Jag trodde att allt skulle bli enklare när jag fick min ADHD-diagnos. Det blev inte så. Men en stor skillnad kom ändå: hur jag pratar med mig själv.
Läs det här inlägget på engelska →
Allt skulle bli så bra.
Det trodde jag när jag skulle få min diagnos.
Oavsett om de skulle säga: du har ADHD eller nej, du har inte det, så tänkte jag att livet på något sätt skulle bli enklare.
Det hände inte.
För jag är densamma idag som jag var innan jag fick min diagnos.
Men en stor skillnad finns trots allt.
Idag handlar det om att jag har en större förståelse för mig själv.
Jag rycker oftare på axlarna i stället för att gräva ner mig i självkritik och elaka tankar om mig själv. Jag säger inte längre till mig själv att jag är värdelös eller dum i huvudet. I stället ger jag mig själv lite extra kärlek och klappar om mig själv.
Det gör att jag idag vågar titta mer på sådant som jag inte har full koll på.
Jag vågar se mina brister.
Kanske kommer de att finnas där hela livet.
Men nu när jag har öppnat ögonen har jag också fått en möjlighet att göra något åt dem. Och om det visar sig att jag inte har förmågan att göra det på egen hand, så har jag idag ett större mod inom mig att faktiskt be om hjälp.
Det vågade jag inte förut.
Då vände jag ut och in på mig själv för att lyckas.
Och när jag inte lyckades valde jag att se det som meningslöst och ointressant.
Jag har säkert många av de här beteendena kvar även idag.
Men skillnaden nu är att jag är medveten om dem.
Jag kan välja om jag vill göra något åt dem.
Det är den stora skillnaden mellan före ADHD och efter ADHD.
Och idag känner jag en djup tacksamhet för just den skillnaden.
Den gör mig mer ärlig, trygg och kärleksfull mot mig själv.
Jag är inte en ny människa efter min diagnos.
Jag är samma person – men med mer vänlighet, mer ärlighet och större mod att be om hjälp.
Everything was supposed to be fine.
That’s what I believed when I was about to receive my diagnosis.
Whether they would say you have ADHD or no, you don’t, I thought that somehow life would become easier.
It didn’t.
Because I am the same person today as I was before I received my diagnosis.
But there is one important difference.
Today, I have a greater understanding of myself.
I shrug my shoulders more often instead of sinking into self-criticism and harsh thoughts about who I am. I no longer tell myself that I am worthless or stupid. Instead, I give myself a little extra kindness and gently hold myself with care.
This allows me to look more honestly at the things I don’t fully master.
I dare to see my shortcomings.
Perhaps they will remain with me for the rest of my life.
But now that my eyes are open, I also have the opportunity to do something about them. And if it turns out that I don’t have the ability to do so on my own, I now carry the courage to actually ask for help.
I didn’t dare to do that before.
Back then, I turned myself inside out trying to succeed.
And when I failed, I chose to see it as meaningless and uninteresting.
I probably still carry many of those patterns today.
But the difference now is that I am aware of them.
I can choose whether I want to do something about them.
That is the great difference between life before ADHD and life after ADHD.
And today, I feel a deep gratitude for that difference.
It makes me more honest, more grounded, and more loving toward myself.
I am not a new person after my diagnosis.
I am the same person – but with more kindness, more honesty, and more courage to ask for help.
💛 Stöd mitt skrivande
Om du finner värde i det jag skriver och vill stödja mitt fortsatta arbete,
är du varmt välkommen att göra det här:
👉 Stöd via PayPal:
PayPal me
Ditt stöd hjälper mig att fortsätta skriva, reflektera och dela – i ett tempo som är hållbart och snällt.
📬 Prenumerera
Vill du få nya texter och biblioteksposter direkt till din inkorg?
👉 Prenumerera på bloggen:
Prenumerera
Inga krav. Bara ord, när de kommer.
💛 Support / PayPal
If you find value in my writing and would like to support my work,
you are welcome to do so here:
👉 Support via PayPal:
PayPal Me
Your support helps me continue writing, reflecting, and sharing – at a pace that is sustainable and kind.
📬 Prenumeration / Subscription (engelska)
If you’d like to receive new texts and library posts directly,
you can subscribe here:
👉 Subscribe to the blog:
Subscribe
No pressure. Just words, when they come.
Lämna ett svar