Helg av oro och värme

När nätterna blir långa i en helg av oro och värme

Jo, det har varit helg igen.
En helg av oro och värme, inte alls en sådan helg som vi planerade för.
Det blev en helg med alla känslorna på en och samma gång, av livet själv.
En helg där både oro, skratt, familjehjärta och vardagskaos fick plats samtidigt.

Read this post in english->A Weekend of Worry, Warmth

Fredag natt till lördag vaknade jag en gång i timman.
Gick ner i källaren för att se till katten…
Katten som hade visat tecken på att han inte mådde riktigt bra.
Han hade inte ätit eller druckit på fredagen och han hade hållit sig undan.

Därav mina nattliga vandringar, och försöken att locka honom med räkorna maken hade köpt.
Räkor som annars är som julafton för honom – den där lilla bonnkatten som beter sig som en kung när skaldjur serveras.
Skulle vi våga äta räkor själva så får vi stå upp och försvara dem.
Men nu luktade han bara och vände bort huvudet.
Och då förstod jag på riktigt:
Nu är det allvar.

Handboll och familjetid – värme i en annars orolig helg

På lördag morgon sa jag till maken att det var dags att åka till veterinären.
Jag letade febrilt efter en veterinär här i området, men just den här helgen var allt stängt.
Det fick bli Mölnlycke – igen.
Maken och stora hemmavarande sonen åkte.

Jag stannade hemma och väntade på Simon, som skulle lämna av sin flickvän för handbollsmatchen.
Hon spelar i division 2, målvakt, riktigt duktig.
Hon hade kunnat spela i ettan eller till och med i landslaget om hon velat.
Men hon studerar till socionom och valde att lägga sin tid där.
Jag tycker om den klokheten.
Att veta vart man vill och våga välja framtiden före allt det där som glänser just nu.

Simon kom, och vi gjorde som vi brukar – pratade politik.
Det är något fint i de där samtalen. Dom kommer av sig själva, som om det är vårt språk.

Presentutdelning, Hitster och Mauro Scocco

Sen kom dottern och Alfred.
Hon fick födelsedagspresenter av Simon: en flaska bubbel och spelet Hitster.
Ett spel som blev helgens skrattpunkt.
Musik, årtal, nostalgi.
Jag hittade tillbaka till låtar som varit min musik för länge sedan.
Dottern fick Mauro Scocco och visste inte vem han var.
Det gjorde jag – på riktigt.

Det blev ett sådant ögonblick där man nästan känner hur åren ligger som små lager mellan oss.
Olika världar, men ändå samma skratt vid bordet.

Handbollsnerv och ett mål som avgjorde allt

Efter spelet åkte vi till handbollsmatchen.
Torslanda mot Kroppskultur.
En riktig nagelbitare.
Torslanda hade övertaget mesta tiden, men mot slutet var det som att hjärtat flyttade upp i halsgropen.
När det stod lika kände jag hur hela kroppen gick in i försvar.
Men dom tog det – med ett enda mål.

Middagen där allt tog slut (på bästa sätt)

När vi kom hem åt vi maten jag hade förberett:
rostbiff, grillade kycklinglår, potatissallad och sallad.
Och allt gick åt.
Det är det bästa betyg jag kan få.
Lite tårta också, eftersom det var lillkillens födelsedag.

Efter maten blev det Hitster igen.
Jag kunde så många låtar och artister – men var så dum att jag sa det högt innan dom andra hunnit svara, så dom tog poängen.
Så är det när man inte kan vara tyst.

Vi gjorde också i ordning för Secret Santa.
Bestämde prisklass och skrattade åt hur svårt det blir att hålla hemligheter – jag bubblar ju över när jag hittat något bra.

Söndagen – väntan, oro och kejsarens nya rutiner i en helg av oro och värme

Söndagen gick åt till att vänta på ett enda telefonsamtal… från veterinären.
Vi hade tänkt åka på julmarknad, men det gick inte.
Inte förrän vi visste hur det var med katten.

Och det är märkligt hur lång en förmiddag kan bli när man går och väntar.
Jag gick här hemma, plockade, satte mig, reste mig, lyssnade.
Som om hela huset höll andan.

Samtalet kom inte förrän efter lunch.
Då var det för sent att åka någonstans.
Och beskedet blev:
Han får stanna en natt till.
Så mycket blod i avföringen att de vill ha kvar honom.
Jag blev både ledsen och lättad.
Han är på rätt plats, även om hjärtat inte gillar det.

Kejsarens nya matplan (införd av hovet)

När oron lagt sig för stunden pratade vi med AI om vad vi behöver göra innan lilla kejsaren kommer hem.
För det är han – en kejsare i vår familj.

Och nu får han nya rutiner och gränser i matsituationerna.
Just nu har han fått fem portioner Latz om dagen – som om han styrde hela hushållet.
Nu har han kanske inte ätit så mycket av den, för han har bara tagit av gelen och vi har fått slänga bitarna.

AI sa nej:
– dela en Latz-påse i tre delar
– värm den lite i mikron så den doftar gott
– toppa med lite torrfoder
– ge ett litet mätt-mål innan han går ut, så minskar jaktlusten
– och ja, lite tonfiskspad eller frystorkad kyckling kan också fungera

Vi fick också ett städschema innan han kommer hem.
För när en kejsare återvänder, då ska allt vara i ordning.
Så är det bara.

Jag ska skura golven och kattlådan med klorin.
Vi ska torka av hans tassar när han kommer hem, se så han inte har något i munnen, och hälla kokhett vatten på platsen där han eventuellt lägger sitt byte, för att få bort bakterierna.
Och genast ta det ifrån honom – efter att vi berömt honom för hans duktighet, förstås.

Reflektion – att stå stadigt i en helg fylld av oro och värme

Mitt i allt detta – handbollsnerv, spelkväll, matlagning, politikprat, oro och väntan – inser jag något:

Vi fixar det här.
Det här hemmet är starkt.
Det står stadigt, även när livet drar åt alla håll.
Jag känner stolthet över oss, som familjehem, som familj, som människor som håller ihop när det behövs.
Tacksamhet över den ekonomi vi byggt, inte oändlig men stabil nog att bära när livet kräver det.
Även om jag ser hur tusenlapparna fladdrar förbi så vet jag: katten valde inte det här.
Tidpunkten valde inte honom.
Och han överlever.
Det är det viktiga.

Oro och värme i samma andetag.
Vi klarar det.
Igen.

Mellan raderna – min röst

Det är i det här enkla, det röriga, det känsliga, som livet verkligen känns.
Jag märker hur vi bär varandra utan att säga det rakt ut.
Och hur ett litet djur kan samla hela familjen runt samma känsla.
Vi står kvar.
Vi står ihop.

Läs också

Stöd bloggen

Vill du stötta mitt skrivande?
PayPal Me

Prenumerera

Få mina texter direkt i mejlen:
Prenumerera

Carina Ikonen Nilsson

Gårdagen har redan lagt sig i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – här händer livet.