Ångest inför deklaration – känner du igen det?
Eller har du också en liten kompis i dig när det är de tiderna?
🇬🇧 Read this post in English Anxiety About Taxes – Do You Recognize It?
✨ Förord
Här sitter jag med kaffet och funderar på ordet perfekt.
Vad är det egentligen? Det är i alla fall inte ångest inför deklarationen.
🌿 Perfekt på utsidan – tomt på insidan?
Perfekt för mig är när det inte finns några fel.
När känslorna är avkopplade och när det glänser lite extra på utsidan.
Men insidan kan vara tom.
En perfekt värld… då skulle människor vara som robotar.
Ta steg för steg och inget blev fel.
Hur skulle världen se ut då?
Inga reflektioner.
Inga förlåt.
Inga jag förstår dig.
Jag tror att livet hade varit outstanding från sitt själv.
Men också tomt och tråkigt.
Inget att skratta åt.
Inget att gråta till.
Ingen känsla.
💭 Tankar som vill något
Hm… vad bor i huvudet nu?
Är det här tankar för att jag försöker försvara mig och mitt liv där faktiskt inte något är så perfekt?
Här är diskbänken full av smulor ibland.
Här växer det ogräs i trädgården.
Här gråter jag ibland.
Och ibland skrattar jag så det gör ont i magen.
🌱 Att vara människa – inte perfekt
Kanske är det just så här det är…
att stå kvar, även när det blåser.
Jag har insett att jag aldrig kommer att vara perfekt.
Vill jag ens vara det?
Nej… jag tror inte det.
Men just nu, i några dagar, har livet gått på sparlåga.
Även om trädgården har varit en del av dagen.
Jag har laddat ur mitt batteri.
Det är tomt.
Kroppen går på sparlåga.
Känslorna ligger nära.
Och ibland får jag backa…
för att inte bli den värsta versionen av mig själv i stunden.
Det är svårt när energin inte finns.
📄 Ångesten inför deklarationen flyttar in i februari
När deklarationssnacket drar igång och ångest inför deklaration börjar smyga sig på…
Jag känner ångest.
Prokrastinerar allt som ska göras.
Väntar in i det sista och vet att vågen kommer.
När papperen till slut ligger där – i en hög, men i oordning –
då åker jag till revisorn.
Min gamla revisor… den snällaste jag vet.
Han förstår mina känslor.
Han vet hur jag fungerar.
Nu har jag hans dotter.
Hon valde samma yrke som sin pappa.
⏳ Dagen det gäller – och ångesten inför deklarationen river
Igår var dagen.
Klockan 13 skulle jag vara där.
Hela förmiddagen tänkte jag:
“Jag kan ju göra något litet i trädgården…”
Men tider att passa och “bara lite”…
det fungerar inte riktigt i min värld.
Jag har skrivit mer om det här tidigare:
👉 https://malix.se/05/att-passa-tider-med-adhd-nar-en-revisor-och-partiledardebatt-krockar-i-hjarnan/15/31/36/
Start och avslut är inte min starka sida.
Så jag satt still.
Kollade mobilen.
Läste mail.
Drack kaffe.
Inne. Ute. Framsidan.
🌿 Ogräs och undanflykter
Och så kom jag på det:
Jag kan spraya ogräset mellan plattorna.
Ett uppdrag.
I carporten hittade jag två gamla sprayer.
En med Roundup… eller hur det nu stavas.
Den hade stått där i ur och skur i säkert två år.
Den funkade inte.
Inte så konstigt.
Jag hade sett på TikTok att man kunde använda vinäger och diskmedel.
Men nej… jag ville inte sitta i hammocken och känna vinägerdoft.
Så jag fyllde med vatten.
Men det luktade ändå vinäger.
Den andra flaskan fungerade.
Jag pumpade upp den och gick runt i trädgården.
Sprayade.
Andades.
Tänkte:
Undrar om det här fungerar…
Här mådde jag bra.
Miljövänligt.
Naturligt.
Och uppgiften blev klar.
Men tiden… den var fortfarande kvar.
😔 Ångesten
Ångesten…
Han är kanske inte min vän,
men han bor där.
Jag kände hur han gnagde.
Hur han gjorde mig illa.
Resan till revisorn – obehaglig.
Väntan – ett ras.
💛 Och så vänder det
Väl där…
Min gamla revisor kommer fram:
“Är du orolig?
Men du vet… jag är ju här. Det fixar sig.”
Så enkelt.
Så snällt.
Så viktigt.
När papperen var klara sa min nuvarande revisor:
“Nu är det klart. Du får tillbaka på skatten.”
Va?
Jag trodde det skulle bli restskatt.
Kanske fyra tusen.
Men siffran hon sa…
jag fick höra den en gång till.
Den var så mycket större.
☁️ Lättnaden
Jag åkte hem på rosa moln.
Ångesten jag burit sedan februari – borta.
Livet kändes… enkelt.
Jag lagade mat.
Min man kom hem och började tvätta husbilen.
Jag stod med vattenslangen och sköljde.
Och kvällen blev… bara en kväll.
🌿 Insikten
Två månader av ångest…
försvann på en halvtimme.
När ska jag lära mig att papper inte är farliga?
Att jag faktiskt har koll?
Att de värsta farhågorna ofta bara är…
troll?
Och att troll…
de finns inte.
Det är så märkligt att den där ångesten kommer just i deklarationstider.
Kanske är det en inlärd rädsla – något jag burit med mig länge.
Kanske fanns den redan där, när jag var liten.
När mamma och pappa satt med sina papper utspridda över bordet.
Jag minns att pappas kompis brukade komma för att hjälpa till.
Och då fick man inte störa.
Det var allvar.
Tystnad.
Och något som kändes… viktigt och lite farligt.
Kanske är det därifrån det kommer.
💬 Fråga till dig
Vad är perfekt för dig?
Och vad händer om du släpper det – bara lite?
🌱 Mellan raderna – min röst
Det här är inte en text om deklaration.
Det är en text om att vara människa.
Om att bära oro längre än man behöver.
Och ändå klara det.
Inte perfekt.
Men levande.
✨ Reflektion – ångest inför deklaration
Kanske är det inte perfekt vi ska sträva efter.
Kanske är det att våga vara kvar i det som är –
även när det skaver.
För det är där livet händer.
💛 Stöd gärna mitt skrivande
Vill du stötta mitt skrivande kan du göra det här:
👉 PayPal Me
🔔 Prenumerera
Följ min blogg här:
👉Prenumerera här
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien,
morgondagen väntar längre fram.
Men just nu –
det är här livet händer.
Lämna ett svar