Fredagstankar vardagsliv handlar ibland inte om planer eller energi, utan om vila, hosta och en kropp som bestämmer tempot.
Den här fredagen landar jag mjukt – i det lilla, i det ofärdiga och i en vecka som inte blev som jag tänkt.
Och kanske är det just där livet händer ibland.
I det lilla. I det som inte blev.
🇬🇧 Read in English below
➡️ Friday reflections everyday life – a quiet week at home
🤧 Fredagstankar vardagsliv – en vecka i feberns tempo
Det här har varit en tråkig vecka här hemma.
Inte för att det varit bråk och otrevligheter, utan jag har blivit sjuk – fast det var jag även förra veckan.
Snorig, hostig och feber från och till varje dag.
På morgonen vaknar jag och tänker: nu, nu är jag frisk.
Dricker mitt kaffe och känner snabbt att jag lurade mig själv en kort stund, för nu behöver jag täcket igen.
Jag har blivit så känslig mot feber känner jag.
Jag fryser långt in i märgen när febern sätter till och blir så matt.
Men jag är ändå glad att jag har haft tiden.
Dagar där jag lagt ner alla strukturer jag innan haft.
Kroppen längtar till simningen, men just nu orkar jag inte.
Dumt att träna med feber i kroppen.
Och kanske är det inte kroppen som saknar – utan mera mina tankar.
Två veckor med ont i kroppen, feber och förkylning där snoret rinner, jag nyser, hostar och känner: nu vill jag bli frisk.
Det är märkligt hur fredagstankar vardagsliv ofta föds just i de här stunderna – när tempot sänks och kroppen säger stopp.
🚗 Fredagstankar vardagsliv i små steg
Nåja, vi har i alla fall fått ordning på saker ändå.
Två Alvedon och en Ipren och iväg till Uddevalla för att fixa legitimation och en sväng till banken.
Men det är ungefär det jag har gjort.
Plugga – nops, inte alls.
Men jag har börjat uppdatera och snygga till gamla inlägg. Massor faktiskt.
Hur många inlägg har jag inte skrivit under åren?
Runt 3500.
Och där, mitt i hosta och näsdukar, hittar jag något fint.
Att få damma gamla ord.
Att se att jag har funnits här länge.
👉 Kanske lite som i mina biblioteks inlägg där jag samlar gamla texter och låter dem få nytt liv.
Arbetsplatsen, ansvaret och modet att vara vuxen
🌮 Fredag blir ändå fredag
Och mitt i allt det här finns ändå något fint att se fram emot.
Nu på morgonen ska vi hämta en liten pojke som heter Alfred.
Hans mamma ska jobba och jag har inte träffat honom på länge, så det ska bli så kul att ha honom här.
Han har redan bestämt att morfar ska göra tacos.
Fredagstacos.
Och det ska vara nachochips med ost – jag tror det är just de han längtar efter.
Och plötsligt känns fredagen lite varmare.
💭 Fredagstankar vardagsliv – reflektion
Den här veckan lär mig något jag egentligen redan vet.
Att livet inte alltid är framåt.
Ibland är det vila.
Ibland är det snor, hosta och ett täcke över axlarna.
Men också gamla blogginlägg, små ärenden och ett barn som längtar efter tacos.
Och kanske är det just det som är livet.
Inte det vi planerar – utan det som ändå händer.
Kanske är det just därför jag skriver mina fredagstankar vardagsliv – för att få syn på det som annars bara passerar.
❓ Fråga till dig
Hur är du när kroppen säger stopp?
Lyssnar du, eller försöker du fortsätta som vanligt?
💛 Mellan raderna – min röst
Det här inlägget handlar inte bara om att vara sjuk.
Det handlar om att jag inte tappade riktningen.
Jag vilade.
Jag dammade gamla ord.
Jag höll kvar vid vardagen.
Och jag påminde mig själv om att värme kan rymmas i något så enkelt som fredagschips med smält ost.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
☕ Stötta bloggen
Vill du stötta mitt skrivande får du gärna göra det här:
👉 PayPal Me
🔔 Prenumerera
Få nya inlägg direkt i din inkorg:
👉 Prenumerera här
Lämna ett svar