Man kan hata handlingen – men inte människan

Det här är en text som bär min värdegrund. För mig handlar det om att hata handlingen men inte människan – och om hur vi väljer att möta varandra.

🇬🇧 Read this in English:
Hate the Action Not the Person →

Man kan hata handlingen – men inte människan

Man kan hata det som gjordes.
Man kan hata orden som gjorde ont.

Man kan hata det som sårade och det som lämnade spår.
Men människan bakom handlingen är något annat.

Och här tänker jag att mycket börjar hemma.
Vad fick du med dig när något svårt hände i skolan?
Vad sa dina föräldrar när du kom hem ledsen?

Sa de att det var den andres fel – att “sådana barn är så”?
Eller stannade de upp en stund och funderade längre?

Kanske var barnet som mobbade också ett barn som bar på något svårt.
En osäker liten kille eller tjej utan tryggheten hemma.
Ett barn som saknade ord för sin oro och i stället lät den komma ut som hårda ord eller handlingar.

Och kanske hade det barnet behövt att någon såg bakom beteendet.
Inte för att ursäkta – men för att förstå.
Inte för att ta bort ansvar – men för att se smärtan.

Jag tänker att vi som vuxna ibland behöver reagera med oro snarare än med hat.
Oro för barnet som sårar.
Oro för det som finns bakom.

Hur hade hon det hemma?
Var fanns de vuxna som skulle hålla henne?
Vem såg honom när ingen annan gjorde det?

För det vi får med oss hemifrån formar inte bara hur vi ser på andra –
utan också hur vi ser på oss själva.

Jag har också skrivit om detta i inlägget
Mobbning, hat och mänskliga möten → [lägg in länk här]

När vi ser bakom beteendet blir världen lite mindre hård.

Kanske är det just där vårt ansvar börjar.
I att våga se mer än det som syns.
I att reagera med fasthet när något är fel – men med mänsklighet när vi ser på den som gjorde det.

Det här är ingen enkel väg. Och i de mest smärtsamma och extrema situationer kan den kännas nästan omöjlig. Men i vardagen är det en riktning jag försöker hålla.

Att hata handlingen men inte människan är ingen enkel väg –
men det är den jag försöker gå.

Carina Ikonen Nilsson – Malix

Jag har också skrivit om detta i inlägget Mobbning, hat och mänskliga möten