Juldagarna rullar mot sitt slut och mitt i allt firande känner jag en stillsam längtan efter vardagen. Inte för att något varit fel – utan för att det enkla lockar mer nu. Vanliga dagar, utan extra allt. En kopp te, ett levande ljus och en lugn lunk som får räcka.
Read this post in English-> Longing for Everyday Life – When Simplicity Is Enough
När fest blir mättnad
En kalasdag är gjord.
Lilltösen är firad och har blivit ett år äldre.
Mat är lagad, maten är äten – och nu är det dags att rensa kylskåpet och äta upp det som finns, för att ge plats åt annan mat.
Nu återstår bara nyåret.
Sedan väntar vardagen igen.
Och jag märker hur mycket jag saknar den.
Längtan efter vardagen – vanliga dagar utan extra allt
Vanliga dagar.
Dagar utan planering.
Utan förväntningar.
Och utan krav.
Myset har blivit enklare nu.
En helt vanlig kopp te.
Ett levande ljus.
Det räcker gott.
Jag gillar fortfarande rostbiff och lite extra allt – men jag behöver det inte längre.
Jag behöver inte mer extra.
Jag behöver det vanliga.
Den här längtan efter vardagen har vuxit fram långsamt, som ett behov av att få vara i det som inte behöver glänsa.
När plånboken också vill vila
Samtidigt behöver plånboken inget extravagant just nu.
Inte för att den är tom – utan för att den behöver en viloperiod.
Eller så är det jag som behöver vila från själva shoppandet.
Från att fylla på.
Fylla ut.
Fylla i.
Att inte köpa något kan ibland vara lika mycket omsorg som att unna sig.
Kropp, vatten och närvaro
I dag väntar badhuset.
Jag och lillkillen ska bada.
Min brorsdotter följer med, och även dottern med sin familj.
Maken sa blankt nej eftersom bad är inte avkopplande för honom.
För mig är det något annat.
Jag ska simma några meter, andas, låta kroppen få säga sitt – och koppla av på bästa sätt. Det här blir att skämma bort mig i varmt bad, bastu och några timmar lek på det bästa sättet för mig.
När något avslutas – och något börjar
Efterhand är det dags för sista handen på Vinghästen. Efter nyår är det dags Vinghästen ska ta plats och bli klar.
Den där sista lilla smekningen, innan den får ge sig ut på sin egen färd.
En bok till.
Med mitt namn på.
Dessutom väntar de sista 25 procenten av min utbildning.
Men det tar jag tag i efter min födelsedag.
Sedan är det dags för slutprovet.
Några frågor till dig som läser
Känner du igen den där mättnaden efter högtider och firanden?
Längtar du ibland mer efter vardag än efter fest?
Vad är “en helt vanlig kopp te” för dig – vad räcker just nu?
Finns det något i ditt liv som också skulle må bra av en viloperiod?
Vidare läsning
Jag har skrivit mer om vardag, närvaro och hur lugnet kan få ta plats här:
Vardag ADHD och närvaro
https://malix.se
Det finns också texter om hur enkelhet och långsammare tempo påverkar vårt välmående, till exempel hos Mindful:
https://www.mindful.org
Stötta mitt skrivande
Om du vill stötta mitt skrivande och hjälpa bloggen att leva vidare: PayPal Me
Prenumerera
Vill du få nya inlägg direkt när de publiceras?
Prenumerera här
En kopp te och några ord.
I dag vill jag också dela något stillsamt med dig.
Jag har samlat några av mina texter – ord som vuxit fram i vardagens mellanrum – i en liten PDF som heter En kopp te och några ord.
Den handlar om vila, tystnad, egenomsorg och om att få vara människa utan att prestera.
Det här är ingen kurs.
Ingen handbok.
Ingen text som vill något av dig.
Den är tänkt som sällskap.
Som något att läsa långsamt, kanske med en kopp te bredvid.
PDF:n är fri att ladda ner.
Om den betyder något för dig, får du gärna bära den vidare – eller mig – på ditt sätt.
Du hittar den på min e-boksida.
Mellan raderna – min röst
Det här är inte en text om att ha för lite.
Det är en text om att ha haft tillräckligt.
Om att känna när något är klart.
När det inte behövs fler intryck, fler saker eller fler planer.
Bara utrymme.
Det är också en röst som säger att vardagen inte är ett mellanting mellan höjdpunkter.
Den är själva livet.
AHA – mellan raderna
Längtan efter vardagen är inte tristess.
Den är ett tecken på trygghet.
När man inte längre behöver fly det som är vanligt,
då har man hittat något att vila i.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar