🇬🇧 Read this post in English further down
Morgonkaffe och minnen
Idag smakar kaffet utsökt.
Det är på morgonen jag dricker kaffe. Ibland tre koppar, andra dagar bara en. Jag har en finurlig kaffebryggare med inbyggd timer. Varje morgon startar den kvart över sex. Halv sju går jag upp, fixar kattmat till vår ständigt hungriga katt och tar min första kopp.
Men idag vaknade jag innan bryggaren hunnit vakna.
Jag vaknade för att jag var kaffesugen.
Så idag fick jag väcka kaffebryggaren i stället för att den väckte mig.
När kaffet väl var klart… kom röksuget.
Det drog ihop sig i magen. Bilder dök upp. Blendpaket. Husvagnen. Morgonen på altanen med första koppen kaffe och en cigg.
Impulsen – så fungerar den
Det här är något jag känner igen från att leva med ADHD.
Impulsen är snabb.
Den är bildrik.
Den är övertygande.
Den romantiserar. Den lovar lugn. Den skapar kryphål.
Under några minuter hann jag hitta massor av argument för att börja smygröka.
Nu är det ju sommar. Nu får jag röka.
Jag kan till och med gå ut och rensa ogräs – då är det okej att röka.
Det är så impulsen fungerar. Den vill ha belöning nu.
Den rökande skådisen
Men så kom jag på det.
Ha ha.
Den rökande skådisen.
Hon målar upp bilder om hur ljuvligt allt är med cigaretter. Hur mysigt det är. Hur rätt det känns.
Jag är en förbaskat bra rökare.
Eller en väldans bra återfallare.
Nu måste jag vara uppmärksam. Be tankarna flytta någon annanstans. De får inte plats hos mig. Jag är ingen rökare längre. Jag röker inte.
Som ett eko hör jag:
”Klart du är rökare. Klart du inte kan sluta på riktigt.”
Men nästa tanke svarar:
”Klart att jag kan. Jag har ju redan gjort det.”
Att välja sig själv – mitt i impulsen
Och så kom den friska tanken:
Jag är värd så mycket mer än att röka.
Jag har inte rätt att förgifta min kropp.
Jag visar inte min bästa sida med en giftpinne i munnen.
Jag är värd mer än att dö i rökrelaterade sjukdomar.
Och plötsligt… var begäret borta.
Inte för att jag förbjöd det.
Utan för att jag såg det.
Det är där skillnaden ligger.
Reflektion
Att leva med ADHD handlar ofta om att leva nära impulsen.
Men det betyder inte att impulsen måste styra.
Lev nu.
Det är bara nu du kan stå emot.
Igår är historia.
Framtiden är inget vi minns.
Framtiden är som begär.
Nu är medvetenhet.
Mellan raderna – min röst
Det här är en text om värdighet.
Om att inte romantisera det som skadar.
Om att se tanken innan den blir handling.
Vi har alla en “rökande skådis”.
ADHD eller inte.
Frågan är:
Vågar vi se henne på scenen – utan att låta henne regissera vårt liv?
Fråga till dig
Vilken impuls är svårast för dig att stå emot?
Vad händer när du stannar kvar i den – i stället för att agera direkt?
💛 Stöd bloggen
Vill du stötta mitt skrivande:
PayPal Me
📬 Prenumerera
Följ bloggen här:
Klicka här om du vill ha nya inlägg i din inkorg
Coffee, Cravings and the Smoking Actress – ADHD and Impulse Control
Morning Coffee and Memories
Today the coffee tastes exquisite.
Mornings are when I drink coffee. Sometimes three cups, other days only one. I have a coffee maker with a built-in timer. Every morning it starts at 6:15. Around 6:30 I get up, feed our constantly hungry cat, and take my first cup.
But today I woke up before the coffee maker did.
I woke up craving coffee.
When the coffee was ready… the craving came.
The urge to smoke. My stomach tightened. Images appeared. The cigarette pack. The caravan. The morning patio with coffee and a cigarette.
Impulse – How It Works
Living with ADHD means living close to impulse.
Impulse is fast.
It is visual.
It is convincing.
It romanticizes. It promises relief. It finds loopholes.
Within minutes I had created arguments for starting again.
It’s summer. Now I’m allowed.
I could even weed the garden – that would justify it.
That’s how impulse works. It wants reward now.
The Smoking Actress
Then I realized.
The smoking actress.
She paints beautiful pictures of how wonderful cigarettes are.
An echo says:
“Of course you’re a smoker. Of course you can’t really quit.”
Another thought answers:
“Of course I can. I already have.”
Then came the healthy thought:
I am worth more than smoking.
I do not have the right to poison my body.
I am worth more than dying from smoking-related illness.
And suddenly… the craving disappeared.
Not because I suppressed it.
But because I saw it.
Reflection
Living with ADHD often means living close to impulse.
But impulse does not have to lead.
Live now.
Only now can you resist.
Yesterday is history.
The future is like craving.
Now is awareness.
Your Voice – Between the Lines
This is about dignity.
About seeing the thought before it becomes action.
We all have a “smoking actress.”
The question is whether we let her direct the play.
🇸🇪 Read the Swedish version above
💛 Support
📬 Subscribe
Att behandla grundorsaken Inte bara symtomen.
Sommartid i kroppen – när längtan vaknar tidigt
Lämna ett svar