Blogga på två språk – Vi är två som vågar

När jag hittade en annan bloggare som också ville blogga på två språk, blev jag först alldeles liten. Jämförelsen slog till. Men med trauma-kunskap, compassion och humor valde jag stolthet. För världen är stor nog för oss båda.

Read this post in English -> Blogging in Two Languages – We Are Both Brave

---

Jag hittade henne idag.
Den andra kvinnan som skriver på svenska och engelska.
Och direkt väcktes något i mig:

”Men hallå! Det där är ju min grej.
Vem är du?
Och hoppas du inte tror att jag härmar dig?”

Det var som att mitt inre barn hoppade upp på en stol och skrek:
”Copycat-alarm! Rädda dig själv.”

Samtidigt höll kroppen med.
Trauma är snabb — den reagerar innan tanken hunnit ta på sig byxorna.
Och då slog den röda cirkeln igång:

”Gör dig liten. Akta dig. Någon annan tar din plats.”

---

Blogga på två språk

Vi gör ju helt olika saker

Hon skriver om odling, trädgård och ekologiska drömmar.
Fjärilsrabatter, frön, Bokashi och allt det där gröna.

Jag?
Jag skriver om trauma som kroppen minns, om kalla bad och om det inre livet som kräver både mod och kaffe.

Hon har händerna i jordens mylla.
Jag har fötterna i iskallt vatten.

Hon odlar blommor.
Jag odlar mod.

Hon får det att grönska utanför oss.
Jag får det att växa inuti oss.

Och ändå blev jag rädd.

---

Anknytningen sa: ”Du duger nog inte”

Det är den där delen i mig som bär gamla minnen:
att jag måste prestera för att få finnas
och att jag måste vara unik för att ta plats.

Men vet du…
viskade den ansvarstagande vuxna i mig:

”Du har bloggat sedan 2009.
närmare 4000 inlägg.
Dina ord har burit dig i årtionden.”

Jag är inte ny här.
Jag är ingen kopia.

---

Blogga på två språk

Att blogga på två språk – och ändå vara sig själv

När jag såg att hon började skriva på engelska i september,
för att hon har engelska läsare som vill följa med —

då satt jag här och skrattade åt mig själv.

”Just det. Världen kretsar varken kring mig eller min blogg.”

Logiken gjorde sin entré och sa vänligt:

”Det här handlar inte om dig, lilla hjärtat.”

Och känslan backade lite
och gjorde plats för något mjukt och fint inom mig.

---

Grön cirkel – jag väljer känslan aktivt

Compassion klev fram och viskade:

”Det är okej att känna så här. Jag är här med dig.”

Och jag sa till kroppen:

”Tack för att du vill skydda mig.
Men idag väljer jag något annat.”

Jag väljer stolthet.
Jag väljer glädje.
Jag väljer oss båda.

---

För tänk om det blev något fint av det här?

Jag är en växthus-nybörjare.
Hon verkar vara proffs på odling.
Jag körde trial-and-error-terapi på tomaterna i somras.

Tänk om hon har tips jag kan lära mig av.
Och tänk om hon kan inspirera mig.

Och tänk om jag
har inspirerat henne
att våga skriva på engelska.

Alla dessa tänk om
gör något gott inom mig.

Win-win-win

En ny följare ska hon få.
Och hon får mig:

En badande känslonörd
med trauma-kunskap och själsligt driv
som älskar att växa
både i själen och i växthuset.

---

Slutord – jag äger min plats, min röst, min historia

Jag växer inte av att förminska mig själv.
Och inte av att krympa någon annan.

Min plats blir inte mindre.
Den blir större
när jag låter både henne och mig vara modiga.

Vi får vara bra samtidigt.
Vi får inspirera varandra.
Vi får vara olika – och ändå lika modiga.

Hon gräver i jorden.
Jag gräver i hjärtats själ.

Och tillsammans gör vi världen lite mer levande.
På varsitt sätt.
Med ordens kraft.

---

Fråga till dig som läser

Har du också blivit liten en stund
för att sedan upptäcka
att världen blev större
när du lät känslan bada färdigt?

Dela gärna.
Vi växer när vi vågar synas.

Vill du också inspireras av trädgård, fjärilsbäddar och grönt liv?
Ta gärna en titt på hennes blogg:
https://levnadskonst.com/

P.S. Bloggvärlden blir så mycket vackrare när vi hittar varandra.

---

-> Trauma kroppen minns – överlevnadsstrategier och självläkning
-> Barn gör när dom kan – bemötande, smärta, skam och ansvar

Ny här? Välkommen att läsa mer om mig och varför jag skriver på två språk: → Välkommen till malix.se

---