Kvalitetstiden bestod av ett besök på ett internetcafé i väntan på biotidens intågande. Alltså har jag för första gången varit på it café fast de hade inget kaffe. Inte hade jag en aning om vad jag skulle göra där så jag satt och spelade nått meningslöst spel som FB hade, link där fick jag lite mera poäng än min mamma. Förmodligen gillar vi samma form av spel, remedy rätt meningslösa bejeweled.
Just där vi var framkallades min äckelfobi. Basillskräcken kom som ett brev på posten. Först lånade jag toaletten där. Jag och Uggla har samma fobi, mind vid tvättandet av händer upptäckte jag att två och handdukar saknades. Lyckades riva av en massa toapapper för att torka händerna och öppna dörren med.
Kaffet som jag inbillade mig att man fick vid sådana ställen fanns in vilket jag nu inser var tur det, för det var smutsigt där inne, vid datorn var de tankar om vem som suttit där innan om denne vart på toa och hur han i så fall tvättat sina händer.
Här var jag tvungen att intala mig att han eller hon varit lika noggrann som jag med toa dörr och handtvätt. bordet och tangentbordet blev för mig en hel oas med endast bakterier. Men valde att använda tangentbordet så lite som möjligt.
Efter en stund då vi satt där min son och jag, han med WOW jag med meningslösspel. Kom det in fem utländska killar. Efter fem minuter kände jag lust till att ställa mig upp och förklara för dessa fem att jag minsann hade betalat lika mycket som dessa och att de borde visa mera respekt för andra i rummet vilka var jag och min son. Men jag valde att vara tyst.
De fraser de valde att ha i sitt vokabulär var; jag ska €¦€¦.. din mamma, din mamma €¦€¦€¦ Kan inte bli bra betyg i ordförståelse. När min son och jag sedan gick, lovade jag mig själv att inte säga emot min son då han pratar om dessa ungdomar och deras respektlösa attityd. Vart är vi på väg? De utländska människor jag under åren känt har jag aldrig upplevt som de som var på detta kaffe. Då har jag ändå bott i Bergsjön, haft ett gatukök där. Många av mina kunder var av utländsk härkomst och var vänner till mig. De är människor som jag än i dag kan känna att jag minns och en viss saknad av dem.
Kvalitetstiden bestod även i ett besök till bio. Flickan som lekte med elden.
Även denna film var väl äcklig för mig, nästan värre än den första. Sonen blev berörd, jag med. Vi hade ett bra samtal på vägen hem. Jag ser att vissa tankar har även min son ärvt av mig. Han menade vilket jag köpte att : hennes sätt att lösa saker var det sätt som hon kunde blir hel på.
Filmen var bra, fast vissa delar hade de inte behövt visa de hade kunnat lämna de mest blodiga scener åt beskådarens fantasi. Det blev vidrigt i vissa scener.
©µ malix