✍️ Ibland hittar man något nytt och inser direkt att det inte är ens plats.
När jag hittade något som hette microblogg insåg jag snabbt att microblogg – inget för mig.
💭 Microblogg – inget för mig
Hittade något som hette microblog.
Inser snabbt att det är inget för mig.
Check – namnet säger mig att där får inte mina inlägg plats.
Där finns det inget utrymme för mina ord.
Mina ord är ju som min ADHD – snabba, långa när man väl börjat och inte helt avslutade.
Har fått nya funderingar och helt nya tankar som hör ihop med skrivpuffsbloggen.
Alla utmaningar varje dag är så inspirerande och roliga.
När jag skriver så skriver jag.
Jag har alltid tyckt om att skriva – jag skriver hellre än bra.
Jag skriver mycket, långt och fel.
Så en liten microblogg är inget för mig.
Där får inte jag plats.
🌿 Att skriva utan mall
Dessutom vet jag inte vad man skriver i en sådan blogg.
Egentligen vet inte jag vad man skriver i bloggar överhuvudtaget.
Men jag är ganska van vid att inte finna mig till rätta.
Order har ju alltid varit annorlunda.
Så vad säger att mitt bloggande ska vara som alla andras?
Inget.
✨ Jag är jag
Jag är jag.
Jag är som jag är.
Men det underbara i det är att det är jag som jag är.
Det mest fantastiska i det är att det duger.
Det är precis så djäkla dugligt och bra som det ska vara – för det är jag.
Microblogg att vara eller inte vara bryr jag mig inte om.
För där får inte jag plats.
Jag trivs bra här under korkeken.
Min lilla vita dator – ett löfte till mig själv
💛 Reflektion
Det här inlägget handlar om mer än bloggformat.
Det handlar om att våga ta plats i sitt eget uttryck.
Om att inte krympa sina ord för att passa en mall.
Och om att förstå att ens röst får vara både lång, krokig och levande.
🌱 Mellan raderna – min röst
Jag skriver om att inte passa in – men utan bitterhet.
Snarare med en stilla självklarhet.
Min text säger:
Jag behöver inte mindre plats.
Jag behöver rätt plats.
❓ Fråga till dig som läser
Har du någon gång känt att ett format inte rymmer dig – men att du ändå vågat fortsätta på ditt sätt?
☕ Stöd bloggen & prenumerera
💛 Stöd gärna mitt skrivande:
👉 PayPal Me
📩 Prenumerera på bloggen:
👉Prenumerera här
🌾
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
🇬🇧 Microblogging is not for me
✍️ Sometimes you discover something new and instantly realize it is not your place.
When I found something called microblogging, I quickly understood that microblogging is not for me.
💭 Microblogging is not for me
I found something called microblog.
I quickly realized it is not for me.
The name itself tells me my posts would not fit there.
There would be no room for my words.
My words are like my ADHD – fast, long once started, and never fully finished.
I have new thoughts and ideas connected to my writing prompts blog.
Daily challenges are inspiring and joyful.
When I write, I write.
I have always loved writing – I write rather than write well.
I write a lot, long and imperfect.
So a small microblog is not for me.
There is no space for me there.
🌿 Writing without a template
I do not really know what one writes in such a blog.
Honestly, I do not even know what one writes in blogs at all.
But I am used to not quite fitting in.
Words have always been different.
So why should my blogging be like everyone else’s?
Nothing says it should.
✨ I am me
I am me.
I am as I am.
And the wonderful thing is that it is me.
The most amazing part is that it is enough.
It is exactly as damn worthy and good as it should be – because it is me.
Microblogging or not – I do not mind.
Because I do not fit there.
I feel at home here, under the cork oak.
💛 Reflection
This post is about more than blogging formats.
It is about allowing your voice to take space.
Not shrinking your words to fit a template.
And realizing your voice can be long, imperfect and alive.
🌱 Between the Lines – My Voice
You write about not fitting in without bitterness.
Instead, with quiet certainty.
Your text says:
I do not need less space.
I need the right space.
❓ Question for you
Have you ever felt a format could not hold you – yet you continued your own way anyway?
Lämna ett svar