ADHD och energiförlust är något jag inte riktigt var beredd på. En strålande sol och en blå himmel brukar pigga upp mig – men just nu når den inte fram.
🇸🇪 Läs på svenska här
En liten motor, tack
En strålande sol och en blå himmel brukar pigga upp mig.
Solen har en förunderlig kraft över mig i vanliga fall.
Inte nu.
Den når liksom inte fram.
Just nu vill jag ha tillbaka mitt gamla liv.
Mitt liv innan Concerta.
Men om jag är ärlig vet jag att det inte är livet jag vill ha tillbaka.
Det är energin.
Speeden.
Motorn.
ADHD och energiförlust – när motorn försvinner
Den där morgonmotorn som gjorde att jag sprang runt och fixade allt.
Huset först.
Sedan utsidan.
Sedan något mer.
Och när allt var klart låg jag död.
Utslagen.
Helt slut.
Den delen vill jag inte ha tillbaka.
Det är mycket skönare att kunna vara vaken en hel dag.
Men den andra delen av ADHD:n…
Den vill jag ha tillbaka.
ADHD och energiförlust känns ibland som att gå från allt till inget.
Den som gjorde att saker blev gjorda.
Ja, jag städade alla rum samtidigt.
Dammsög, torkade golv och vattnade blommor i ett enda virrvarr.
Men det blev gjort.
Idag blir det inte gjort.
Blommorna dör.
Förr drunknade de.
Nu torkar de.
Undra vilket som är värst?
Ge mig en liten motor.
En som inte bränner ut mig.
En som räcker till att göra en sak.
Jag letar efter ett mellanläge mellan ADHD och energiförlust.
För förr gjorde jag allt samtidigt.
Idag gör jag inget.
Varför finns det inget mellanting?
Kan man köpa lite lagom?
Bara just i denna situationen?
Det är som om ADHD och energiförlust har bytt plats med den gamla speeden.
🇬🇧 Read in English below
A Small Engine, Please
A bright sun and a blue sky usually lift my mood.
The sun normally has a strange and beautiful power over me.
Not now.
It doesn’t quite reach me.
Right now, I want my old life back.
My life before Concerta.
But if I’m honest, it’s not my old life I miss.
It’s the energy.
The speed.
The engine.
That morning engine that made me run around and fix everything.
Inside first.
Then outside.
Then something more.
And when everything was done, I collapsed.
Exhausted.
Completely drained.
I don’t want that part back.
It’s much nicer to stay awake an entire day.
But the other part of ADHD…
That part I miss.
The part that made things happen.
Yes, I cleaned all the rooms at the same time.
Vacuumed, washed the floors, watered the plants – all in one chaotic swirl.
But it got done.
Today, it doesn’t.
The plants die.
Before, they drowned.
Now, they dry out.
I wonder which is worse?
Give me a small engine.
One that doesn’t burn me out.
One that is enough to do just one thing.
Because before, I did everything at once.
Today, I do nothing.
Why is there no middle ground?
Can you buy “just enough”?
Just for this situation?
💛 Support My Writing
If my words give you something – recognition, comfort, reflection – and you would like to support my writing, you can do so here:
PayPal:
PayPal me
📬 Subscribe to the Blog
Follow my blog and receive new posts here:
Live today, right now. Yesterday rests in history, and tomorrow waits out there in the distance. Right now is what matters. 🌿
Back in games – självkärlek, prioriteringar och att laga källan
Lämna ett svar