“Jag står aldrig still”, sjunger Thåström.
Och jag sjunger med – för full hals.
🇸🇪 Läs på svenska
(Du är här)
🇬🇧 Read in English
Scrolla ner till English version längre ner i inlägget.
Att aldrig stå still
Jag står aldrig still.
Det betyder inte att jag alltid går framåt.
Ibland hamnar jag på en sidoväg.
En väg som kanske inte verkar leda någonstans.
Men den gör ju det.
Den leder till insikt.
Ibland behöver jag göra samma misstag flera gånger för att bli klokare.
För varje gång jag kör av lär jag mig något.
Eftersom allt förändras lär jag mig kanske mer än den som aldrig vänder tillbaka efter första försöket.
Efter tio gånger kanske vinsten kommer.
Var det värt det?
Det kan bara den som provat veta.
Jag ser det som en egenskap:
Jag står aldrig still.
Jag ger inte upp.
Att vara obekväm – och ärlig
Visst blir jag trött.
Ibland känner jag mig obekväm och annorlunda.
Men vem har sagt att det är fel att vara annorlunda?
Jag har upplevt att vissa chefer tyckt att jag varit obekväm.
Och andra har uppskattat just det.
Jag har fått höra:
“Det är så bra med dig – du ställer frågorna ingen vågar ställa.”
En chef jag hade för många år sedan sa till mig:
“Du kan vara så förbannat obekväm. Du säger saker utan att tänka igenom dem. Dina påståenden är så ärliga att de gör ont.”
Mitt svar var att han gjorde likadant.
Då sa han något som fastnade i mig:
“Det djävligaste är att jag har gått kurs för att lära mig prata så.
När du gör det är det naturligt. Det kommer från dig.”
Det gjorde mig stolt – och osäker samtidigt.
Skulle jag tänka mer innan jag talade?
Gör jag det?
Nej.
Och när jag försöker blir det konstigt.
Orden låter inte som jag.
Att tycka om sig själv
Så jag är tillbaka där jag började.
Jag står aldrig still.
Men jag kommer tillbaka – med mer erfarenhet.
Idag tycker jag mer om att vara i mig själv.
Klarar du inte min ärlighet – var då ärlig och säg det.
Ställ inte frågor om du inte vill ha ett ärligt svar.
Det är en enkel medelväg.
Tyvärr är jag ingen medelväg.
Jag är en motorväg.
Eller en skogsväg i för hög hastighet.
Hur man nu vill se det.
Nu är nu
Idag är nu.
Nu är nu.
Det är i nu vi lever.
Det är nu jag kan visa mitt bästa jag.
Det är nu jag kan vara min egen vän – eller min fiende.
Jag föredrar vän.
I Never Stand Still – On Honesty and Walking My Own Path
“I never stand still,” sings Thåström.
And I sing along.
It doesn’t mean I always move forward.
Sometimes I take detours.
But detours lead to insight.
Sometimes I need to make the same mistake more than once to truly learn.
I have been called uncomfortable.
Too honest.
A former manager once told me:
“You can be brutally honest. It hurts sometimes.”
Then he admitted he had taken courses to learn that way of speaking.
For me, it was natural.
That stayed with me.
Should I soften myself?
When I try, I don’t sound like me.
So I have chosen this:
If you don’t want an honest answer, don’t ask me.
I am not a middle road.
I am a highway.
Or perhaps a forest road at high speed.
Right now is now.
And now I choose to be my own friend.
💛 Stöd bloggen
Vill du stödja mitt skrivande:
PayPal Me
📬 Prenumerera
Prenumerera här:
få nya blogginlägg här
Mellan raderna – min röst
Du har alltid varit modig nog att vara obekväm.
Kanske är det inte din brist på eftertanke som är din styrka –
utan din oförmåga att vara oärlig.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar