Om ADHD, självkritik och att välja självmedkänsla
🇬🇧 Read this post in English further down
Prenumerera: Klicka här så får du mail när det finns nya inlägg.
🇸🇪 Svenska
Idag känns det som att mitt lilla piller inte hjälper.
Min kropp sover.
Kommer inte igång.
För en stund sedan funderade jag på om jag verkligen hade tagit min tablett.
Av någon underlig anledning hade jag inte skruvat på locket på burken.
Det har inte hänt innan.
Tog jag den?
Blev jag avbruten?
Lät jag locket vara av för att komma ihåg?
Eller tog jag den och glömde sätta på locket?
Det måste vara min ADHD i ett nötskal.
Det är nackdelen.
En tanke – och sedan är den borta.
Bara små fragment finns kvar.
Och där börjar det.
Självkritiken.
De hårda tankarna.
“Hur kan du inte ha koll?”
Jag som ser mig som strukturerad.
Jag som har system.
Men tydligen inte för mitt lilla underverkspiller.
Sådana händelser tar kraft.
I de stunderna slår jag på mig själv.
Tänker stygga tankar som ger kroppen mindre bra känslor.
Och de tankarna hjälper mig inte.
Så här behöver jag hjälp.
Inte för att jag är dålig.
Utan för att struktur ibland faller – även när man är van att ha den.
Tacksamhetstanken kom ganska fort:
Tack för att jag upptäckte hur snabbt jag började tänka att jag var dålig.
Tack för att jag kom på att jag inte är en sämre människa för att det snurrar till och jag missar en rutin.
Jag är en bra människa även utan medicin.
Lite mer rörig.
Lite mer kreativ.
Lite snabbare i tankarna.
När blev det en dålig egenskap?
Vem bestämmer att snabba, ofångade tankar är dumma?
När jag trycker ner mig själv blir jag mindre ärlig.
När jag låter mig själv växa, lysa och vara människa – visar jag andra att det också är tillåtet.
Vi hjälper inte varandra genom att bli små.
Vi växer genom att stå i vår egenhet.
När jag tränar på att se det som är bra med mig
har jag fullt upp med att göra bra saker.
Om jag däremot är rädd för att säga fel, göra fel, vara fel –
då har jag fullt upp med att hindra mig själv.
Och det tar mer energi än att vara människa.
Idag väljer jag att leva nu.
Igår är borta.
Imorgon kommer – eller inte.
Nu är just nu.
Och just nu duger jag.
Reflektion
Självkritik är ofta en gammal överlevnadsstrategi.
Men självmedkänsla är en vuxen styrka.
AHA – mellan raderna
Jag behöver inte bli mindre rörig.
Jag behöver bli snällare mot mig själv när det rör sig.
Det är där förändringen bor.
When Structure Falls Apart – and I Almost Fall With It
About ADHD, self-criticism and choosing self-compassion
🇸🇪 Läs inlägget på svenska ovan
Subscribe: https://wordpress.com/reader/site/subscription/72932311
🇬🇧 English
Today it feels like my little pill isn’t helping.
I couldn’t remember if I had taken it.
The lid wasn’t screwed on properly.
Did I take it?
Did I get interrupted?
Did I forget?
That’s ADHD in a nutshell.
A thought appears — and disappears.
What followed was self-criticism.
Harsh thoughts.
But then something shifted.
I realized:
I am not a worse person because my structure sometimes fails.
Without medication I’m still me.
A bit more scattered.
More creative.
Faster in my thinking.
When did that become a flaw?
Self-compassion helps me grow.
Self-criticism only drains me.
Right now, I choose to live in this moment.
Yesterday is gone.
Tomorrow isn’t here yet.
Right now is enough.
Reflection
Structure supports me.
But kindness sustains me.
Your Voice: Between the Lines
I don’t need perfect control.
I need trust.
In myself.
Lämna ett svar