En natt och en morgon har passerat.
Det här inlägget handlar om självkärlek och prioriteringar – om att börja laga källan istället för att springa runt och laga allt runt omkring.
🇸🇪
En natt och en morgon har passerat.
Natten innehöll drömmar om huvudvärk.
Som tur är har jag en son som vet hur det känns med migrän. I morse, innan jag ens steg upp, gav han mig två migräntabletter. Och samtidigt kom jag på min lilla underverkstablett.
Morgonen flöt bättre än vanligt.
När jag klev upp hade den redan gjort sitt underverk. Surret i pannan var borta. Myrorna i kroppen gick i ide. Tankarna saktade ner.
Trots migrän. Trots dålig sömn.
Det blev en bra dag.
Och ibland får det räcka.
Duktighetssyndrom, självkärlek och prioriteringar
Igår pratade jag med en kvinna som väckte mig ur min dvala.
Vi pratade om duktighetssyndrom och prioriteringar.
Efter samtalet gick jag hem och skrev en egen prioriteringslista.
Inte vad som förväntas av mig.
Inte vad skolan, jobbet eller andra kanske tänker.
Utan vad som är viktigt för mig. Bara mig.
Och det jag kom fram till var detta:
Jag vill vara en närvarande mamma.
Inte en mamma som ständigt gör brandkårsutryckningar som hade kunnat förebyggas.
Hur man blir en sådan mamma vet jag inte fullt ut. Men jag vet att det börjar med tid att lyssna. Tid att vara här och nu. Tid att vara där jag faktiskt är – i tanken och i kroppen.
En bra mamma lever efter sina egna värderingar.
Inte efter inbillade förväntningar.
För många av de där kraven är just det – inbillade.
Samtalet fick mig att förstå att självkärlek och prioriteringar hänger ihop. När jag prioriterar mig själv växer självkärleken.
Självkärlek och prioriteringar i små mål och delmål
Mina mål har länge svävat någonstans uppe i himlen.
Igår började jag plocka ner dem.
Dagens mål:
- Komma ihåg min tablett.
- Ta det lugnt på morgonen.
Ett mål är uppnått. Tabletten togs.
Det andra – nästan. Jag var lugnare än vanligt. Jag blev inte stressad. Jag kom ihåg frukosten.
Det är framsteg.
Men jag behöver gå tillbaka till vissa strukturer jag tappat.
Till exempel tvättkorgen.
Inte bara tänka på den. Göra något åt den.
Små mål är också ett uttryck för självkärlek och prioriteringar – att inte kräva det omöjliga av sig själv.
Jag är inte lagom – jag är jag
Vårtvätt och den jag var
Det är vår.
Jag kan spara ström.
Jag kan hänga tvätt ute och låta den dofta frisk luft istället för sköljmedel och torktumlarludd.
För några år sedan härjade jag högt och lågt klockan fem på morgonen. Allt var klart vid elva. Sedan sov jag middag.
Idag har jag ett mål:
Inte bara titta på tvättkorgen.
Flytta tvätten till maskinen.
Hänga ut den i solen.
Vart tog jag vägen?
Vart gick jag?
Självkärlek och prioriteringar – att laga källan istället för ytan
Det spelar egentligen ingen roll.
För idag känner jag mig helare – trots att jag är trasig.
Eller kanske just därför.
Jag börjar laga det som faktiskt gör ont.
Inte allt runt omkring.
Inte ytan.
Inte det skinande hemmet eller den sminkade fasaden.
Källan är jag.
Källan är kärlek till mig själv.
Kärlek utan aktivitet.
Villkorslös kärlek.
Bara till mig.
Kvinnan i spegeln är ibland omålad och rufsig.
Hon dammsuger inte klockan fem längre.
Och vet du?
Jag tycker om henne.
Hon är vacker.
Snäll.
Omtänksam.
Full av liv – just nu.
Igår fick hon en pusselbit som föll på plats. Den passade perfekt.
Tack.
Mötet gjorde mig mindre sårbar. Inte färdig. Men mindre sårbar.
Blir vi någonsin färdiga?
Jag tror inte det.
Men samtalet gav mig murbruk och en byggkloss.
Och kanske var det så att jag för en gångs skull lyssnade med rätt öra.
För mig handlar självkärlek och prioriteringar om att våga välja det som stärker insidan istället för att polera utsidan.
Det kändes rätt.
Och det räcker.
Kanske är det just där självkärlek och prioriteringar möts – i beslutet att leva idag.
Lev idag – just nu
Lev idag. Just nu.
Det skapar trygghet i grunden.
Ska jag kunna leva imorgon
måste jag leva idag.
Nu.
🇬🇧 Read in English below
Back in Games – Self-Love, Priorities and Repairing the Source
A night and a morning have passed.
The night contained dreams of headaches.
Luckily, I have a son who knows what migraines feel like. This morning, before I even got out of bed, he gave me two migraine tablets. And at the same time, I remembered my little miracle pill.
The morning flowed better than usual.
When I stepped out of bed, it had already done its work. The buzzing in my forehead was gone. The ants in my body went into hibernation. My thoughts slowed down.
Despite the migraine.
Despite the lack of sleep.
It became a good day.
And sometimes, that is enough.
Achievement Syndrome and My Own Priority List
Yesterday I spoke to a woman who woke me up from my numbness.
We talked about achievement syndrome and priorities.
After our conversation, I went home and wrote my own priority list.
Not what is expected of me.
Not what school, work or others might think.
But what matters to me. Just me.
And what I realized was this:
I want to be a present mother.
Not a mother constantly making emergency interventions that could have been prevented.
How do you become that kind of mother? I don’t fully know. But I know it begins with time to listen. Time to be here and now. Time to actually be where I am – both in mind and body.
A good mother lives according to her own values.
Not according to imagined expectations.
Because many of those expectations are just that – imagined.
Goals, Small Steps and Remembering My Pill
My goals have been floating somewhere up in the sky.
Yesterday I brought them down.
Today’s goals:
- Remember my pill.
- Take it slow in the morning.
One goal achieved. The pill was taken.
The other – almost. I was calmer than usual. I wasn’t stressed. I remembered breakfast.
That is progress.
But I need to return to some structures I’ve overlooked.
Like the laundry basket.
Not just thinking about it. Doing something about it.
Spring Laundry and the Woman I Was
It is spring.
I can save electricity.
I can hang laundry outside and let it smell like fresh air instead of fabric softener and dryer dust.
A few years ago, I would be up at five in the morning, moving through the house like a storm. Everything done by eleven. Then I would sleep in the afternoon.
Today my goal is simple:
Not just look at the laundry basket.
Move the laundry to the machine.
Hang it outside in the sun.
Where did I go?
Where have I been?
Repairing the Source – Self-Love Without Performance
It doesn’t really matter.
Because today I feel more whole – even though I am broken.
Or maybe because of it.
I am beginning to repair what actually hurts.
Not everything around it.
Not the surface.
Not the polished home or the made-up face.
The source is me.
The source is love for myself.
Love without activity.
Unconditional love.
Just for me.
The woman in the mirror is sometimes unpainted and messy-haired.
She doesn’t vacuum at five in the morning anymore.
And you know what?
I like her.
She is beautiful.
Kind.
Thoughtful.
Full of life – right now.
Yesterday she received a puzzle piece that fit perfectly.
Thank you.
The meeting made me less vulnerable. Not finished. But less vulnerable.
Are we ever finished?
I don’t think so.
But the conversation gave me mortar and a building block.
And maybe, for once, I listened with the right ear.
It felt right.
And that is enough.
Live Today – Right Now
Live today. Right now.
That creates safety at the foundation.
If I want to live tomorrow,
I must live today.
Now.
💛 Support My Writing
If my words give you something – a thought, a feeling, a moment of recognition – and you would like to support my writing, you can do so here:
PayPal:
PayPal Me
Every contribution helps me continue writing about everyday life, neurodiversity, self-love and reflection.
📬 Subscribe to the Blog
You can follow my blog and receive new posts here:
Live today, right now. Yesterday rests in history, and tomorrow waits out there in the distance. Right now is what matters. 🌿
Lämna ett svar