En morgon, en grå lite regnig morgon men, med massvis med glada badsystrar. Vi tappra kvinnor, som kommer åkandes tidigt på morgonen. Vi möts, åker tillsammans i bilar upp till sjön. Sjön som ligger lite längre in i skogen. Vi trampar på den lite sörjiga stigen. Efter ett 20 tal meter, ser man hur några av oss gjort det lite hemtrevligt, där vid gläntan. Det är där vi byter om, till våra badskor och tar på våra vantar. Hänger av oss jackor och förbereder vår stundande bad.
Det snattras och skrattas där i skogsgläntan. Några av oss tar kort, när vi är klara för att doppa våra kroppar i vattnet, så är det stegen ut till den lilla naturtrappan och ut i vattnet.
Kanske ett tiotal steg ut i vattnet, ner med kroppen i sjön. I dag var det 1,6 eller om det var 1,3 grader i vattnet. 6,5 grad på land. Sockerdricks känslan i kroppen är den känslan jag vill ha, innan det är dags att gå upp. Som alltid blir jag förundrad, över hur kroppen blir härligt varm när jag lämnar vattnet på mina stumma ben. Uppe på land blir det att omsluta sig, med morgonrocken. Försöka trilska sig ur bad skor, vantar och morgonrock för att torka kroppen med handduken. Sedan den där härliga känslan, av att ta på mys-kläderna då en härligt mjuk känsla med värme, sprider sig i kroppen. Säga tack för idag och hejdå. Nere vid min bil sätter jag mig i bilen och kör den där milen hem. Bil-sterion spelade Elton John idag. Just nu lyssnar jag på 2021 listan på sportify. Behöver omväxling, efter dessa ABBA månader jag nu haft.
Hemma blev det ett möte med grannens katt idag, hon ville in i värmen. Sedan skölja av badskor och vantar. Ladda dammsugaren med såpa för att göra ordning golven här uppe. Kaffe självklart kaffe och datorn i knät. Fönsterna här i vardagsrummet visar mig på regn där ute i naturen. Det var allt några droppar regn där vid badplatsen med.
Livet börjar så smått återgå till det normala här hemma. Maken och stora sonen är på sina jobb. Jag är ledig ännu några dagar. Imorgon kan jag bada igen men sedan är det jobb igen. Den vardagliga lunken ska till och bli som vanligt igen. Men idag och imorgon ska jag njuta av de där sista lediga dagarna. Har ett par raggisar som ska fästas trådar på sedan lämnas till dess ägaren. Inser att det är mycket garner kvar, det lär bli ett par strumpor till. Igår var jag och hälsade på min lilla mamma. Hon har flyttat till ett boende för demens i somras. Tror det har gjort henne gott, för det var allt en del kg extra på henne nu. Men det gör ont i mig, när jag ser hur gammal hon blivit. Mamma drabbades av blodproppar i hjärnan, för något år sedan och idag har hon tappat sammanhang, orden som kommer ur henne är svåra att förstå. Hon hänger inte med i samtalen och hon pratar i lös rykta trådar som det inte finns några sammanhang i. Min lilla mamma har blivit gammal, den mamma jag hade bor där inne, men syns inte längre. Nu är det en kvinna som inte vet, som inte minns och som är förvirrad. Demens är en vidrig sjukdom, den har gjort så att mamma har blivit helt personlighetsförändrad.
Nog om detta….
Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller det är nu du sätter dina frön som blir till saker i framtiden.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.