Vinterbad och närvaro handlar inte bara om att gå ner i kallt vatten.
👉 Read this post in English below ↓
Det handlar om att stanna upp, känna efter och vara mitt i det som händer.
Den här morgonen började med värme i elementen – och slutade i en dimmig sjö där livet kändes tydligare än på länge.
En lite tokig man – och en morgon med värme
En lite tokig man är jag gift med.
Det började med en ny, härligt fin morgon. Jag kände direkt att det var varmt här hemma. När jag lade handen på elementet strålade en mjuk, skön värme ut. Första gången vår nya bergvärmepanna faktiskt jobbade för att värma upp huset.
Jag gick in till maken, som precis vaknat, för att berätta den stora nyheten. Men där fanns ingen tid att ligga och dra sig. Han var tvungen att gå ner i källaren och kolla pannan.
Jo, den där mannen… han är tekniknörd ut i fingerspetsarna.
Han kollade inomhustermometern och såg nöjd ut innan han åkte till jobbet. På vägen ut förklarade han tydligt att han inte behövde göra något – det här underverket skötte sig själv.
Jag nickade och tänkte:
Hmm… har man betalat så mycket pengar, så ska det väl fungera.
Han sa att han skulle ringa Nicklas – killen som installerade pannan. Jag tänkte mest att Nicklas nog redan vet att det fungerar… men men.
Den där mannen.
Ibland kan jag bara le och känna hur fint det är att just den här knäppgöken är min stora kärlek – och att han älskar mig.
Jag gör säkert lika konstiga saker själv, om man skulle fråga honom. Han tycker till exempel att mitt vinterbadande är… väldigt märkligt.
Ett litet paket – och ett ganska stort misstag
Morgonen fortsatte med ett besök vid brevlådan. Early Bird hade varit där.
Jag hade beställt nya rundstickor – och knappar.
Rundstickorna var perfekta.
Knapparna… ja, de var också fina. Men här kommer det där lilla “men”.
Ibland är det bra att läsa innan man klickar hem något.
Jag trodde att jag beställde 12 knappar.
Det visade sig vara 12 paket… med 10 knappar i varje.
Så nu har jag väldigt många knappar.
De är jättefina – men för små för projektet jag håller på med. Och alldeles för många.
Så… om någon behöver knappar, så finns det här.
Och rundstickor också – mina gamla. Jag har nu ett nytt set i storlek 1–10, så de gamla får vila eller hitta ett nytt hem hos någon som behöver dem.
Stickning eller bad? Det fanns inget val
När maken åkt till jobbet och lill-tösabiten till skolan tänkte jag mysa med mina nya stickor.
Jag lade upp några maskor…
…och insåg direkt:
Det här går inte.
Jag är ju en badsyster.
Jag skulle ju till sjön.
Så det blev tandborstning, av med nattsärken, på med morgonrocken – och ut i bilen.
Idag fick det bli de lite tyngre badskorna, de andra var fortfarande fuktiga. Men det blir nog ändring på det nu, när vi äntligen har värme i huset.
Vid sjön – där allt händer vinterbad och närvaro
Jag var först på plats vid badet.
Dimman låg över sjön.
7 grader i luften.
15,3 i vattnet.
Kallt.
Riktigt kallt.
Ett steg i.
Ett till.
Några till.
När vattnet nådde magen fick jag stanna. Fokusera på andningen. Stå still. Se mig omkring.
Allt det vackra.
Sedan några steg till – och så bestämde sig kroppen.
Ner under ytan.
Jag flöt en stund. Lät kroppen vänja sig. Sedan började jag simma – några hundra meter.
Känslan som inte går att beskriva vinterbad och närvaro
Om du bara visste hur det känns.
Att ta simtag och se hur vattnet krusar sig runt dig.
Att vara mitt i det.
Jag tror att om du fick uppleva det en gång – så skulle du fastna.
När man går upp ur vattnet… då händer något.
Det är som en kamin som tänds i kroppen.
Värme som sprider sig.
Energi. Kraft.
Och kreativiteten börjar flöda.
Den känslan går inte att beskriva fullt ut. Den måste upplevas.
Vägen hem – och något som förändrats
När jag sätter mig i bilen och åker hem, då firar jag.
Jag gjorde det idag också.
Vägen hem känns annorlunda nu. Naturen har blivit vackrare.
Förr var naturen bara… natur.
Nu ser jag skiftningar. Förändringar. Detaljer.
Sol, regn, dimma, snö.
Vår, sommar, höst, vinter.
Allt förändrar det jag ser.
Och kanske mest av allt – jag har lärt mig att vara här och nu.
Det började där, i det kalla vattnet.
Idag kan jag ta med mig den känslan in i andra situationer.
Det kunde jag inte förut.
Jag känner en stor tacksamhet över att jag gav det en chans.
Nu vet jag att jag kan.
.
Fråga till dig
Har du någon gång gjort något som först kändes helt galet – men som sedan blev något du inte vill vara utan?
Reflektion vinterbad och närvaro
Det här inlägget bär på något stilla men starkt.
En vardag som rör sig mellan värme i elementen och kyla i sjön – men där det egentligen handlar om något annat.
Att våga följa det som kallar.
Att stanna i det som känns.
Och att upptäcka att livet ofta händer precis där vi minst planerar det.
AHA – mellan raderna
Vi behöver inte bara söka själva händelsen.
Vi behöver också söka känslan i den.
Stanna upp i det som händer, inte bara göra det och gå vidare.
Vi behöver våga vara kvar en stund längre.
Andas. Känna efter.
Inte rusa förbi det som faktiskt betyder något.
Vi går ner i det kalla vattnet – inte bara för att bada,
utan för att hitta tillbaka till oss själva.
För sanningen är enkel:
vi hittar inget nytt där ute –
vi hittar oss själva, när vi vågar stanna kvar.
💛 Stöd mitt skrivande
Vill du stötta det jag skriver och delar här på bloggen:
📩 Prenumerera
Få nya inlägg direkt till din mejl:
Om du vill läsa mer om samma tema – närvaro, vardag och det som händer i det lilla:
👉 Läs också: Vardag, ADHD och närvaro – malix.se
https://malix.se
👉 Read this post in Swedish above ↑
🇬🇧 👉 Read this post in English below ↓
—
A slightly crazy man – and the morning when the warmth came (and I chose the lake)
Foreword
Would you like to follow me for a moment – from warm radiators to cold water?
This is one of those mornings where life shows itself, both in the small and the big things.
A slightly crazy man – and a warm start to the day
I am married to a slightly crazy man.
The morning began beautifully. I noticed right away that it felt warm inside the house. When I touched the radiator, a soft, pleasant warmth spread from it. For the first time, our new geothermal heating system was actually working to heat our home.
I went in to my husband, who had just woken up, to share the big news. But there was no time for him to stay in bed. He had to go down to the basement to check the system.
That man… he’s a true tech nerd, all the way to his fingertips.
He checked the indoor thermometer and looked completely satisfied before leaving for work. On his way out, he explained clearly that he didn’t need to do anything – this little miracle handled itself.
I nodded and thought:
Well… if you pay that much money, it better work.
He said he would call Nicklas – the guy who installed the system. I mostly thought that Nicklas probably already knows it works… but still.
That man.
Sometimes I just smile and feel how wonderful it is that this quirky man is my great love – and that he loves me.
A package, knitting needles – and way too many buttons
The morning continued with a visit to the mailbox. Early Bird had been there.
I had ordered new circular knitting needles – and buttons.
The needles were perfect.
The buttons… well, they were beautiful too. But here comes the “but”.
Sometimes it’s good to read before you click “order”.
I thought I ordered 12 buttons.
It turned out to be 12 packages… with 10 buttons in each.
So now I have a lot of buttons.
They’re lovely – but too small for my project. And far too many.
So… if anyone needs buttons – I’ve got plenty.
And knitting needles too – my old ones deserve a new home.
Knitting had to wait – the lake was calling
After my husband left for work and the little one went to school, I planned to sit down and enjoy my new needles.
I cast on a few stitches…
…and immediately realized:
This is not going to happen.
I am a cold-water swimmer.
So it was time to brush my teeth, take off my nightdress, put on my robe – and head out to the car.
At the lake – where everything happens
I was the first one there.
Mist was resting over the lake.
7°C in the air.
15.3°C in the water.
Cold.
Really cold.
One step in.
Another.
A few more.
When the water reached my stomach, I had to pause. Focus on my breathing. Stand still. Take in everything around me.
Then a few more steps – and my body made the decision.
Under the surface.
I floated for a moment. Let the body adjust. Then I started swimming – a few hundred meters.
That feeling – impossible to describe
If you only knew how it feels.
To move through the water and see the ripples around you.
To be right there, in it.
I believe that if you experienced it once – you would understand.
When you step out of the water, something happens.
It’s like a fire starts inside your body.
Warmth spreads.
Energy. Strength.
And creativity begins to flow.
Nature – and something that has changed in me
When I sit in the car and drive home, I celebrate.
I did it today too.
The road home feels different now. Nature has become more beautiful.
Before, nature was just… nature.
Now I see details. Shifts. Life.
And maybe most importantly – I have learned to be present.
It started there, in the cold water.
Today I can bring that feeling into other situations.
I couldn’t do that before.
I feel a deep gratitude that I gave this a chance.
Now I know that I can.
The images
The photos in this post are taken by one of my cold-water sisters 💛
It feels special to share both the moment and the memory through her eyes.
A question for you
Have you ever done something that first felt completely crazy – but later became something you never want to live without?
Reflection
This post carries something quiet but strong.
A morning moving between warmth and cold – but really about something deeper.
Daring to follow what calls you.
Staying in what you feel.
And discovering that life often happens right where you least expect it.
AHA – between the lines
We don’t just need to seek the moment.
We also need to seek the feeling within it.
To stay a little longer in what is happening.
We step into the cold water – not just to swim,
but to find our way back to ourselves.
Because the truth is simple:
we don’t find something new out there –
we find ourselves when we dare to stay.
💛 Support my writing
If you’d like to support what I share:
📩 Subscribe
Get new posts directly to your email:
Closing
Live today, right now.
Yesterday has already settled into history, and tomorrow is still ahead.
But right now – this is where life happens.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu. Just precis nu!!
Lämna ett svar