Det här är en äldre text jag skrev för många år sedan.
När jag läser den idag ser jag tydligt att den handlar om ADHD medicin och självförståelse – men ännu mer om att sluta döma sig själv.
Jag låter originaltexten stå kvar. Efteråt delar jag en nutida reflektion.
Read this post in English →When the Compass Found Its Way Home
Publicerad första gången på bloggen “Japp jag klarade det”. Delas igen för att visa vägen mellan då och nu.
En text från en annan tid
Det här är en text jag skrev för många år sedan.
När jag läser den idag ser jag en kvinna som kämpade mer än hon själv förstod.
Jag låter originaltexten stå kvar nästan orörd.
Efteråt delar jag en nutida reflektion.
Originaltext – när ADHD medicin förändrade min självbild
Idag har jag kommit på något helt otroligt, något som inte kunde hänt för några månader sen. Varje morgon tar jag en tablett. Varje morgon kommer jag ihåg att ta min tablett! Detta har inte hänt förut, vad det än har varit förut så har jag lyckats glömma av det, efter ett par dagar. Nu är det annorlunda, det är det första jag tänker på när jag vaknar, det första jag gör till och med innan kaffet!
Jag pratar hela tiden om att jag inte tycker om, att jag ska behöva en tablett, men innerst inne så känner jag att jag behöver den. Denna lilla tablett får mig att fungera i vardagen, den får mig att känna tillit till mig själv och mina tankar. Jag som förr trodde att det inte kunde vara på något annat sätt. Att det var jag som bara inte ansträngde mig tillräckligt, fast jag var helt tom då kvällen kom, helt slut, somnade bara huvudet kom till kudden.
Idag vet jag bättre, visst det var jag som var rörig, det var jag som inte var som alla andra. Min verklighet var lite jobbigare och lite mera kaotisk mot hur andra hade det. Nu ser jag hur lite jag förstått innan, nu ser jag alla mina utbrott, och all min ilska, all energi jag lagt på att städa, handla, uppfostra, all min ansträngning på att vara lika duktig, lika bra, lika klok.
Jag har lagt ner så mycket energi, på att vara lika koncentrerad, lika fokuserad som alla runt omkring mig. Det har varit så tungt och så ansträngande för mig. Då andra tar tag i saker, eller ska lära sig något, så behöver de inte lägga ner så mycket kraft på det. Deras tankar stannar kvar där de ska vara. Mina tankar flyger inte iväg till något annat än det de gör just nu – tack vare min lilla tablett.
Det här är något nytt för mig. Samtidigt som jag känner en sorg över hur det varit, så känner jag en stor tacksamhet över hur allt nu blivit mycket enklare. Tack för att jag idag har förståelsen över varför det blev som det blev. Det gör att jag kan förlåta mig själv.
Jag hade ingen kompass till kartan innan, kunde inte heller förstå vad som var på kartan för den var inte skriven på mitt språk. Idag är kartan översatt på mitt språk och kompassen har jag med mig, så nu kan även jag ge mig iväg ut i livet utan att snubbla.
Nutida reflektion – ADHD medicin och självförståelse i ett nytt perspektiv
Idag äter jag inte Concerta längre. Det var länge sedan jag slutade med den.
Men så viktig som den var för mig då, så viktig borde min blodtrycksmedicin vara för mig idag.
Och ändå händer det att jag glömmer den.
På kvällen kan jag känna:
“Nu har jag glömt igen.”
Det säger något om mig.
Om hur jag fungerar.
Och kanske om hur vi människor fungerar.
Det som påverkar vårt inre liv direkt – det minns vi.
Det som “bara” är kroppens tysta system – det känns inte lika akut.
Skillnaden idag är att jag inte slår på mig själv.
Jag vet varför jag fungerar som jag gör.
Jag vet att jag inte är lat.
Jag vet att jag inte är slarvig av brist på vilja.
Jag påminner mig.
Jag börjar om.
Kompassen är fortfarande med mig.
Och kartan är fortfarande skriven på mitt språk.
Mellan raderna – ADHD medicin och självförståelse
Det här inlägget handlar egentligen inte om medicin.
Det handlar om självförståelse.
Om att sluta tolka sina svårigheter som karaktärsbrister.
Om att förstå att kampen inte alltid syns utanpå.
Och om att förlåta sig själv – på riktigt.
Reflektion
När jag läser den här texten ser jag en kvinna som gjorde allt hon kunde med de verktyg hon hade.
Det är lätt att vara efterklok.
Det är svårare att vara vänlig bakåt.
Men idag vet jag:
förståelse förändrar mer än prestation någonsin gjorde.
Fråga till dig
Har du någon gång upptäckt att det du kallade svaghet egentligen var brist på förståelse?
Vill du stötta mitt skrivande?
Om mina texter betyder något för dig och du vill bidra till att jag kan fortsätta skriva:
Prenumerera på bloggen
Vill du få nya inlägg direkt när de publiceras?
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar