Nyårsafton reflektion. Det är något visst med att vakna tidigt på nyårsafton – innan fyrverkerier, förväntningar och tolvslag. När morgonen fortfarande är helt ny och dagen ännu inte har börjat kräva något.
Den här nyårsafton reflektionen handlar inte om löften, utan om att stanna upp i det som varit och i det som är.
Read this post in English ->New Year’s Eve reflection – the morning before a new year
Nyårsafton reflektion – morgonen före
Det är något visst med att vakna tidigt.
Morgonen är helt ny, kaffet smakar godare än godast, tystnaden är verkligen tyst och kroppen kämpar långsamt på med att vakna.
Livet har återgått till det normala, även om det ska vara kalas idag. Nyårsafton. Vi brukar ha vänner här då, men i år firar vi med den hemmavarande familjen. Här ska vi bjuda på oxfilé, potatisterrin och en liten förrätt med lax. Till efterrätt blir det glass med frukt, maränger och chokladsås. Jag har inte riktigt bestämt ännu om det ska bli grönpepparsås eller vanlig pepparsås. Det får mogna under dagen.
Nyårsafton reflektion – ett år som landat
Året har gått.
Det har rymt roliga saker, mindre roliga saker – ja, helt enkelt ett liv.
Jag har inte jobbat under året, förutom någon månad i början. Livet har förändrats. Lillkillen flyttade in. Mycket har blivit… hm. Aha. Yes – men nej. Allt däremellan.
Men idag känns det mer stabilt.
Mer jaha, en sådan dag än vad händer nu.
Mer grund under fötterna.
Det här året har jag kommit närmare mig själv. Jag har börjat studera, utvecklat bloggen och skrivit en saga som nu bara väntar på sin sista genomgång. Jag har haft olika projekt här hemma och bloggen har fått fler läsare. Inte så att det skriker – men tillräckligt många som tittar in, stannar en stund och läser.
Texter laddas ner, små mejl dimper ner ibland. Ord från människor som berättar hur de har det. Det betyder mer än siffror.
Inom kort blir det också en ny e-bok.
Jag har skapat nya sidor – Närvaro & Samtal – boka samtal och min lilla minikurs Hitta tillbaka till dig själv – en kurs i närvaro och hållbarhet. Några har tagit till sig kursen och jag har haft samtal via Teams som jag haft förmånen att hålla. Samtal som fått ta tid. Som varit på riktigt.
Och så var det musiken.
Thåström i Karlstad.
En konsert som gick rakt in i kroppen och stannade där. Som påminde mig om något jag alltid vetat men ibland glömmer: vem jag är när jag inte försöker vara något annat. Den där känslan av igenkänning, av att stå stadigt i det som är sant – även när det skaver.
Livet har varit intressant det här året.
Jag har lärt mig saker. Om mig själv. Om tempo. Om gränser.
Och jag har haft möjligheten att leva mer som är jag.
Mer mjukt. Mer hållbart.
En hälsning vid årets slut
Jag vill önska ett gott slut på 2025 – oavsett om du har feststassen på dig eller om du firar i stillhet.
Jag vill också önska ett gott 2026, och att vi får mer lugn i världen runt omkring oss.
Jag önskar att alla ska få ha det bra.
Att ingen ska behöva vara rädd.
Att magar ska bli mätta.
Att människor ska få leva sina liv med trygghet, värme och värdighet.
Reflektion – mellan raderna
Kanske är det inte de stora löftena som bär oss in i ett nytt år, utan de stilla önskningarna. De som rymmer omsorg, både om oss själva och om varandra. Att få leva, inte i rädsla eller krav, utan i något som liknar hemkänsla.
Den här nyårsafton reflektionen har inte handlat om att summera allt, utan om att stanna i det som faktiskt varit.
AHA – mellan raderna
När världen känns skör är det lätt att vilja göra mer, säga mer, förstå mer. Men ibland är det viktigaste att stå kvar i det mänskliga: att önska gott, att se varandra och att inte vända bort blicken från behov – vare sig våra egna eller andras.
Lev idag.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Om du vill läsa mer eller ta nästa steg, finns det här:
👉– Närvaro & Samtal – boka samtal
👉– Hitta tillbaka till dig själv – en kurs i närvaro och hållbarhet
👉Läs mer om fred och mänskliga rättigheter hos Röda Korset.
Lämna ett svar