Juldagen med stillhet, tända ljus och vila efter jul

Juldagen


Juldagen är en dag som inte behöver hända så mycket.
En dag som inte behöver hända någonting alls.

––––––––––––––––––
English version below
––––––––––––––––––

Juldagen får vara just så här – stillsam och utan krav.
En dag att landa i, där mjukheten i alla känslor får ta plats.
En dag att prova julklapparna i.

Jag fick en tekanna i gjutjärn som ska provas idag.
Jag fick ritblock och gelépennor, och en liten målarbok att ta med i husbilen. Den började jag måla i redan igår.
Pyjamaser av maken – en mjuk och skön som redan är provad, och ett nattlinne som får vänta till en annan dag.

Vi åt så mycket mat igår.
Och den godaste gubbröran ever lyckades jag skapa.
Janssons blev en riktig hit i år – och jag tror det berodde på att jag använde Klädesholmens ansjovissill. Oj, vad god den blev.

Jag och Simons flickvän åkte iväg tidigt till sjön igår.
Vi badade båda två.
Ett härligt julbad i mörkret, med pannlampor för att ta oss från bilen till badstugan. Det var uppiggande och mjukt på samma gång.
Att bada i mörkret har något särskilt över sig.

Lite efter klockan tio kom dottern med familj.
En så fin och varm dag, som senare avslutades i kyrkan.

Det saknades någon i kyrkan.
Det saknades vår förra präst.
Han som var så full av visdomar, klokhet och ord – fler än de som står i Bibeln. Han kopplade texterna till livet på ett sätt som gjorde gudstjänsten begriplig, nära och förankrad i nuet.

Jag inser att det är svårt att ta över ett sådant prästerskap.
Svårt att ta den platsen.
Den rollen och det rummet är redan tagna, ägda, fyllda.

Men jag tog emot ändå.
Jag fick min nattvard.
Jag och lillflickan stod där i kön och väntade på vår oblat, som vi doppade i vinet.
Sångerna var fina.

Och kanske är det så det får vara.
Den nya prästen kan aldrig bli som vår förra.
Men kanske växer hon in i sin roll, långsamt.
Kanske hittar även hon sin plats i rummet, med tiden.

Vissa dagar är inte till för att fyllas, utan för att få vara.”

Carina Ikonen Nilsson

Lev idag, just nu.
Julafton är en vacker historia, och morgondagen är en helt annan dag.
Det är just nu vi kan leva – och lära.

God fortsättning på julen 2025.


English text

Christmas Day

Christmas Day is a day when nothing much needs to happen.
A day when nothing needs to happen at all.

Christmas Day is allowed to be just like this – quiet and without demands.
A day to land in, where the softness of all feelings is allowed to take space.
A day to try out Christmas gifts.

I received a cast-iron teapot that will be used today.
I received sketchbooks and gel pens, and a small colouring book to bring along in the motorhome. I already started colouring in it yesterday.
Pyjamas from my husband – one soft and comfortable pair already tried on, and a nightgown saved for another day.

We ate so much food yesterday.
And I managed to make the best gubbröra ever.
The Jansson’s temptation was a real success this year – I think it was because I used anchovies from Klädesholmen. Oh, how good it turned out.

Early yesterday morning, Simon’s girlfriend and I drove to the lake.
We both went for a swim.
A Christmas swim in the dark, wearing headlamps to find our way from the car to the bathing hut. It was both invigorating and gentle at the same time.
There is something special about swimming in the darkness.

A little after ten o’clock, my daughter and her family arrived.
Such a warm and beautiful day, later ending in church.

Someone was missing in the church.
Our former priest.
The one who carried so much wisdom, insight and words – more than those written in the Bible. He connected the texts to life in a way that made the service understandable, close and rooted in the present.

I realise how difficult it is to step into such a role.
To take over that space.
That room was already filled, owned, held.

But I received what I came for.
I received communion.
The little girl and I stood in line together, waiting for the wafer, dipping it into the wine.
The hymns were beautiful.

And perhaps that is how it has to be.
The new priest can never be the same as the former one.
But perhaps she will grow into her role, slowly.
Perhaps she too will find her place in the room, in time.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Live today, right now.
Christmas Eve is a beautiful story, and tomorrow is a completely different day.
It is in this moment that we can live – and learn.

Warm wishes for the rest of Christmas 2025.


Upptäck mer från Malix.se

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.


Publicerat

i

av

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Upptäck mer från Malix.se

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa