Kungshamn att vakna i.

    Vaknar till ljudet av regn och andetag

    Även idag vaknade jag i Kungshamn i vår lilla LVL^2 – vår husbil. Ingen annan är vaken ännu. Jag hör lillkillens andetag, djupa och lugna. Han är inne i den där tunga sömnen som barn har när de är trygga.

    Mitt kaffe står bredvid mig. Morgonen är min.

    Små regndroppar slår mot taket från och till. Som musik – ett rytmiskt komp till tangenterna jag trycker ner.
    Här är stillheten. Här börjar dagen.

    Länk: Läs om en tidigare morgon i husbilen här

    Frukost under bar himmel

    Igår började dagen med frukost utomhus. Äggröra, bröd och pålägg – enkelt men gott. Doften av kaffe och havsluft blandades i luften.

    Efter frukosten blev det dags för promenad. Promenadskorna på och steg för steg tog vi oss ner till själva staden.

    Steg för steg genom Kungshamn

    Det är något särskilt med att promenera i Kungshamn. Husen ligger tätt, vägg i vägg, med små trädgårdar och blomlådor. Vackert, pittoreskt – även om jag själv inte skulle vilja bo så tätt.

    Men att gå där, bland de gamla husen och ner till hamnen med alla båtar och små affärer – det är mysigt.

    Nu är nog inte alla båtar i sjön ännu. Vissa står nog fortfarande på bockar och väntar på årets första tur. Men platsen lever ändå.

    Vi tog många steg den dagen. Lillkillen, som är skräpsamlare, hittade såklart en del intressanta fynd längs vägen. Inte ett enda klagomål om att det blev långt att gå. Bara nyfikenhet.

    Fiskespö, klippor och tång

    Tillbaka på campingen fixade jag i ordning ett fiskespö till lillkillen. Sen begav vi oss upp över bergen, till andra sidan, för att fiska.

    Längst ut i Wiggersvik, vid havspassagen mellan fastlandet och en ö, trodde vi att fisken bodde. Lillkillen klättrade över stenarna för att hitta sin perfekta plats, medan jag stod kvar på land.

    Han fick mest tång och alger. Men han gav inte upp. Vi klättrade vidare över klipporna tills han hittade det stället. Kastade. Väntade. Inget napp, men ändå – en härlig stund.

    En liten upptäckare

    Det visade sig tydligt igår – lillkillen älskar att upptäcka. Han gick på egna små strövartåg, kollade runt, letade.
    Han är i den där åldern där han pendlar mellan att vara stor och nästan vuxen, och att fortfarande vara ett litet barn som vill leka, känna och se allt.

    Jag är så tacksam över att få vara med på hans resa.

    Hungern kallar

    Efter någon timme började magen kurra.
    Vi vände tillbaka mot husbilen, men gick lite fel och fick ta några extra steg över bergen. När vi väl hittade rätt, hade maken redan startat grillen.

    Vi dukade fram tallrikar och tillbehör. Det bjöds på grillade hamburgare, korv, majs, halloumi och kycklingspett. En riktig festmåltid! Kaffet efter maten var pricken över i.

    Jag lade mig i en solstol och slumrade. Lillkillen tog sin elsparkcykel och körde runt på campingen. Maken kollade sina hästar och hockeyn. Livet, precis där det ska vara.

    Vad jag tar med mig

    Det blev en fantastisk dag. Sol mellan varven, frisk luft och massor av tid tillsammans.
    Men det som stannar kvar mest i mig, är att få se en ny sida av lillkillen. En upptäckare. En liten äventyrare med stora drömmar.

    När jag frågade honom om vi skulle sälja husbilen och skaffa en villavagn istället, svarade han bestämt:

    ”Nej! Då är man ju bara på ett ställe. Då får man bara se samma sak hela tiden!”

    Han vill upptäcka. Han vill se nytt. Och jag, jag får följa med.

    Söndag och kalas

    Nu ska jag avsluta för den här gången. Det är söndag, och vi ska på kalas för Alfred som fyllde år i tisdags. Alla ska samlas för att fira honom idag.

    Hur ser din dag ut?

    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du tid för vila, trädgård eller något kreativt?

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.
    Eller mejla mig: carina@malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.

    / Carina Ikonen Nilsson, malix.se

  • En morgon i Kungshamn.

    En morgon i Kungshamn.

    Frukost ute vid havet.

    Då vaknade jag upp i Kungshamn för första gången i år. En helt underbar kväll hade vi där vi käkade kräftor, räkor och de fantastiskt goda små jordgubbarna. Idag har jag bestämt att vi ska äta frukosten ute när alla i husbilen har vaknat. Även om det blåser än del vad jag hör. Havsluften, doften av tång och njuta av frukosten utanför Lvl^2. Kommer bli en härlig stund.

    Stegen är borta, blir inget bad

    Tyvärr har dom inte tagit ner stegarna till vattnet så det blir inget bad. Vilket känns tråkigt. Jag och lillkillen har bestämt oss för att vi ska fiska idag. Går man över berget här så är det ett litet sund där jag tänker vi ska stå. Men först ska inlägget skrivas och kaffet ska drickas upp. Jag börjar känna mig säker på att lillkillen faktiskt gillar det här med att vara ute och campa. Han var över allt igår. ute inne ute igen och provade på lekplatsen kollade runt.

    Magisk vy innan vi skulle sova.

    Igår innan vi gick till sängs var det magiskt ute vattenytan helt stilla och alla ljus som glittrade i vattnet. En vacker vy att uppleva innan man kryper ner i sängen.

    Ladda energi och njuta av stillhet

    En natt till ska vi vara här. Jag tänker att jag ska få lite sol på mig idag. Jag ska få frisk luft. Jag ska spendera många timmar i att bara vila från det vanliga livet. Nåja lite att göra blir det allt en tur till disken ska bli till. Här finns det diskmaskin så det lär inte ta för mycket energi.

    Stickning till lilla Hugo och nytt garn.

    Sticka på en tröja jag just börjat på. Köpte massa garn i veckan som hann komma innan vi åkte hit. Det ska jag sticka en tröja till lilla Hugo i. Garnet är rent ullgarn så jag tänker att det blir en varm härlig tröja till hösten. Till den ska han får både mössa och vantar och ett par raggsockor. En härlig blå färg och lite vitt ska det bli i tröjan. Den andra tröjan jag håller på med har blivit allt för tung och stor. Jag kan inte sitta och sticka på den här. Den får jag ha när jag är hemma och behöver ha något i händerna.

    Stickvanor som är svåra att bryta.

    Något som jag märkt är att det är svårt att få in den vanliga stickrutinen när man som jag stickat patent i den tröjan som jag har hemma. Det vill liksom bli att jag bara lyfter av en maska automatiskt. Men oftast kommer jag på mig med en gång.

    Avslutning – En stund av stillhet och tacksamhet

    Vi stannar en natt till här i stillheten. Jag ser fram emot att få lite sol på näsan, känna vinden i håret och bara vara – utan stress, utan måsten. Några maskor ska stickas, lite disk ska tas om hand, men mest av allt ska jag bara landa i nuet. Tack för att du är här inne och läser. Det betyder mycket. Nu ska jag ta tag i dagen – och låta den bli precis så lugn och fin som jag hoppas på.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #Kungshamn2025 #Husbilsliv #Familjetid #Kräftskiva #Frukostvidhavet #Stickning #Patentstickning #Campingmedbarn #MagiskKväll #NjutaAvStunden #malix.se

    **Hur ser din dag ut?**  
    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du också tid för lite vila, trädgård eller något kreativt idag?

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.  
    Eller skicka ett mejl till mig på: **carina@malix.se**

    *Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.*  
    **/ Carina Ikonen Nilsson, malix.se**

    https://malix.se/morgondopp

  • Sommar vid havet – stillhet, saltvatten och jordgubbar i Kungshamn

    Sommar vid havet – stillhet, saltvatten och jordgubbar i Kungshamn

    Vi har landat. Ute i Kungshamn, på plats 409 i Wiggersvik, har vi slagit oss till ro för en helg fylld av havsbris, fiskdelikatesser och stillhet. Med växthuset vattnat och väskorna uppackade sitter jag i skuggan och ser ut över vattnet. Det är sådana här ögonblick jag sparar i mitt inre och plockar fram under vinterns kalla dagar – när längtan efter sommaren känns som störst.

    Vid havet, mitt i min sommarbild

    Innan vi åkte vattnade vi i växthuset där det just nu frodas – både örter och ruccola växer i överflöd. På vägen hit stannade vi och köpte både jordgubbar, kräftor och räkor. Allt som behövs för en sommarhelg i min smak.

    Här, bara hundra meter från havet, finns en stege ner i det salta vattnet. Den väntar på mig. Jag kan bada där, och bättre än så här blir det inte om du frågar mig.

    Lite huvudvärk, men mycket njutning

    Yrseln jag haft har släppt, men ersatts av en rejäl huvudvärk. Den lindras med Alvedon och Ipren – och kanske lite havsluft. Jag kände mig orolig i morse och tog ett blodtryck bara för att försäkra mig om att allt stod rätt till. Kanske är det allt stickande som orsakat huvudvärken – den sitter i hela huvudet.

    Men trots det, så njuter jag. Njuter av utsikten, av vyn jag längtat efter hela vintern. En ensam liten fiskbåt glider förbi ute i viken och gör bilden komplett.

    Barnens blick på världen

    Lillkillen är ute och undersöker omgivningarna. Hans första reaktion när vi kom fram var: ”Wow, men vad fint!” Det räckte för att fylla mitt hjärta. Poolen är tyvärr stängd, och han gillar inte riktigt saltvatten – men jag tänker försöka locka honom ändå. Ett dopp i havet hör sommaren till.

    Kvällens sommarplaner

    Nu ska jag rensa jordgubbar och bjuda honom på en smak av sommaren. Ikväll dukar vi upp för räkor och kräftor här ute vid vattnet. Inne i viken blåser det inte så farligt, det är lugnt och stilla – precis som jag vill ha det.

    Avslutning

    Det är i stunder som dessa jag känner mig som mest levande. När vardagen får stå åt sidan och det bara är jag, havet, sommaren och de jag älskar omkring mig. Med huvudvärk och allt – livet är ändå vackert. Just nu är det sommar, och jag är mitt i den.

    #Kungshamn #Wiggersvik #Sommarliv #Jordgubbar #Havsbad #SemesterVästkusten #LivetVidHavet #MammaLiv #SommarminnenSommar vid havet – stillhet, saltvatten och jordgubbar i Kungshamn

  • När världen snurrar – en dag med yrsel och acceptans

    När världen snurrar – en dag med yrsel och acceptans

    Idag ligger jag i sängen eller halvsitter tack vare att våra sängar är justerbara. Rör jag huvudet för mycket, snurrar det till direkt – en karusell jag inte själv valt att kliva på. Yrseln slog till redan igår. Mitt i något så vardagligt som att laga gratäng tvingades jag ge upp, ringa Manken och lägga mig. Två formar stod i ugnen, men jag kunde bara tänka på att ta mig till sängen.

    Den här yrseln har bott hos mig sedan 2017 den kommer och går ibland några månaders mellanrum. Innan jag fick dessa anfall som jag haft dessa kanske två månader hade jag ett uppehåll på kanske ett år. Men allt som allt har jag nog under dessa år haft ett 50 tal anfall av yrsel. Några har jag haft under arbetspass oftas när jag slutar men då får maken komma och hämta mig på jobbet för jag kan knappt gå när det slår till. Jag är innerligt tacksam över att jag har möjlighet att ligga här hemma i sängen denna gång.

    Yrsel är lurig. Den kan vara borta länge – så pass att man nästan glömmer att den existerar – och plötsligt slår den till igen. Utan förvarning, utan logik. Det är bara att tacka, ta emot och vila.

    Fakta om yrsel – vad händer egentligen i kroppen?

    Yrsel kan bero på många saker, men vanligast är att den kommer från innerörat – vårt balansorgan. Några vanliga orsaker till yrsel är:

    • Kristallsjuka (BPPV) – små kalkkristaller lossnar och hamnar fel i innerörat, vilket leder till kortvarig men kraftig snurrkänsla när man rör huvudet.
    • Lågt blodtryck – särskilt när man reser sig för snabbt.
    • Stress och utmattning – påverkar balansen mer än man tror.
    • Virus på balansnerven – kan ge kraftig yrsel i flera dagar.

    Råd vid yrsel:

    • Res dig upp mycket långsamt.
    • Sitt stilla en stund innan du reser dig.
    • Undvik plötsliga rörelser.
    • Vila – mycket!

    Att acceptera att dagen inte blir som jag tänkt

    Jag är en person med tusen små planer. Men idag får jag tänka om. Inget ska bli gjort. Det är bara att acceptera. Grannen håller dessutom på att asfaltera sin uppfart – ett ljud som normalt inte stör mig, men just nu känns det som om varje liten ton ekar i huvudet. Men de ska väl ha rast någon gång. Och bli klara. Någon gång.

    Det här är en sån dag då jag inte styr själv. En dag som bara är. En dag som inte blev som jag ville. Men jag övar mig i acceptans. Det är inget jag måste gilla – bara något att stå ut med.

    Ensam hemma med en snurrande värld

    Lite olustigt är det, att vara helt ensam när kroppen sviker. Men samtidigt är jag glad. Jag är hemma. Inget är akut. Inga tider jag måste passa. Ingen stress. Bara jag, min pyjamas och ett mjukt täcke som skyddar mot världen. Det är faktiskt okej.

    Visst var det dumt att jag la i en tvätt i morse. Jag tänkte att jag skulle hänga ut den. Ute får vänta. Men tvätten… ja, den får väl hängas inne då. Små måsten som får gå långsamt. För just nu är långsamt mitt tempo.

    Att skriva är min uppgift idag

    Ute skiner solen. Trädgården lockar. Men den får vänta. Jag ligger här med slutna ögon och låter tankarna vandra. Jag skriver ner det som rör sig i huvudet. Det får vara dagens uppgift. Och jag är nöjd med det. För igår kunde jag inte ens det.

    Att skriva blir en slags vila. Ett sätt att ändå vara kreativ, även om kroppen strejkar. Jag behöver inte ens kolla stavningen – programmet hjälper till. Och tur är det, för jag stavar som en kratta gräver.

    Slutord – ibland är det bara att stanna upp

    Yrsel påminner mig om något viktigt. Att vi inte alltid styr. Att kroppen ibland säger ifrån, oavsett våra planer. Då får man stanna. Andas. Vänta. Och låta världen snurra klart.

    Så idag är jag inte den som gör. Jag är den som vilar. Och det får vara nog.

    Önskar dig en mera aktiv dag än den jag har. Ta hand om dig och tack för att du besöker min blogg. Malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller. 
    **Hur ser din dag ut?**  
    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du också tid för lite vila, trädgård eller något kreativt idag?

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.  
    Eller skicka ett mejl till mig på: **carina@malix.se**

    *Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.*  
    **/ Carina Ikonen Nilsson, malix.se**

    #yrsel #egenomsorg #sjukdag #vila #acceptans

  • Födelsedagsfirande vid sjön, Pokémonkort och makaronpudding – en vanlig men ovanlig dag

    Födelsedagsfirande vid sjön, Pokémonkort och makaronpudding – en vanlig men ovanlig dag

    Vissa morgnar är inte som andra. I dag blev jag bokstavligen väckt av ett ”God morgon” – något som inte hör till vanligheterna i mitt hem där jag alltid brukar vakna först. En ovanlig start som snabbt ledde vidare till frukost med dottern, växthusinspektion och tankar kring gårdagens fina firande vid sjön. Välkommen till ännu en dag i mitt tjänstlediga vardagsliv – fyllt av barnbarnsglädje, fiskelycka och funderingar.

    När morgonen börjar annorlunda

    Vaknade till i morse – verkligen vaknade till – på bara två sekunder. Ett ”god morgon” i köket, och jag var klarvaken. Det hör inte till vanligheterna. Vanligtvis är det jag som tassar upp först i huset.

    Tankarna började snurra: Hur har natten varit? Har han sovit? Var det en bra natt eller en orolig? Jag fick de svar jag ville ha – men helt övertygad om att de var sanna är jag kanske inte. Vi får se hur dagen artar sig.

    Frukostbesök och omtanke

    Innan klockan ens var halv nio ringde dottern. Hon var hemma för att lämna prover och undrade om jag bjöd på frukost. Självklart! Det var inte så mycket frukostmat hemma, men lite fil, frallor och pålägg plockades fram.

    Vi åt frukost tillsammans efter att ha vinkat av lillkillen som skulle till skolan. Jag sa till honom att känna efter under dagen – om det känns för tungt eller trött, så är det helt okej att komma hem och vila. Det är viktigt att lyssna på kroppen

    En titt i växthuset

    Efter frukosten tog vi oss ut till växthuset. Dottern fick med sig några remsor och salladsfrön – de ska ner i jorden på hennes uteplats. Älskar när det gröna får leva vidare på fler platser.

    Alfreds glädje över Pokémonkort och inline

    Dottern berättade att Alfred varit väldigt glad över sina Pokémonkort han fick av oss igår. När han kom hem efter kalaset, ringde han både morfar och faster via telefonen och visade stolt upp alla sina 100 kort. Han hade också fått inline-skridskor i present av sin mamma – sådana skulle han tydligen ha på sig även när han skulle sova.

    Födelsedagsfirande vid sjön

    Det var ett riktigt kalas vid sjön igår. Maken tog med sig grillen, vi grillade korv, åt gott och fiskade. Alfred, som fyllde 7 år, visade sig vara en riktig fena på att kasta ut draget långt i sjön med sitt kastspö.

    Lillgrabben fick låna mitt kastspö och visade snabbt att även han har talang. Han fick napp – men fisken släppte tyvärr. Trots det var det en glädje att se hur roligt han hade. Jag hoppas få med honom på fler fisketurer när vi ger oss ut med LVL^2. Maken är inte så förtjust i fiske, men kanske jag och lillgrabben kan få till det.

    Tankar om trädgård, vila och dagens projekt

    Det var så roligt att träffa Alfred och fira honom vid sjön. Tyvärr hade jag inte med mig badkläder, så det blev inget dopp. Men jag hoppas det blir fler sådana kvällar – med bad, fiske och kvällsmat vid vattnet. Själv somnade jag gott efter kvällen. Hur det var för lillkillen vet jag inte – men kanske sover han bättre i natt.

    På dagens lista? Jo, trädgårdsarbete. Men det känns lite kallt ute. Kanske blir det i morgon istället. Idag lutar det åt inomhuspyssel – tvätta en tvätt, pula runt, och laga något enkelt.

    Dagens middag – makaronpudding med piff

    Ibland får det bli enkel vardagsmat. Idag blir det makaronpudding på rester – med sidfläsk, tomater, lite riven ost och en nypa muskot. Det enkla kan vara nog så gott.

    Avslut – hur ser din dag ut?

    Hur ser din dag ut? Vad står på din att-göra-lista? Är det en jobbdag för dig, eller har du också tid för lite trädgård, vila eller kreativt fixande?

    Solen skiner faktiskt nu, och jag funderar på att sätta mig bakom huset och rensa den sista rabatten. Kanske blir det en fin rabatt idag ändå. Blommorna därunder behöver mer plats – de ska få flytta till slänten som skriker efter lite färg.

    Ha en fin dag. Ta hand om dig själv och din tid.
    Och tack – tack för att du besöker min blogg.

    #Vardagsblogg #Morgonstund #Familjeliv #FiskeLycka #Pokémonkort #Trädgårdsliv #MalixBlogg #EnkelMatglädje #BloggmedVärme #StillhetIVardagen

    Hur ser din dag ut?
    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du också tid för lite vila, trädgård eller något kreativt idag?

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.
    Eller skicka ett mejl till mig på: carina@malix.se

    Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.
    / Carina Ikonen Nilsson, malix.se

  • En kaka, maskjakt och snigelfällor – en vanlig men smått magisk dag

    Morgonrutiner och en kaka som inte riktigt ville

    Morgonen började precis som den brukar – med att väcka ungdomar, passa tider och köra några maskiner tvätt. Mitt i allt hann jag baka en kaka. Det blev en nyttighetskaka med havregryn, gamla bananer och russin som sötning. Den blev lite kletig den här gången, och lillgrabben från Göteborg tyckte kanske inte att jag behöver baka den igen… Men jag tycker den är både god och mättande ändå.

    Mötet som nu kan läggas till handlingarna

    Förmiddagen innehöll ett möte här hemma. Ett sådant där som tar tid men nu är avklarat och kan läggas till handlingarna. Efter mötet gick jag och lillgrabben ut till komposten för att leta mask. Vi hittade riktigt feta och fina maskar – och dessutom ett och annat småkryp som gråsuggor och annat spännande.

    Grattis till Alfred – 7 år idag!

    I morse ringde jag till Alfred och sjöng grattis – sju år idag! Tänk vad åren går. Ikväll blir det eventuellt fiske med korvgrillning och så får han öppna en liten present också. Fiske, korv och Alfred – en härlig trio.

    Huvudvärken som talar om åska

    Jag har haft en konstig huvudvärk hela dagen, en sådan där som brukar tala om att åska är på väg. Jag gillar varken åska eller huvudvärk. När jag skulle hämta tvätten som hängt på tork, la jag mig i hammocken en stund. Det var kanske inte så smart – solen och värmen förvärrade huvudvärken. Kanske får det bli en tablett ändå. Fast jag hoppas på åska, för ofta släpper det då.

    Sniglar, öl och små experiment

    Idag har jag inte gjort så mycket i trädgården förutom att undersöka maskarna. Men jag stal en öl av maken för att experimentera. Jag hittade två snigelfällor i städskåpet och fyllde båda med öl. Nu ska vi se vilken som fungerar bäst – ett litet spännande snigelexperiment på gång!

    Kreativitet med snören och garnfynd

    Min lilla kruka jag gjorde igår höll fortfarande ihop idag. Snöret jag använde är nästan finare än det ”fulsnöre” man brukar köpa. Nu börjar hjärnan snurra igen – jag vill köpa mer snöre och göra fler krukor. Dessutom hittade jag billigt 100 % ullgarn online och har nu beställt fler nystan till tröjan jag stickar. Det går åt mycket garn eftersom jag stickar i patent – det slukar verkligen garn.

    Små stunder, stort liv

    Det här blev ett sånt där smått inlägg, fullt av vardagsglimtar, tankar, misslyckade kakor och lyckade maskletningar. Ibland är det just de små stunderna som gör dagen.

    Tack för att du läser min blogg malix.se det betyder massor för mig. Ta hand om dig och ha en fin eftermiddag.

    Havregrynskaka recept:

    4 ägg
    2.5 dl Olivolja
    4dl havregryn
    1 kopp russin
    4 övermogna bananer
    2 msk bakpulver
    Vispa ägg bananer och olja lägg sedan i russin och havregryn tillsist i med bakpulvret. Jag använde mixern för att få smeten slät och fin men det funkar med vanlig elvisp med. 180 gr mitten i ugnen ca 30 -50 minuter.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #vardagsliv #stickning #egenomsorg #kreativitet #barndomsglädje #trädgårdsliv #morgonkaffe #maskletning #snigelfälla #nyttigkaka #malixblogg

  • Ris à la Afghanistan och mysteriet med köttfärssåsen

    Just nu sitter jag ute på altanen med datorn i knät. Vi har precis ätit middag – korvstroganoff med ris, eller som jag skämtsamt kallade det: Ris à la Afghanistan. Idag fick jag faktiskt till den där stroganoffen riktigt bra. Lite kycklingfond, paprika, matlagningsgrädde och en skvätt crème fraîche gjorde susen.

    Jag och lillkillen satt här ute och åt i vår lilla oas av grönska och vardagsprat. Vi pratade om maten i skolan och vad som väntar framöver. Tydligen hade de fått spaghetti med köttfärssås till lunch. Men han var inte imponerad. Tvärtom. Den smakade visst som något hämtat från ett matlagningsprogram som borde avbrutits i sändning.

    Och jag förstår honom. Hur kan man ens misslyckas med köttfärssås? Det är som att bränna vatten – det borde inte gå. Speciellt inte när det är proffs i köket. Eller är det just det – att det inte är proffs? Är det råvarorna som är för trötta, smaken som blivit urvattnad av besparingar och mjölkfri grädde? Kryddorna som glömts bort i stressen? Jag vet inte. Men en sak vet jag: det krävs nästan en ansträngning för att göra en köttfärssås dålig.

    Nåväl, nog om köttfärssåsens förfall. Jag kom i alla fall iväg till tandläkaren idag – och klarade mig den här gången också. Faktiskt med beröm! Tandläkaren sa att det var ovanligt att se en så välmående mun på någon i min ålder. Alla tänder kvar och inga större bekymmer. Kanske är det just rädslan för tandläkaren som håller mig i schack – jag är nämligen otroligt noga med att sköta mina tänder, just för att slippa onödiga besök. Så ja, ett plus med tandläkarskräck finns det visst.

    Efter tandläkarbesöket hann jag med en liten stund i trädgården. Inte för att göra något särskilt vettigt, utan mest för att klura ut en hänganordning till en kruka som skulle dingla från styret på en sparkcykel vi ställt i rabatten (ja, du hör ju själv – ren konstnärlighet).

    Precis när jag skulle hänga upp krukan ringde telefonen. Jag släppte taget med ena handen, och såklart välte hela härligheten. Blöt jord över fötterna, och i försöket att rädda blomman blev händerna riktigt geggiga. När jag svarade hörde jag själv hur otrevlig jag lät – jag var så jordig och frustrerad att rösten förlorade sin vänliga ton. Lillflickan i andra änden måste ha blivit rädd. Jag förklarade snabbt att det inte var hon – det var bara mina geggiga händer som pratade.

    Senare på eftermiddagen visade det sig att hon börjat läsa min blogg. Hon hade inte gjort det tidigare, men nu skickade hon ett sms där hon skrev att hon också är rädd för tandläkaren. Först förstod jag inte varför hon berättade det – tills hon förklarade att hon läst mitt inlägg. Det värmde. Mer än jag trodde.

    Och här slutar dagens betraktelse. Tack för att du tittade in på malix.se – och för att du läser. Det betyder mer än du anar. Ha en fin kväll!

    /Carina

  • Att gå till tandläkaren- en kamp med ångest och mod.

    Inledning

    Det är måndag och ett tandläkarbesök väntar. Jag vill egentligen att klockan ska vara efter besöket, men det är några timmar kvar. Ångesten har redan börjat röra på sig, den liksom vibrerar i kroppen. Men jag går ändå. För jag är en människa som utmanar mina rädslor – även de som skriker högst.

    Rädslan som kommer redan med tiden

    Så fort jag får en tid hos tandläkaren sätter rädslan igång. Det är inte bara borren, det är lukterna, ljuden och känslan av att inte ha kontroll. Jag har gått till tandläkaren i många år, och ändå – varje gång känns det som om jag gör det för första gången.

    Jag föredrar morgontider. Då hinner inte rädslan få så stort fäste. Men idag blir det ett besök kring lunchtid. Och tiden fram tills dess går långsamt, väldigt långsamt.

    Ångesttrappan – och att hålla ut

    Min tidigare KBT-terapeut berättade om ångesttrappan. Det där med att ångesten når en topp, en spettspets, innan den planar ut. Om man kan stå ut där en stund, andas djupt och inte fly – då sjunker den igen.

    Just nu försöker jag hålla mig där. Sitta still i obehaget, skriva, få ner tankarna i ord. Det här – att skriva – är min egen lilla terapi. Och ibland hjälper det faktiskt.
    Vill du läsa mer om hur jag brukar hantera min ångest? Jag har tidigare skrivit om det här: Att minska ångesten

    Den där lilla rösten på axeln

    Tandläkaren vet om att det här är en kamp för mig. Han bemöter mig fint, med respekt. Ändå kommer den där rösten:

    ”Det var så länge sedan du hade hål. Idag är det dags. Idag hittar han något.”

    Och även om det är den rösten som just nu viskar högst, så vet jag att det också finns en annan sanning. En sanning som jag fått höra nästan varje gång:

    ”Det ser fint ut. Inga hål. Skulle du få ont – hör av dig.”

    När jag tänker på den möjligheten mjuknar kroppen, andetagen blir lättare och jag känner: jag kommer att fixa det här.

    En stund i växthuset, en annan vid tvättmaskinen

    För att distrahera tankarna gick jag ut till växthuset. Plantorna klarade nattens kyla – sex grader inne, tre ute – och såg ändå pigga ut.

    Nu tänker jag tvätta sängkläder. Det finns få saker som slår känslan av att krypa ner nyduschad i soltorkade, frasiga lakan som doftar tvättmedel och sommar. Så där vill jag vara i tanken – i sängkläder och växthus – inte i väntrummet hos tandläkaren.

    Slutord

    Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror. Jag skriver för att hålla mig kvar, för att förstå mig själv. För att orka härda ut. Och ibland, bara ibland, hjälper det.

    Ta hand om dig – och glöm inte: ibland är modet inte att vara orädd. Det är att vara rädd, men gå ändå.
    / Malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #ångest #tandläkarskräck #egenvård #kbt #vardagsmod #reflektioner #malixblogg #växthusliv #soltorkadelakan

  • Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

    bland talar drömmarna till oss på ett sätt som stannar kvar långt in på morgonen. Den här helgen vaknade jag tidigt – bara katten och jag vakna – och med en dröm som kändes både sorglig och tänkvärd. En dröm om en husbil utan innehåll, som satte igång en lavin av tankar om livets skal, tomrum och mening. I detta inlägg reflekterar jag över vad drömmar säger, vad ADHD gör med tiden och hur små frön kan växa – både i jorden och inom oss.

    Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

    Idag får det bli ett morgoninlägg. Hela huset sover, förutom jag och katten. Fast Findus, han har redan varit ute på sin lilla morgonpromenad, så snart somnar han nog om. Det är något speciellt med helgmorgnar, även om jag inte jobbar just nu. Helgen betyder ändå något – att slippa klockan, att slippa hålla tid. Nu är det jag och datorn, och just det älskar jag.

    En dröm om ett tomt skal

    Inatt drömde jag något otäckt. Vi bytte husbil, men glömde att flytta över våra saker från den gamla. I drömmen kändes det sorgligt – allt vårt, alla våra minnen, var nu någon annans. Vi hade bara ett skal. Vad ville drömmen säga?

    Handlar det om att leva utan innehåll? Eller kanske om behovet att skala av? Kanske är det så att tomheten inte är farlig utan snarare en plats där nytt kan få växa. Men samtidigt känns det skrämmande – ett tomt skal utan innehåll. Som om det också säger något om relationer, om livet, om nuet.

    ADHD och tankens galopp

    Med ADHD kan en tanke lätt galoppera iväg. Jag vet att det ”bara” var en dröm, men ändå fortsätter tankarna mala. Det är som om kroppen och hjärnan jobbar på olika frekvens – jag säger till mig själv att det inte är verkligt, men känslan stannar ändå kvar. Det är ett av ADHD:ns kännetecken för mig – att inte kunna släppa när något känns.

    Egna bubblor och gemensamma mötesplatser

    Jag och maken gör inte allt tillsammans. Jag har mina projekt – ritpapper, måleri, film och stickning. Han har sin sport, sina hästar och sin dator. Det betyder inte att vi är frånkopplade, tvärtom. Vi möts i trädgården, på tur med vår Lvl^2, eller över kaffet. Men vi låter varandra få våra egna bubblor, våra egna rum. Det är frihet – inte ensamhet. Kanske är det just det som gör att vi håller.

    Maken har även sitt intresse för fotografering fast där möts vi inte för att jag fotar utan mera för att det finns stunder där han hittar något han vill fota och där stannar allt upp för att han just i stunden ska ta det där just det där fotot. Här är ett sådant fotografi just i stunden foto.

    Drömtydning och dagens avokado

    Kanske handlar drömmen om gårdagen. Vi gick in i en djuraffär för att hitta extravagant kattmat till Findus – men butiken var bara ett tomt skal. Inget fanns där som inte också finns i en vanlig matbutik, bara till högre pris. Eller kanske var det avokadon jag köpte: sju stycken – och fem av dem var svarta inuti. Ett skal, men inuti: ruttet.

    Och kanske var det just det drömmen visade. Inte en spegling av mitt inre, utan av något annat – av besvikelsen, av något som såg fint ut utanpå men inte höll på insidan.

    Frön av framtid

    Trots mulet väder ska jag sätta frön idag. Jag har tänkt odla ett citronträd från frö. Det känns spännande – att få se något växa från början, istället för att köpa något färdigt. Min mamma tog hand om ett clementinträd som min dotter odlade från kärna. Det växte sig stort, nästan för stort för att ha inomhus till slut. Jag minns inte om det någonsin gav frukt, men det levde i flera år – ett träd som bar tre generationers omsorg i sig. Ett sånt träd vill jag också ha.

    Avslutning – Skal, frön och plats för livet

    Kanske är det inte farligt med skal, inte ens med tomhet. Kanske är det bara utrymme för något nytt att få växa. Drömmar kan förvirra, men de kan också visa oss något vi behöver se – om det så är ett citronfrö, ett förhållande i balans, eller att Findus är nöjd bara han får sin morgonrunda. Idag ger jag mig själv tid att landa, odla, tänka och kanske bara vara.

    Du får ha en härlig söndag och ta hand om dig. Tack för att du besöker min blogg malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

    #drömtydning #ADHDlivet #morgonreflektion #livetmedADHD #skapandeliv #egenbubbla #helgmorgon #citronträd #clementinträd #vardagsbalans #egenomsorg #malixblogg

  • En dag i trädgårdens tecken – kreativt kaos, grilldoft och glädje i det lilla

    Ibland tar dagarna en annan riktning än man först tänkt sig – och tur är väl det. Idag blev en sån där dag. Kreativiteten fick fritt spelrum bland jord och komposter. En sparkcykel förvandlades till en trädgårdsprydnad. Det blev ingen citronplanta. Istället blev det något mycket mer värdefullt. Det blev en dag i nuet, med jord under naglarna och hjärtat fullt av trädgårdslycka.

    Vattning, växthus och stan utan citronträd

    Dagen började tidigt i växthuset. Jag ville vänta med att vattna till morgonen för att skydda de små plantorna från nattkylan. Efter frukost åkte vi till stan – planen var att köpa ett citronträd och lite grillmat. Vi kom hem utan träd, men med fröer och nya trädgårdsverktyg. Ibland får man det man inte visste att man behövde.

    Grilldoft, rödlök och trehögarsteorin

    Efter några timmars vila i soffan gick vi ut i trädgården. Där slutade inte dagens arbete – maken grävde i komposten och satte rödlök. Jag mindes vad en kollega en gång lärde mig om trehögarsteorin. En hög att kasta i. En hög att vända. Och en hög redo att sprida. För första gången på länge har vi faktiskt lyckats få lite ordning i vårt organiska kaos.

    En sparkcykel blir konst

    När löken var i jorden tog maken häcksaxen och klippte ner den spretiga busken vid källartrappan. En gammal sparkcykel som stått och väntat på att slängas fick istället nytt liv. Jag bestämde mig för att göra den till trädgårdsdekoration – med blommor, färg och lite påhittighet. Det är precis sådana ögonblick som gör mig lycklig. Just där och då förstod jag varför det inte blivit några tavlor gjorda på sistone. All min kreativa energi går just nu till att skapa utomhus.

    Skördelycka och trädgårdssallad

    Vi samlade ihop trädgårdsskräp. Vi insåg att det nog inte blir någon tur till tippen. Allt får plats i bilen. Till middag blev det en liten grillfest: kycklingspett, hamburgare och en sallad på blad från vår egen trädgård. Den känslan – att plocka salladsblad ute i trädgården och lägga dem direkt på tallriken – är svår att beskriva. En slags innerlig tacksamhet. Snart kommer även salladslök, tomater och gurkor. Till hösten väntar broccoli och brysselkål. Närodlat, ekologiskt och meningsfullt.

    Regndroppar på paviljongtaket

    Efter maten bäddade jag in mig i en filt och somnade under paviljongen. Jag vaknade av att regnet smattrade på taket. Kallt – men med en varm sommarkänsla i kroppen. Jag hade tänkt skriva ute, men flyttade in i fåtöljen i vårt musikrum. Här sitter jag nu, bland skivor och tavlor jag skapat. Ett litet hörn av min värld. Här får det kreativa ta plats. Det sker oavsett om det är med pensel, tangentbord eller i rabatterna.

    ADHD och kreativ struktur i vardagskaoset

    Det finns något vackert i hur en dag kan spreta åt olika håll men ändå ha en röd tråd. Det är något jag ofta upplever – och något som många med ADHD nog känner igen. Den där energin som flyger mellan projekt, där något halvfärdigt plötsligt byts ut mot ett nytt infall, men där helheten ändå känns meningsfull. Att skapa ute i trädgården, att improvisera med en sparkcykel, att låta inspirationen styra – allt det är inte ett tecken på att man inte kan fokusera. Det är ett tecken på att fokus ibland ser annorlunda ut.

    Det blev ingen citronplanta idag. Men det blev en sparkcykel med framtid, ny jord för löken, och en grillmiddag med trädgårdens egna blad. Det blev en dag som på ytan var rörig – men i hjärtat kändes som allt annat än det. Precis som livet ofta är, när man tillåter sig att följa sin egen rytm.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

    #kreativitetiträdgården #vardagslycka #trädgårdsliv #ADHDochkreativitet #odlarglädje #närodlat #grillmiddag #sparkcykelpynt #kompostsmart #sommarkänsla #bloggliv #malixlivsstil #egenodlat #vardagsreflektion

    #trädgårdsdagbok #närodlat #odlaglädje
    #kreativmedADHD #återbruksträdgård #egenomsorg
    #vardagsreflektioner #malixblogg #sinnesro

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓