Äntligen tittar solen fram igen. Jag har tagit mig ann en för mig ny utmaning, sales Jag ska tänka en stund till, sluta brinna och agera efter min brand.
Det här kommer att blir svårt, för jag agerar alltid i branden när den brinner som mest. Det är inte bra för mig, jag behöver stanna upp tänka ett varv till när det varvet är tänkt en vända till. Jag behöver än mer medvetet se till att i sådana stunder bli medveten om att tänka tankar som är ny.
Jag har idag gjort något stort, Jag vågade ringa till en mamma som har en liten kille som ofta är i bråk med min lilla kille. Dessa två pojkar är otroligt lika så lika att de oftast slutar i bråk, jag var rädd för att mamman skulle bli arg så det första jag sa var att jag ringer inte för att skäll, jag ringer inte heller för att säga att din son är dålig. Men jag ringer för att jag ber om hjälp, jag vill ha hjälp med att få våra barn att kunna umgås inte vara dumma emot varandra.
ett långt samtal med en kvinna som jag kunde höra samma sorg samma ångest och samma rädsla som jag har haft många gånger. Alla dessa gånger man får höra hu dåliga och dumma ens barn är. ALLA dessa uppfattningar som formar våra barn alla dessa du gjorde det och allt vad det är. Tillsammans med alla samtal som man får där jag får hör vad min son nu har hittat på hur lat han är och allt vad det nu är alla dessa omdömen om att min son pratar knuffas blä jag kräks på det. Det är även omdömen som gör mig till en dålig förälder, jag som förälder har misslyckats.
Men har jag det? Jag vill mena att den dagen jag som förälder säger samma sak som omgivningen säger om mitt barn det är då jag har misslyckats. det är då jag är en dålig förälder, när jag säger till mitt barn att du e dum att du aldrig kan lära dig så får man inte göra det är dum och allt vad man nu kan säga. Det är då jag är en dålig förälder.
Jag bör istället tänka en tanke till, vad är det som gjorde att min son slog,eller blev arg eller vad det är. Hur kan jag göra för att hjälpa honom till ett bättre beteende? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre?
Jag tycker att jag gjorde det idag, jag ringde mamman berättade att jag kan tänka mig hur trött hon är på att höra hur dum hennes barn var, jag berättade om hur rädd jag var, hur rädd min son var. Där efter kom vi fram till att vi ska försöka hjälpa våra barn på vägen, vi skall gemensamt försöka hitta ett sätt där de tillsammans kan hitta något som gör att de i alla fall inte behöver slåss. Genom att vi imorgon fikar en stund på eftermiddagen vilket vi bestämde oss för, så tror jag att morgondagens fika blir en milstolpe. Våra små pojkar skall träffas utanför skolan, tillsammans med vuxna som ser dem som de guldklimpar de är.
Jag är just nu väldigt stolt över mig själv, jag vågade och jag vågade. Dessutom tänkte jag en vända till innan jag tog luren och kräktes ut min rädsla. Av den vändan av tankar hittade jag ett mera lösningsfokuserat sätt att hantera en svår situation.
Jag tror på det här! Jag vill och hoppas att detta kan vara ett sätt att hjälpa dessa små pojkar, så att de inte blir dåliga pojkar. för självklart så är även min lilla pojkes krigskamrat en lite pojke som faktiskt är en fin liten pojke, som vill göra bra saker, han vill även han vara en pojke som pöser över av stolthet över sig själv. Vill att man ska säga till honom att du är bra du duger.
Vi föds goda, det finns inget inom oss som till grunden är ont, men livet gör oss onda, min omgivning formar mig……
Tacksamhet: Tack du underbara snälla mamma som hörde mitt rop på hjälp! Tack för att du lyssnade och för att du tog dig tid att lyssna. Tillsammans flyttar vi berg……..
Tack även till mig själv som vågade, som vågade vara mig själv så som jag i min kärna är!
© malix
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.