Demokrati och att rösta är något jag tänker mycket på. Igår var jag ute och knackade dörr tillsammans med Socialdemokraterna och mötte människor i samtal om samhället och framtiden.
🇬🇧 Read in English-> Democracy and voting
En stund i vattnet
I morse var jag och simmade.
Jag har alltid tyckt om att simma långt.
Bröstsim, lite ryggsim. Jag kan inte crawla och det gör ingenting.
Det viktiga är inte hur man simmar – utan rytmen.
När jag simmar händer något med tankarna.
De sorterar sig själva.
I vattnet finns inga kommentarer, inga rubriker, inga snabba svar.
Bara rörelsen, andningen och kroppen.
Och plötsligt märker jag att jag är där igen –
ett i simningen.
Äntligen är jag där igen, i simtagen och i vattnet.
Det har varit jobbigt nu när jag varit sjuk och inte orkat simma.
Demokrati och rösta – samtal vid dörren
Igår var jag ute och knackade dörr tillsammans med Socialdemokraterna.
Jag ska erkänna att jag inte vågade säga så mycket i början.
Det kändes som att de andra var bättre på att prata än jag.
Men efter en stund började orden komma.
Jag märkte att det inte handlade om att säga de perfekta sakerna.
Det handlade om att möta människor.
Att få lyssna på vad andra tycker – och få berätta varför jag själv röstar som jag gör.
Ett möte som stannade kvar
Ett möte fastnade lite extra.
En kvinna öppnade dörren och vi började prata. Hon kom från Göteborg och ganska snabbt upptäckte vi att vi båda hade bott i Bergsjön.
Plötsligt hade vi något gemensamt.
Vi pratade om hur det kunde kännas där – som ett samhälle där människor från olika länder ändå levde sida vid sida. Där man möttes i vardagen.
Här i byn där vi bor nu ser det annorlunda ut.
Det finns inte många invandrare – men ändå starka åsikter om dem.
Det är lite märkligt när man tänker efter.
När vi börjar dela upp världen, demokrati och rösta
Under dagen tänkte jag på något som oroar mig.
Att vi allt oftare verkar leta efter syndabockar istället för lösningar.
Att vi delar upp samhället i vi och dom.
Men ett samhälle utvecklas inte så.
Ett samhälle utvecklas när människor möts, pratar och försöker förstå varandra.
Mobbning, hat och mänskliga möten
Varför jag röstar
För mig handlar det egentligen om något ganska enkelt.
Att skillnaderna i samhället inte ska bli för stora.
Att samhället är vi alla.
När människor får för stora avstånd mellan sig – ekonomiskt, socialt eller i möjligheter – då går något viktigt förlorat.
Jag tror att vi måste försöka mötas istället.
Att samtala.
Att lyssna.
Att ta ansvar tillsammans.
När jag stod där och knackade dörr idag tänkte jag också på min morfar.
Han kämpade med ord för rösträtten.
Det gör att jag känner ett ansvar att använda den rättigheten.
För demokrati är inget som bara finns – den lever genom att vi går och röstar.
Min morfar, rösträtten demokrati och rösta
Min morfar kämpade med ord för rösträtten.
Därför känns det som en skyldighet – både mot honom och mot alla dem som gick före oss – att vi faktiskt går och röstar.
Det är när vi röstar som vi uttalar oss.
Det är då vi kan göra skillnad.
Det är då vi kan påverka hur framtiden ska se ut de kommande åren.
Demokratin lever inte av sig själv.
Den lever av att vi använder den.
Kanske är det också därför jag gick där idag och knackade dörr. För att demokrati inte bara är något vi pratar om – det är något vi gör tillsammans.
När jag tänker på rösträtten och kampen för demokrati tänker jag också på min egen familjs historia.
Jag har tidigare skrivit om min mormor och den tid då folkhemmet växte fram – en berättelse om ansvar, arbete och hur ett samhälle byggdes.
Vill du läsa mer om min morfars liv och barndom kan du också läsa berättelsen om honom här:
Thor Ivar Lindberg – från barnauktion i Göteborg till ett liv genom ett förändrat Sverige.
En helt vanlig kväll
Efter några timmar tillsammans med andra socialdemokrater åkte jag vidare för att se Alfred spela fotboll.
Nu hade jag självklart misstolkat det hela lite – det var inte match utan bara träning.
Men det gjorde inget.
När träningen var klar kom dottern, hennes sambo och Alfred hem till oss för lite middag.
Det är alltid så trevligt när de kommer hit.
Idag var också Alfreds favorit här – lilltösens pojkvän.
De spelade Uno tillsammans, skrattade och hade roligt.
Sedan var han också en stund med lillkillen och hans kompis.
Det är sådana där små stunder i vardagen som gör något med huset.
Det blir liv.
Det blir rörelse.
Det blir gemenskap.
Men som alltid när man har det trevligt så går tiden fort.
Och till slut var det dags för dem att åka hem.
AHA – mellan raderna
En dag kan innehålla mycket.
Samtal om samhället.
Möten vid dörrar.
Tankar om demokrati.
Och sedan en helt vanlig kväll runt köksbordet.
Kanske är det just där allting möts.
I det stora – och i det lilla.
Reflektion
Vad händer om vi börjar prata mer med varandra – istället för om varandra?
Kanske börjar förändringen där.
På min blogg skriver jag ofta om vardag, ADHD och närvaro och om hur vi försöker skapa ett samhälle där människor får vara människor.
Jag har skrivit tidigare om hur människomöten kan förändra hur vi ser på varandra.
Fler reflektioner om vardag och samhälle
En fråga till dig som läser
Jag tänker ibland på hur mycket i vårt samhälle som vi idag tar för givet.
Rösträtten är en sådan sak.
Min morfar kämpade med ord för att människor skulle få rösta.
Det gör att jag känner ett ansvar att faktiskt använda den rättigheten.
Men jag undrar också:
Har du någon i din familj som kämpade för något vi idag tar för givet?
Vad betyder rösträtten för dig?
Och när vi möter människor som tycker annorlunda – vågar vi fortfarande prata med varandra?
Kanske börjar ett samhälle som håller ihop just där.
I samtalet mellan människor.
Prenumerera på bloggen:
Prenumerera här
Vill du stödja mitt skrivande:
PayPal Me
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar