Arbeta med sig själv genom drömmar

Att arbeta med sig själv genom drömmar är inget jag planerade att börja med.
Det bara hände. Eller kanske: det började viska.

Read this post in English->Working with myself through dreams

Det började kännas som att något i drömmarna ville tänkas, eller kännas, igenom av mig. Vissa drömmar återkom ganska ofta, andra var ovanligt tydliga. Med tiden har jag förstått att just de drömmarna gett mig fler insikter om mig själv – men också hjälpt mig att ta hand om den lilla flickan som bor inom mig.

Hon som tog så mycket ansvar för alla andra.
Hon som var tyst för att inte störa.
Hon som bar sådant som barn inte ens ska behöva veta att det finns.

Idag har hon lugnat sig. Hon sover bättre.
Och hon litar på att det är jag som styr skeppet.

Jag har alltid drömt mycket, men först nu – när jag stannat upp mer i livet – har jag börjat lyssna. Skriva ner. Tänka efter. Inte för att tolka rätt, utan för att förstå mig själv lite bättre.

Och ju mer jag gör det, desto tydligare blir det: vissa drömmar handlar inte om framtiden. De handlar om mig. Här. Nu.

Jag har alltid drömt mycket, men först nu – när jag stannat upp mer i livet – har jag börjat lyssna.
För mig har att arbeta med sig själv genom drömmar blivit ett sätt att stanna upp och möta det som redan finns inom mig.

Drömarbete – att arbeta med sig själv genom drömmar

Att arbeta med sig själv genom drömmar i vardagen

Jag har märkt att drömmar ofta plockar upp sådant jag inte riktigt hinner ta i på dagen. Sånt som skaver lite. Eller sådant som redan håller på att lossna.

Ibland är det gamla minnen som kommer tillbaka i ny form. Ibland visar drömmen något jag har lämnat – men ännu inte riktigt sagt farväl till. Och ibland visar den vad jag, medvetet eller omedvetet, har bjudit in till.

Till exempel drömde jag nyligen om en gammal chef jag haft. Det var en märklig dröm, och egentligen handlade den inte om honom. Den handlade om att jag inte längre behöver honom för att göra min röst hörd. Den insikten kom inte som en tanke, utan som en känsla som stannade kvar när jag vaknade.

Och kanske var det just det drömmen ville visa. Inte att något fortfarande skavde, utan att något faktiskt var färdigt. Att det som en gång kändes stort och styrande inte längre har samma plats i mitt liv.

Jag vet inte exakt vad drömmen ville säga mig.
Men jag vet vad den gjorde med mig.
Den gjorde mig lugn.

Och ibland räcker det.

Drömmar är sällan logiska.
Men de är ofta ärliga.
Att arbeta med sig själv genom drömmar har inte gett mig fler svar – men det har gett mig mer lugn.

Hus och rum – när drömmen handlar om mig

Många av mina drömmar utspelar sig i hus. Jag går runt i rum, korridorer, trappor. Ibland är det rörigt, ibland stilla.

För mig har det blivit tydligt: husen handlar om hur jag bor i mig själv.

Ett rum kan kännas tryggt – där stannar jag gärna
Ett annat är stängt eller bortglömt
Ibland dyker det upp ett rum jag inte visste fanns

Det är sällan skrämmande. Mer… avslöjande.

Mystiska män och obekväma gestalter

Ibland dyker det upp män i drömmarna. Främlingar. Vissa obehagliga, andra bara tysta och närvarande.

Jag tror inte längre att de handlar om män. Jag tror de handlar om gränser.

Om sådant jag inte längre vill släppa nära. Eller sådant jag behöver skydda i mig själv.

När något ligger på fel plats

Det finns drömmar där det är detaljerna som stannar kvar. Som gamla räkskal där de inte hör hemma. Skräp i fel rum. Sånt som luktar, stör, inte går att ignorera.

För mig handlar de drömmarna ofta om något gammalt som blivit kvar för länge. Något som inte längre hör hemma i mitt liv – men som ännu inte plockats bort.

Inte för att jag är slarvig. Utan för att jag varit upptagen med annat.

Återkommande drömmar

Återkommande drömmar brukar jag numera ta på allvar. Inte som varningssignaler – utan som påminnelser.

Något är inte färdigt. Något vill bli sett.

Och ofta märker jag att när jag väl gör det – när jag förstår, sätter ord, ändrar något i vardagen – då slutar drömmen komma.

Som om den gjort sitt.

Några drömsymboler – så som jag upplever dem

(inte facit, bara igenkänning)

Hus – jag själv, mitt inre liv
Rum – olika delar av mitt liv
Källare / vind – minnen, sådant jag lagt undan
Främlingar / män – gränser, relationer, intuition
Saker på fel plats – något som inte längre hör hemma
Återkommande drömmar – något som vill bli förstått
Tappa hår – att känna sig sårbar, trött eller förlora kontroll
Långa eller tunga ögonfransar – att se för mycket, eller att något skymmer blicken
Tunga föremål – ansvar som blivit för tungt att bära
Saker som går sönder – förändring, något som inte längre håller
Böcker – kunskap, livserfarenhet, berättelser du bär på eller ännu inte öppnat
Att tappa bort saker – att ha tappat bort sig själv för en stund
Att inte komma fram – motstånd, att något behöver göras i en annan takt

Känslan i drömmen är alltid viktigare än symbolen.

När jag ser tillbaka på drömmen om min gamla chef med den här förståelsen, blir den tydligare för mig. Det var inte han som stod i centrum, utan känslan av att något hade förändrats. Något som liksom lossnat.

Kanske var det just det drömmen visade. Ett ansvar som inte längre behövde bäras. En blick som inte längre behövdes. En röst som inte längre behövde tillstånd.

I andra drömmar har det varit håret som fallit av, saker som gått sönder eller tunga föremål som varit svåra att bära. Inte som varningar, utan som bilder av trötthet – och av lättnad när något äntligen får falla.

Och ibland är det böcker som dyker upp. Böcker som tappas bort, eller som inte går att öppna. För mig handlar de ofta om erfarenheter jag redan bär, men inte alltid använder. Som om drömmen påminner mig om att jag vet mer än jag tror.

Jag vet fortfarande inte exakt vad varje dröm vill säga.
Men jag märker vad de gör med mig.

De gör mig lugnare.
Och de hjälper mig att se att jag inte längre är där jag var.

Vad drömarbete har gjort med mig

Sedan jag började skriva ner mina drömmar och reflektera över dem har något förändrats i mig.

Jag har blivit lugnare. Mjukare.

Jag ser mina framsteg tydligare – inte som stora genombrott, utan som små justeringar. Mindre kamp. Mer acceptans.

Vardagen känns närmare. Som om jag inte längre lever bredvid mig själv, utan med mig själv.

Mjuka frågor till dig som läser

Du behöver inte svara. Bara känna efter.

Finns det någon dröm som stannat kvar hos dig?
Vad var känslan i den – snarare än händelsen?
Finns det något i din vardag som just nu skaver, eller har mjuknat?
Är det något du kanske behöver plocka bort – eller bjuda in?

Reflektion

Att arbeta med sig själv genom drömmar handlar inte om att analysera sönder sitt liv. Det handlar om att lyssna – innan kroppen behöver skrika.

AHA – mellan raderna

Drömmarna visar mig inte vad jag ska göra. De visar mig var jag redan är.
Drömmarna berättar inte vem jag ska bli – de visar vem jag inte längre behöver vara.

Mellan raderna – min röst

Jag är inte ute efter svar på allt. Jag vill bara leva lite närmare mig själv. Och just nu hjälper drömmarna mig att göra det.

Vill du boka samtal?

Om du vill prata, sortera tankar eller hitta lite mer riktning i det som känns:
Närvaro & Samtal – här kan du boka samtal: https://malix.se/narvaro-samtal-har-kan-du-boka-samtal/

Carina Ikonen Nilsson

Lev idag, just nu.
Igår vilar i historien, morgondagen är inte här än.
Det är här – i just nu – som livet känns och kan levas.

Om du vill stötta mitt skrivande (helt frivilligt)

Den här bloggen får finnas tack vare tid, hjärta – och ibland lite stöd. Om mina ord någon gång burit dig, och du vill bära tillbaka en liten bit, så finns möjligheten här:
PayPal Me

Prenumerera

Vill du få nya inlägg utan att behöva leta?
Prenumerera här!