Den här veckan publicerade jag en text om Thor Ivar Lindberg, min morfar, och om kampen för rösträtten i ett Sverige som höll på att förändras.
🇬🇧 Read this post in English below
Ibland behöver man inte skriva något nytt.
Ibland räcker det att stanna upp en stund och titta tillbaka på något som redan har skrivits under veckan.
Den här veckan publicerade jag en text om min morfar och om kampen för rösträtten.
Det blev ett inlägg som jag faktiskt känner mig lite stolt över.
Kanske för att det inte bara handlar om historia, utan också om människor som levde sina liv i en tid när samhället förändrades.
Om du vill läsa det hittar du texten här:
👉 Ett liv genom ett förändrat Sverige – Thor Ivar Lindberg (1891–1965)
Inlägget om Thor Ivar Lindberg började egentligen med ett annat inlägg om min mormor.
På ett gammalt fotografi sitter ett litet barn i mormors mammas knä.
På bilden blundar den lilla babyn.
Det kan vara så att barnet redan hade dött när fotografiet togs – och kanske är det just därför bilden blev tagen.
Men det vet jag egentligen inte.
👉 Min mormor och folkhemmet – ett sekel av ansvar
Efter mormor skrev jag ett inlägg om min mamma, men det har fått vila en stund.
Samtidigt som jag skrev om morfar och hans början i livet – när han som barn såldes på auktion – vaknade min mammas inlägg till liv igen.
Men det får vänta.
Det tänker jag publicera nästa fredag.
Innan morfar-inlägget skrev jag också om demokrati och rösträtten.
Och att jag, liksom min morfar – och kanske också för att jag fick höra det från min mormor – ser röstandet som både en rättighet och en skyldighet.
Hon brukade säga:
”Du ska veta att din morfar fick slåss med ord för den rättigheten.”
👉 Min morfar kämpade för rösträtten – därför går jag och röstar
Det är en berättelse om ett liv – men också om ett Sverige i förändring.
Kanske är det en text att läsa tillsammans med en kopp kaffe denna lördag.
Reflektion
Ibland ligger det något stilla i orden när de väl är skrivna.
Som om de får ett eget liv.
Och ibland märker man först efteråt att man faktiskt är lite stolt över det man har skrivit.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar där borta någonstans.
Men just nu – det är här livet händer.
☕ Stöd bloggen
Om du tycker om att läsa här och vill stödja skrivandet kan du göra det här:
📬 Prenumerera på bloggen
Vill du få nya inlägg direkt när de publiceras kan du prenumerera här:
🇬🇧 A small Saturday reflection
Sometimes there is no need to write something new.
Sometimes it is enough to pause for a moment and look back at something that has already been written during the week.
This week I published a text about my grandfather and about the struggle for the right to vote in Sweden.
It became a post that I actually feel a little proud of.
Perhaps because it is not only about history, but also about people who lived their lives in a time when society was changing.
If you would like to read it, you can find it here:
👉 A Life Through a Changing Sweden – Thor Ivar Lindberg (1891–1965)
In fact, the story about Thor began earlier, with another post about my grandmother and a small baby sitting in her mother’s lap in an old photograph.
The little baby in the picture has its eyes closed.
It might be that the child had already died when the photograph was taken – and perhaps that was the reason the picture was taken at all.
But I do not really know.
👉 My grandmother and the Swedish welfare state – a century of responsibility
After writing about my grandmother, I wrote a post about my mother as well.
But that text has been resting for a while.
While I was writing about my grandfather and his early life – when he as a child was sold at a poor auction – the text about my mother started to come alive again.
But that one will have to wait.
I plan to publish it next Friday.
Before the post about my grandfather, I also wrote about democracy and the right to vote.
And that I, like my grandfather – and perhaps because my grandmother told me this when I was young – see voting as both a right and a responsibility.
She used to say:
”You should know that your grandfather had to fight with words for that right.”
👉 My grandfather fought for the right to vote – that is why I vote
It is a story about one life – but also about a Sweden that was changing.
Maybe it is a text to read together with a cup of coffee this Saturday.
Reflection
Sometimes words become still once they are written.
Almost as if they start to live a quiet life of their own.
And sometimes you realise afterwards that you are actually a little proud of what you wrote.
Yesterday now rests in history.
Tomorrow waits somewhere in the distance.
But right now – this is where life happens.
Fakta om Thor Ivar Lindberg
- Född: 8 maj 1891, Göteborg (Haga)
- Yrke: bergsprängare
- Familj: Gift två gånger, far till sju barn
- Uppväxt: Som barn placerad genom barnauktion
- Levde i ett Sverige som gick från fattigdom till folkhem
- Död: 1965
Lämna ett svar