Tänker att jag ska fortsätta på ämnet självkänsla.  Det är ju en av de viktigaste ingredienserna, healing till att våga göra val i livet.  Utan tron på sig själv, patient sitt eget värde. Så tar jag inte för mig av livets smörgåsbord. Då ställer jag mig hellre sist i kön och tar det som blir över. Då när alla andra tagit till sig av det de anser sig vara värda.  Självkänsla är så mycket, visar sig i så många olika former i livet.  Jag är en ständig tränare på just det där, med att få den grundmur i att ärligt känna att jag duger. Ibland när jag är där ute och hela livet svajar, så svajar det mindre idag.  Idag när jag mera jobbat med min känsla, mitt egna värde, i mig. Då kommer jag på i svajandet stund, att ta tag i det som kan tas tag i.

Den största hjälpen i mitt arbete är en liten vacker bok som jag varje dag skriver i. Skriver om sånt som har varit mindre bra, bra och vad som påverkade mig mest under dagen. Tacksamheter, sådant som jag känner har varit betydelse för dagen.  Även Små påminnelser som jag bör ta med mig under morgondagen.  Under ganska många år har jag hållit på. Jag har många böcker att läsa igenom, om jag nu skulle läsa dom.  Men det gör jag inte. De bor där i min kunskapshylla, där alla böcker från alla olika kurser och utbildningar jag gått bor. Där får de stå och suga in alla andra kunskaper från de andra böckerna om terapier och psykologiska termer. Mina samlade dagböcker lyfter fram kunskaper ur de andra böckerna, de andra böckerna fyller mina dagböcker med sin kunskap.

Det är viktigt med Självkänsla!

Särkilt viktigt är det för alla dessa barn, som växer upp som har mina och liknande bokstäver inom sina tillgångar. Men sanningen är den, att den självkänsla som är så viktig, är ibland bara små gruskorn, ibland bara partiklar, till och med endast stoft till grus.  Barn som växer upp i stunder där de hela tiden måste vara sina egna försvarare, som hela tiden kämpar med att inte tro på det som omgivningen säger till dom. Har ett lidande, från det dom har en egen uppfattning om att de är, sina egna. De kämpar och slåss för att få behålla den lilla, lilla uppfattningen om sig själva, att de i alla fall är lite bra. Just det där sista gör så ont i mig. Kanske därför som jag känner att ämnet är så himla viktigt. Jag vill inte att andra människor ska växa upp och ha uppfattningar om endast värdelösheter inom sig.  Barn som sedan ska bli vuxna ansvarstagande. Vuxna utan självkänsla blir ett själsligt lidande.

Det är i våra tillgångar vi växer som individer och människor!  Men tyvärr så blir många av oss mera bekräftade i våra o-styrkor och o-tillgångar.  Då är det svårt att få den så viktiga självkänslan att få ett fäste.  Att låta självkänslan bli den grundmur, som ger tryggheter.

Berätta för barnen vad du vill att de ska göra, se deras små trippanden som trippande och se deras försök att göra rätt. När det blir fel, så ville dom inte, göra fel. Men det du förklarade var egentligen så otydligt och svårt, att förstå. Det var därför det blev fel.  Säg till barn vad du vill att dom ska göra. Berättar du för barn vad dom inte ska göra, så säger inte det nått om vad du vill att de egentligen ska göra.

Vi Kan hjälpa till att bygga självkänsla enkelt genom att stryka ut ordet INTE, när vi vägleder barnen in i Vuxenlivet.

 Det är sådana som den här lilla killen som vi  vill ska växa upp med dugligheter inom sig. 

 

Malix tillsammans sprider vi ringar.