Havet och farmor har alltid varit min länk till sommar och liv. Söndagar är sega här hemma, barnen sover länge och jag springer runt i morgonrocken – men i mitt inre finns alltid havet och farmor.
🇸🇪 Svenska 🇬🇧 English version
Söndagar är sega här hemma.
Barnen sover länge och jag springer runt i morgonrocken.
Jag gillar söndagar. Lata söndagar är bra dagar för mig.
Igår var vi på strandpromenad i Uddevalla. Solen värmde och människor såg glada och vårberusade ut. Havet lockade. Hade jag haft en handduk med mig hade årets första dopp blivit av.
Nu blev det bara lite saltvatten i ansiktet och på armarna.
Men det räckte.
Det är livet.
Havet.
Ljuset.
Människor som kryper ut ur sina vintergrottor och låter frusna själar tina.
Och mitt i allt detta finns havet och farmor.
Havet och farmor – min inre sommar
Havet speglar och svalkar min ångest.
Det tar bort udden av vemodet.
Solen smeker mina sinnen.
Varje stråle värmer inte bara min hud utan också mina tankar.
Havet är en länk mellan mig och min farmor.
Vi har älskat havet.
För mig är hon havet. Hon är sommaren. Hon är äggsmörgåsar med kaviar på en klippa.
Min farmor gör den vackraste picknicken man kan tänka sig.
Men kanske är det inte picknicken som är det viktiga – utan picknickvännen.
Det smakar inte lika gott utan henne.
Drömmen om havet och farmor en sista gång
Hon är gammal nu.
Det var flera år sedan hon var vid havet.
Men jag bär en dröm.
Att en sista gång få ta henne dit.
Att locka ner henne i vattnet.
Se henne simma.
Se henne komma upp med glittrande ögon.
Att få sitta med en porslinskopp kaffe – för det var ett måste för farmor.
Att få se henne vila i det hon älskade mest.
Tänk om hon fick somna in med havets salt i håret och solen i ansiktet.
Flyta in i evigheten på vågorna.
Jag ser henne redan.
Sittande på en klippa.
Drömmande blick.
Hud som doftar salt.
Det är havet och farmor som lever i mig.
Tacksamheten
Min farmor – tack.
Utan dig hade inte din son funnits.
Han hade inte mött min mamma.
Och då hade inte jag funnits.
Mitt liv.
Mina minnen.
Min existens.
Jag är tacksam över att få leva.
Och över att få minnas.
Ingen hade kunnat leva mitt liv bättre än jag.
Reflektion
Vilken plats bär dina minnen?
Finns det en doft, en plats eller ett ljus som alltid leder dig hem?
Mellan raderna
Det här handlar inte bara om havet.
Det handlar om arv.
Om kärlek som går i generationer.
Om att bära vidare något mjukt när livet ibland är hårt.
Jag är en fortsättning, jag är jag.
Inte en slump.
🇬🇧 English version
🌊 The Sea and My Grandmother – A Link to Summer and Life
Sundays are slow in our home.
The children sleep late and I wander around in my morning robe.
Yesterday we walked along the waterfront in Uddevalla. The sun warmed our faces and people looked alive again after winter.
The sea called to me.
And in that moment, I felt the connection between the sea and my grandmother.
The sea has always been our meeting place.
She is summer to me.
She is sunlight.
She is egg sandwiches with caviar by the water.
I dream of taking her there one last time.
To see her step into the water again.
To watch her eyes sparkle.
Maybe it is not the picnic that matters — but the person you share it with.
The sea holds memory.
And love.
Without her, I would not be here.
My life is a continuation of hers.
Live now.
Tomorrow has its own now.
☕ Stöd mitt skrivande
Vill du stötta mitt arbete?
👉 PayPal Me
Lämna ett svar