För mig börjar fredagshelg och vardagsglädje redan på fredagen.
Inte för att allt plötsligt stannar, utan för att något skiftar i mig.
Det är fortfarande morgonrutiner, barn som ska till skolan och det där som alltid måste göras. Men efteråt finns ett mellanrum. Förmiddagen blir min. Kaffe. Lugn. En stund utan krav.
Read this post in English->Everyday Joy Weekend
Det är där min fredagshelg och vardagsglädje börjar – inte i ledigheten, utan i känslan.
Fredagshelg och vardagsglädje – när tempot skiftar
Vid tolv åker jag för att hämta Alfred. Han slutar alltid tidigt på fredagar. Det är något tryggt i det där, att veta att just den stunden återkommer vecka efter vecka. När vi kom hem bakade vi pepparkakshus. Alfred gjorde ena sidan av taket, jag den andra. Ett ganska bra sätt att dela på saker, även i livet.
Kristyren som skulle användas till pynt blev snabbt något som behövde provsmakas. Gärna flera gånger. När huset var klart fortsatte vi med cornflakeskakor. Eller rättare sagt: jag fixade det mesta, Alfred provsmakade och placerade ut bullformarna. Alla bidrar på sitt sätt.
Det är sådana stunder som inte gör väsen av sig – men som ändå stannar kvar.
Fredagshelg och vardagsglädje i köket – pepparkakshus och barnskratt
Pepparkakshuset blev inte perfekt.
Men det var inte meningen heller.
Det blev kladdigt, snett och fullt av färgade karameller. Och fullt av skratt.
Sådan vardagsglädje som inte går att planera, bara vara i.
Fredagshelg och vardagsglädje genom traditioner – Lucia förr och nu
Fredagen gled över i lördag och med den kom Lucia.
Lucia har alltid firats ungefär så här för mig. Redan när jag var liten satt vi framför tv:n, lyssnade på sångerna, åt pepparkakor och drack varm choklad. Det var inget stort eller märkvärdigt, men det var tryggt. Sångerna bar något stilla, nästan högtidligt.
I skolan brukade vi ha ett julspel som vi spelade upp för de andra klasserna. Jag minns särskilt en gång när jag och en klasskamrat skulle sjunga tillsammans. Mitt i sången glömde jag bort min vers. Det blev helt tomt. Så istället för att tystna började jag improvisera. Jag sjöng något annat, bara för att fortsätta.
Efteråt sa fröken:
“Det där är precis så en riktig sångerska gör när hon glömmer texten.”
De orden gjorde något i mig.
Inte för att jag sjöng rätt – utan för att jag inte blev tillrättavisad. Hennes beröm gjorde att jag inte fastnade i felet, utan i modet att fortsätta.
Och kanske är det därför Lucia fortfarande betyder något för mig. Inte för att allt är perfekt, utan för att sångerna bär både skörhet och styrka. Precis som vi.
I år satt jag själv. En kopp kaffe. En lussebulle. Ingen glögg, inga pepparkakor. Men det gjorde inget. För traditionen är inte det runtomkring – det är stämningen, tonerna, känslan av att något vänder.
Fredagshelg och vardagsglädje i kultur – engelskt kontra amerikanskt
Efter Lucia blev lördagen mjuk. Filmer, stickning, vila.
På kvällen såg jag och maken Last Christmas, en engelsk film som är vardaglig, lite grå – och just därför så träffande. En film om hjärta, om jul och om att titta upp, mitt i livet.
Efteråt pratade vi om skillnaden mellan engelska och amerikanska filmer. I amerikanska filmer är allt ofta tillrättalagt. Perfekta ansikten, perfekta kroppar, perfekta liv. I engelska filmer finns något annat. Skavanker. Olikheter. Människor som bär sina liv i kroppen.
England har en lång tradition av skådespeleri – Shakespeare, teaterskolor, hantverket att gestalta mänsklighet snarare än yta. Skådespelare som kanske inte passar in i någon mall, men som har närvaro, tyngd och personlighet. Och det är ofta där skönheten bor – i det levda.
Fredagshelg och vardagsglädje som stannar kvar
Söndagen blev stillsam. Jag såg ABBA på SVT, en serie i två delar. Bilder, inte filmer. Intressant och varm. Jag har alltid tyckt om ABBA. När jag var liten var mitt rum fyllt av ABBA-bilder och affischer, och jag har sett dem live. Deras musik har följt mig genom livet, utan att kräva något tillbaka.
Under dagen sydde jag in alla trådar på strumporna som behövde fästas. Små avslut som gör att något faktiskt blir färdigt. Under tiden lagade maken mat och jag satte mig till ett dukat bord. Stek, potatis, äppelmos, broccoli och varm majs. En sådan där middag som inte behöver förklaras.
Jag gick också över till grannen och lämnade present till lillflickan som fyllde ett år. Ett år. Och som det ofta är i den åldern var presentpappret roligare än själva presenten. Det är som om barn vet något vi glömmer – att det enkla ofta räcker.
Det blev en mjuk helg.
En helg utan stora planer.
En helg där fredagshelg och vardagsglädje fick vara precis så vardaglig som den är.
AHA – mellan raderna
Kanske är det just i det ofullkomliga vi hittar det som bär.
I improvisationen. I modet att fortsätta, även när vi tappar bort orden.
I de här stilla mellanrummen – där vardagen saktar ner – märker jag också hur viktigt det är att få stanna upp och sätta ord på det som rör sig inom oss.
För mig har samtal alltid varit ett sätt att sortera, förstå och landa.
Om du vill läsa mer om hur jag arbetar med reflekterande samtal, finns det här:
Närvaro & Samtal här kan du Boka Samtal
Reflektion
Det jag tar med mig är att godhet och trygghet ofta bor i det stilla.
I berömmet som ser mod istället för misstag.
I helger som inte ska bevisa något.
Och i tillåtelsen att få fortsätta, även när det inte blir perfekt.
Samtidigt påminns jag om hur skör världen är.
Nyheter om våld och hat når oss även när vi sitter i det stilla – som det som nyligen hände i Australien, där människor attackerades enbart för vilka de är.
Det gör kontrasten tydlig. Hur viktigt det är att värna det mänskliga, det varsamma, det som bygger istället för river.
Frågor till dig som läser
- När börjar din helg – på riktigt, i kroppen?
- Finns det ett barndomsminne som fortfarande värmer dig?
- Vem har sett ditt mod snarare än dina misstag?
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Stöd mitt skrivande
Om du tycker att mina texter ger dig något – igenkänning, eftertanke eller bara en stunds lugn –
och vill stötta mitt fortsatta skrivande, kan du göra det här:
Allt stöd, stort som litet, tas emot med tacksamhet och värme.
Prenumerera på bloggen
Vill du få nya inlägg direkt när de publiceras?
Då landar texterna hos dig – utan algoritmer, utan brus.
Lämna ett svar