Till campingen nu tog vägen förbi godis automaterna i Järbo
Till campingen nu tog vägen förbi godis automaterna i Järbo
Juholt, help Juholt, here löntagarnas bästa gör att Sverige växer säger han. Solidaritet är en investering i varandra. Solidaritet bygger på att den som har jobb, är frisk mm, delar med sig och ser till att stödja och hjälpa till ut ifrån vad, var, vi är. Han vill att vi slösar med varandra, att vi ser till att lägga krutet på tillsammans.
Liv i rymden, frågar de blå herrarna samtidigt som de sitter i regeringen.Herr Juholt funderar mera på om det finns liv i regeringen. Jag ser mera att det borde vara viktigt att det finns liv i regeringen. Att de ser livfullt och hoppfullt på Sveriges framtid. Men istället funderar de på Rymden. Jo, Juholt liv i Regeringen hade känts bättre om de hade, så din fråga är viktigt. Zombie finns i fantasin, och borde inte vara i regeringsställning, men jag tror att det är hopplösheten de skapat som gör att din fråga är relevant.
Det var bara klokheter i meningsuppbyggnaden bodde i Juholts tal. Hans ord i Almedalenstal har idag gett mig tro och hopp in för framtiden. Orden lenar som honung och glimmar lika fint som den gyllene honungsfärgen.
26 tusen barn ser inte tavlan i skolan, för föräldrar inte har råd att köpa glasögon till sina barn. Vilken sorg, vanmakt, skam jag som förälder skulle känt. Skam som egentligen inte borde bo i meningen eller situationen men jag tänker mig ändå att det skulle bo där om det var jag som var utan pengarna till glasögonen som min dotter eller son skulle behövt.
En andra gång sitter jag nu och lyssnar till denna mans tal. För mig är det vackert. Känner tilltro, tillit, och känner vilken ambition som bor i denna mans ord. Hopp som kan bo i min sons dotters tankar i framtiden, i att hitta jobb. Få möjlighet att ha ett jobb som ger mig det jag behöver, då inte bara i lön utan i allt det andra som bor i att ha ett jobb.
Känner att han är förtroende ingivande och skapar tillit.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/almedalen2011/article13297999.ab
Så mycket klokhet och tankar som är vackra ger mig hopp
Juholt pratar i DN om tillit och tillväxt. Tillväxt och tillit. Självklart hänger det ihop. Självklart är att tillväxten blir till om tillit finns, physician tillit eller hur? Jag vill likna det med ett litet barn. Nu menar jag inte att barn och tillväxt och politik är samma sak.
Men vi tänker barnet som får växa upp i tillräckligt god miljö. Den lilla babyn behöver inte då inte förlitar sig på sin förmåga att överleva. Utan den lilles gråt säger honom henne att någon där ute finns som ger den det som behövs för att överleva. Gråten är då ett språk för babyn som säger mig att han hon har hopp om framtiden. Inga faror i världen finns, som inte någon vuxen där ute kan ta bort. Någon som har mera förutsättningar, att hjälpa till då hjälp behövs, finns, det finns någon som ställer upp och ger det som behövs. Tillit, till sin omvärld byggs upp hos det lilla barnet. Tillit till sig själv bor också i stunden. Barnet växer blir större, vågar i samklang med sin miljö ge sig ut i trygga omvårdande omgivningar pröva sina egna ben, ta egna kliv. Ju större barnet blir, desto mer vågar han/hon.
Här byggs hans/Hennes självständighet, han/hon vågar sedan ta klivet ut, vågar lita på sin och andras förmåga och välmening. Barnet växer upp, litar på andra, här bor och gror även empati, och förtroende. Han/hon får en tilltro till godheten i livet
Empati, som jag idag känner är något vi saknar, idag har vi mera mentaliteten sköt dig själv skit i andra. Skyll dig själv. Det är inget som jag har med att göra, det är inte mitt fel att de inte har. Vi låter ungdomar få klart för sig, redan som väldigt unga, att de inte duger, det spelar ingen roll, du kan ändå inte. Vi skapar klyftor mellan de som har, de som inte har.
Vi blundar och ser tunnelseende. Tänker inte längre än näsan räcker. Vi skiter i att andra inte har råd, vi struntar i att den ensamstående pappan/ mamma vänder ut och in på sig själv för att få det gå ihop. Vi låter barn växa upp och få klart för sig att de inte duger som de är. Vi visar klart och tydligt att vissa av oss inte duger och är mindre än andra till och med utan värde.
I mig gör sådant ont men det gör ont på ett sätt där det gör att jag inte ger upp. Jag vägrar tro att detta är det optimala och bestående, det ger mig tankar om att vi alla kan vara med och delta att vi tillsammans kan skapa hjälpas åt.
Tillit, tillväxt jo du Herr Juholt, så sant som du sa det. Tillit för mig är det ett vackert ord, ett ord som visar på trygghet, närhet tilltro, till och med så att det ger mig hopp om en vacker framtid. För mig är det ett vackert ord.
Tillit.
Med rätt känsla, några Deciliter empati, hopp, tillit, tro på framtiden, medkänsla och medmänsklighet tror jag att vi har möjlighet. En möjlighet att få ett klimat i detta land där vi alla får plats där alla vi i vårt land vågar känna tillit och vågar tro på framtiden.
med tillit kommer den här lilla kille växa upp och bli en stor kille med en tillit till sig själv sin omgivning och sin framtid.
Nu är vi inne på fjärde veckan av influensa fast vi senast insjukna bara tre veckor. Början va det bara lite heshet och ont när jag sväljer. Efter en vecka med en hes whiskyröst så hoppar örontryck in och gör illa. Hosta och en fantastisk massa nysningar som spränger i öron och näsa, pharm feber ont i leder och nu till klet i ögon och rejält med rinnsnuva. Jag ljuger om jag säger att jo tack det är bara bra för nej inte en sekund är bra näsan har fått skavsår och snytandet, inne i näsan är det sår av all nässprej. Bra, jo kanske finns det ändå lite bra-het i denna period. Det är bra att jag inte orkar med annat än att sticka. Det är bra att det är sommar för febern hade gjort sig mera påmind om det var vinter. Det hade gjort mera ont att ha ont i öronen när det är kallt ute. Så jo bra tack bara bra. Idag är det tid till vårdcentral för lillkillen och jag tänker att jag själv behöver lite penicillin jag med. För öronvärken har i och för sig gett med sig men snuvan och hostan gojset i öronen säger mig att jo lite medusin hade nog gjort susen.
Lev idag just nu så blir det en lång väntan i väntrum.
Vilken tur att jag har en massa bra spel på min mobil.
Den har anländt mln dammsugare
det första stycket är en talfil klicka på den så läses den upp av Ingrid. Claro reader. V5
en morgon som var mulen. I morse vaknade jag av regnsmatter på vårt husvagnstak. Mysigt men mindre mysigt när man får ta på alla kläder sen gå de 50 meter till toaletten. Har ett par sådana espandrillos tofflor ni vet dom med halmsula, när man gått tillräckligt med dom i vatten, vilket inte behövs så värst många gånger så sipprar det upp en lite grynig frän doft av just sådana skor. Nu har jag inte uppnått till den nivån än. Men det våta gräset och morgonens vandring till toaletterna gjorde mig påmind om just dessa ungdomsminnen. Doften fanns kvar i mitt minne och vandringen blev ett löfte om att ta med andra skor till regndagar så jag slipper upplevelsen av sura espandrillos aromer.
Det luktar kaffe i vårt förtält och jag sitter med datorn i knät, bredvid en nyss upphälld kopp med kaffe. Zoegas är märket och tänk, att om man en gång upplevt Zoegas så är de andra märkena något som ligger flat ner. Nu dricker jag ju expresso hemma men i husvagnen är det de lite mera kryddiga zoegas som gäller. Idag ska jag och lillkillen åka hem. Jag gör det med båda formerna av känslor en sida av mig vill åka hem. En annan sida av mig vill vara kvar i litenheten här. För här finns inga tvättar som ligger i tvättmaskinen och väntar här finns en sopborste som nästan själv hoppar på gräset som kommer in. Här är alla krav bortblåsta. Här går bara att göra roliga saker eller inget alls. Jag tror det är det jag gillar med husvagn. Det måste som finns är att äta mat. Och det behövs inte så mycket heller dessutom blir det mest sånt som går snabbt att laga. Eller ute ätning. Campingen har ett litet kök där dom erbjuder hamburgare pommes, friterade räkor eller kyckling och just de två sist nämnda är mina favoriter. Ett måste idag är garn inköp, till mitt husvagnspill filten börjar likna en filt nu. Samtidigt som jag virkar på min filt, värmer den mina ben. Jag älskar filtar utan filt för smäktar jag i detta liv. Och snart har jag då en ny här med.
Lev idag just nu, så ska jag som egentligen inte kan bestämma mig. Bestämma mig för om jag ska åka hem eller stanna kvar. Ett enkelt val för andra kanske men för mig med ADHD är det svårt, en av svårigheterna i mig är just att välja. Här behöver jag någon som väljer åt mig. Men jag skulle behöva någon som väljer som ger sig tid att klara ut vad det är som gör att det väljs just så som det just valts. Kanske är det sånt som gör att jag till sist lär mig välja och inte försöka göra båda sakerna samtidigt.
Det är liksom omöjligt att göra båda som i dag då är åka hem eller stanna kvar…..
stanna kvar ….. åka hem…..
Hemma väntar ett jordgubbsland på att bli plockat många röda gubbar som skall bli till paj. Japp då va det gjort jag åker hem. Är det nu så att någon skulle vilja husvagna lite så finns den en snart för dagen en övergiven husvagn med sjöutsikt. Och 50 meter till toa. 23 grader i vattnet kan tilläggas. Hm jordgubbs paj – husvagn bad välja va det ja. Just det……
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.