Nu är det bara imorgon som ska avverkas.
Sedan får barnen sova längre.
Vara lediga.
Slippa läxor.
Och jag… jag kan slappna av.
Slippa tänka på allt som ska med, göras och kommas ihåg.
Vi fixade det även den här gången.
Men det har varit en jobbig termin.
Det har hänt så mycket som inte borde ha hänt.
Så mycket som tagit kraft.
Och nu – äntligen – är det över.
Till hösten börjar min lilla kille i en mindre klass.
En klass där han får större möjligheter att hitta glädjen i skolan igen.
Jag blir tårögd bara av tanken.
Just nu känner jag tacksamhet över att vi är här.
Ett långt sommarlov står för dörren.
Vi kan gå ut och vara i sommaren.
Hela min familj kan andas ut.
Senare i sommar har vi semester – då vi alla är lediga tillsammans.
Vad jag har längtat efter att få skriva det här inlägget.
Nu gör jag det.
Och det är en sådan befrielse att vi får vara hemma.
Göra som vi vill.
Framför allt:
Att min lilla kille får möjlighet att vara som han är.
Att han slipper kraven som han haft så svårt att bära.
🌿 Reflektion
Sommarlov handlar inte bara om ledighet.
Ibland handlar det om överlevnad.
Om att ha stått kvar en hel termin.
Om att burit oro, möten, samtal och kamp.
Och när sommaren kommer är det inte bara barnen som är trötta.
Det är hela familjen.
Kanske är det just därför lättnaden känns så stark.
Inte för att allt varit enkelt – utan för att vi höll ihop.
Och nu får vi vila.
🇬🇧 Summer break – finally breathing out
🇸🇪 Läs detta på svenska ovan
Tomorrow is the last day.
Then the children can sleep longer.
Be free.
No homework.
And I… I can relax.
Stop thinking about everything that has to be packed, done and remembered.
We made it. Again.
But it has been a hard semester.
So much has happened that should never have happened.
So much that has drained our strength.
And now – finally – it is over.
This autumn my little boy will start in a smaller class.
A place where he has a better chance of finding joy in school again.
Just thinking about it makes my eyes fill with tears.
Right now, I feel gratitude.
A long summer break is waiting at the door.
We can step outside and simply be in the summer.
My whole family can breathe.
Later this summer we will have vacation together – all of us off at the same time.
I have longed to write these words.
Now I do.
And it feels like freedom.
To be home.
To live at our own pace.
Most of all:
That my little boy gets to be who he is.
Free from demands that have been too heavy for him to carry.
🌿 Reflection
Summer break is not only about time off.
Sometimes it is about survival.
About standing firm through an entire semester.
About carrying worry, meetings, conversations and struggle.
And when summer finally comes, it is not only the children who are tired.
It is the whole family.
Maybe that is why the relief feels so strong.
Not because everything was easy — but because we stayed together.
And now, we rest.
🤍 Stötta bloggen
Vill du stötta mitt skrivande och Malix?
Det betyder mer än du tror.
📩 Prenumerera
Vill du få nya inlägg direkt i din inkorg?
Prenumerera här:
👉 Prenumerera
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer. 🌿
Lämna ett svar