Vardag och reflektion kan ibland börja i något så enkelt som en helg hemma. Den här helgen blev det ingen resa med LVL² eftersom stormen drog in, och i stället fick livet röra sig lite långsammare.
🇬🇧 Read this post in English Everyday Life and Reflection – A Weekend at Home
När helgens resa fick vänta
I helgen blev det ingen tur med LVL². Stormen gjorde att vi valde att stanna hemma i stället.
I lördags åkte vi en sväng till stan för att köpa medicin till katten. Igen har han slutat äta och vi har fått locka honom med kokt fisk och medicin i örat.
Nja… nu lockade vi kanske inte med medicinen i örat – utan den hjälper snarare katten att få tillbaka aptiten.
Några dagar med kokt fisk brukar göra susen. Sakta men säkert blir han på bättre humör igen.
När vi ändå var i stan passade vi på att handla lite till mina plantor också – några nya krukor och lite sådant där som alltid verkar behövas när våren närmar sig.
Vardag och reflektion på altanen
På lördagskvällen bjöd maken på grillat.
Han stod ute under taket på altanen och grillade medan vi andra satt inne i värmen.
Det är något speciellt med doften av grillat som letar sig in genom dörren när vädret är ruskigt utanför.
Själv har jag mest tagit det lugnt i helgen.
Jag har plöjt igenom några serier och blivit sittande här hemma.
Stickningen har också fått lite tid – en tröja växer sakta fram i händerna.
Stickning och film är faktiskt inte att förakta när man är trött.
Ett litet försök i husbilen
Igår gjorde jag ett försök att fixa lite inne i husbilen medan maken lagade maten.
Men energin var inte riktigt där.
Det blev mest att packa upp och plocka ur kylskåpet och göra lite småsaker.
Ibland får det räcka så.
Nästa helg hoppas jag att både energi och lust finns där igen, så att vi kan ta första turen med bilen nu när den är servad och klar.
När ett gammalt liv får nytt ljus
Det är också roligt att se att mitt inlägg om min morfar har fått så fin spridning på bloggen.
👉 Läs inlägget här:
Ett liv genom ett förändrat Sverige – Thor Ivar Lindberg (1891–1965)
Många verkar läsa det.
Egentligen handlar inlägget inte bara om honom – utan också om skillnaden mellan Sverige då och Sverige idag.
Ett land där människor kunde växa upp i fattigdom och ibland auktioneras bort som barn.
Ett land som sedan förändrades, steg för steg.
Kanske är det just den kontrasten som gör att människor stannar upp och läser.
Eller så är det helt enkelt så att berättelser om verkliga människor bär något som statistik och historieböcker inte riktigt kan fånga.
Fråga till dig som läser
Har du någon berättelse i din egen släkt som plötsligt fått en ny betydelse när du ser den i ljuset av historien?
Reflektion
Ibland rör sig livet långsamt.
En helg hemma.
En tröja som växer fram maska för maska.
En katt som måste lockas att äta.
En husbil som väntar på nästa resa.
Och samtidigt fortsätter berättelserna att leva vidare – från generation till generation.
Kanske är det så livet fungerar.
Vi lever våra små vardagar, och först långt senare förstår någon annan vad de egentligen betydde.
Kanske är det just där vardag och reflektion möts – i de små ögonblicken som först verkar helt vanliga.
Mellan raderna – min röst
Det här inlägget handlar egentligen inte bara om en helg hemma.
Det handlar om tidens rörelse.
Om hur våra vardagar en dag blir historia.
Och om hur en gammal berättelse – som min morfars liv – kan få nytt liv när vi stannar upp och ser den i ett större sammanhang.
AHA – mellan raderna
När vi berättar om våra liv sparar vi något åt framtiden.
Inte för att vi vet exakt varför – utan för att någon en dag kanske behöver just den berättelsen.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
🌿 Stöd bloggen
Om du uppskattar texterna på Malix.se och vill stödja mitt skrivande kan du göra det här:
👉 Stöd bloggen via PayPal
PayPal Me
Ditt stöd hjälper mig att fortsätta skriva om vardag, närvaro, ADHD och livet mellan raderna.
📬 Prenumerera på bloggen
Vill du få nya inlägg direkt när de publiceras?
👉 Prenumerera här:
Prenumerera
På bloggen skriver jag ofta om vardag, närvaro och livet runt neurodiversitet.
Lämna ett svar