Den där metern i livet har följt mig i tanken den senaste tiden.
Det här är mina tankar som summerar inför min födelsedag. Förra året fyllde jag sextio år, och nu kommer snart ännu ett år att läggas på min meter av liv.
Read this post in English ->The Meter of Life
Förra året kändes det som att jag fyllde år i nästan en veckas tid. Det kom presenter, blommor och presentkort under flera dagar. Det var generöst, varmt och omslutande.
I år är det en lite mindre födelsedag. Jag vet inte ens om jag ska fira den. Men den finns där ändå.
I år fyller även maken 60 – och då ska det firas på riktigt igen. Men det är inte ännu. Det är i slutet av våren, eller nästan i sommaren.
Så den här födelsedagen får mer bli en plats för eftertanke.
Den där metern i livet
Tänk vad livet förändras genom den där metern jag skrev om.
De där första decimetrarna i livet lever vi ofta för att nå upp till gruppen vi befinner oss i – eller de grupper vi vill tillhöra. Vi anpassar oss, sträcker oss, försöker passa in.
När man sedan får barn blir tillhörigheten en annan. Då börjar man leva mer – inte helt i sitt jag, men ändå närmare sitt jag.
Och när barnen blir stora öppnas nya vägar. Man har kanske inte blivit helare, men man har kommit närmare sig själv.
Ju närmare man kommer sig själv, desto mer trygghet bor i kroppen.
Och det viktiga i livet blir tydligare.
Vill jag det här?
Hör jag hemma här?
Känns det bra – då stannar man.
Känns det inte bra – då går man.
Det är på riktigt skönt att vara den man är. Och duger inte det, då finns det andra sammanhang där man duger.
Det är som om den där metern i livet har blivit tydligare först nu, när jag slutat skynda mig igenom den.
Ett år som fick ta plats i livet
För ett år sedan sa jag: tack, men nej tack.
Jag blev hemma, för lillkillen skulle flytta hit.
I början saknade jag mitt jobb massor. Samtidigt var det skönt att slippa det rörliga schemat och den ständiga jakten på ledig tid. De dagar jag var ledig fanns det ändå så mycket som måste göras. Jag kände mig aldrig klar. Det fanns alltid något som ropade.
Det finns saker som ropar idag också.
Men idag kan jag luta mig tillbaka och tänka: det får ropa till imorgon.
Det springer inte bort.
Jag var rädd för att bli ensam. Rädd för att inte ha vuxna sammanhang, vuxna samtal.
Men sanningen är att det finns fler vuxna saker i mitt liv nu. Och jag orkar vara mer konsekvent. Jag har mer rutin idag än när jag jobbade – och de dagar jag inte orkar skriker det inte lika högt som förr.
När värderingar klarnar
All den här tiden som har funnits i det här året har gjort mina värderingar tydligare.
Idag har jag en erfarenhet som är mer förankrad, tryggare. Dagarna har gett mig möjlighet att vara mer i tiden, inte bara på väg mot något annat.
Jag har hittat till nya saker.
Som mitt växthus – redan nu börjar jag planera för mina odlingar. Det finns något lugnande i att tänka framåt utan stress.
Jag har tagit tag i mitt skrivande på ett tydligare sätt.
Ofta finns det små människor i mig som vill bli en berättelse. Vissa bor länge i tankarna. Vissa flyttar in en stund. Och vissa säger tack och hej redan efter några rader på ett papper. Bloggen har blivit viktig för mig på ett helt annat sätt än tidigare. Inte som prestation – utan som plats.
Och jag har börjat utbilda mig.
Att leva mer hållbart – på mitt sätt
Jag har börjat leva mer hållbart.
Tagit hand om sakerna vi redan har här hemma på ett annat sätt.
Under några veckors tid letade jag efter fönsterbelysning. Jag tittade runt på internet och var i varuhus som säljer små lampor, men inget passade mig riktigt. Det var inte i min smak – och ofta på tok för dyrt.
Så en dag gick jag ner i källaren. Där hittade jag de lampor vi hade för kanske tio år sedan. Jag torkade rent dem och sladdarna som hörde till. Jag gjorde kanske inte så mycket – men maken kopplade ihop dem. Nu hänger de där i sina fönster. Två i köket och tre i vardagsrummet. De ger ett behagligt sken som känns… hemma.
Alla krukor som användes i somras är tömda och i ordninggjorda. De står redo för sommarens växter som ska bo i vårt växthus. I år ska jag börja odla chili igen. Vi börjar smått – med lite lemon och en jamaican bell. Jag ska inte ha lika många tomater som förra året, men fler gurkor.
Att plocka en gurka som växer i den egna trädgården är en lyx som knappt går att beskriva i ord.
Att ta några salladsblad, dra upp en morot eller ta en lök ur jorden.
Det är rikedom.
Rikedom i hållbarhet.
Det är en del av den där metern i livet som handlar om omsorg, inte om att ha mer.
Kroppen får vara med igen
Mina bad har blivit mer kontinuerliga, även om mitt fokus just nu ligger på att ta tillbaka något som alltid har bott i mitt liv – simningen.
Det känns skönt redan i tanken att veta: i morgon bitti åker jag till simhallen och simmar.
Jag har börjat forma ett mål. För även om jag inte måste, så vill jag kunna simma de där 3000 metrarna som Vansbro simmet är.
Nu i simhallen.
Sedan i sjön.
Kanske runt hela sjön här hemma – eller vem vet, kanske åker jag dit till Vansbro och simmar dem där metrarna.
Tid som räcker i livet
I år var det också julklappar som hanns med i tid.
Paket som stod färdiginslagna långt innan jul.
Strumpor som stickades utan stress.
En tröja som blev klar till lilla Hugo.
Böcker har blivit lästa i njutning.
Bloggar har blivit skrivna ur hjärtat.
Det är små saker, kanske.
Men det är också tecken på ett liv som inte längre springer före sig självt.
Rikedom, på ett stillsamt sätt
Jag har kommit till en plats där jag känner:
men hur bra har inte vi?
Vi har allt man kan önska sig.
Eller i alla fall allt jag önskar mig.
Mat för dagen.
Rum där vi möts.
En bil som fungerar.
En plats på jorden där vi trivs.
Vi har ett hus.
Och när vi längtar ut – då har vi vår lilla husbil.
Vi har inte pengar i överflöd.
Men vi har så att vi klarar oss. När lönen kommer har vi inte riktigt gjort slut på den förra. Vi behöver inte vänta – även om det alltid känns skönt när nya pengar kommer in.
Och någonstans där, i allt det där, bor en stillsam rikedom.
Kanske är det just här den där metern i livet känns som mest hel.
Frågor till dig som läser
- Var i livet befinner du dig just nu – springer du, eller har du börjat stanna?
- Finns det något i ditt liv som blivit tydligare med tiden, snarare än större?
- Vad är rikedom för dig, om du inte mäter den i pengar?
- Om du tänker på din egen “meter av liv” – var står du idag?
Du behöver inte svara högt.
Ibland räcker det att låta frågorna få finnas.
AHA
Det här är inte en text om att fylla år.
Det är en text om att leva i takt med sig själv.
Om att sluta leva i beredskap och börja leva i tillit.
Och om att förstå att ett gott liv inte alltid märks – men känns.
Reflektion
När jag ser tillbaka på året som gått är det inte de stora händelserna som står tydligast, utan rytmen.
Hur dagarna har fått en annan takt. Hur tiden inte längre känns som något jag ligger efter med.
Det här året har inte handlat om att bli någon annan, utan om att skala bort det som inte längre var jag.
Att välja det som känns rätt i kroppen.
Att låta livet vara tillräckligt – och märka att det faktiskt är mer än nog.
Mellan raderna
Det här är en text om att våga stanna.
Om att inte jaga nästa steg, nästa bevis, nästa bekräftelse.
Mellan raderna bor en stillsam trygghet.
Jag behöver inte längre springa för att duga.
Jag vet var jag hör hemma och det räcker.
Vill du stödja mitt skrivande?
Om du tycker om det jag delar här – och om texterna betyder något för dig –
så finns det möjlighet att stödja mitt skrivande via PayPal.
Det är helt frivilligt.
Ett sätt att säga: jag läste, och det landade.
Prenumerera – om du vill följa med vidare
Om du vill få nya inlägg direkt när de publiceras,
utan att behöva leta efter dem,
kan du prenumerera på bloggen här:
Inga utskick som stressar.
Bara texter, när de är skrivna.
Läs vidare – om du vill stanna en stund till
Några andra texter som rör liknande teman och som kanske kan tala till dig:
- Längtan efter vardagen – när det enkla räcker
- Simning, kallbad – när kroppen får vara med i besluten
(om kroppen, rytm och omsorg)
Du väljer själv om du vill läsa vidare.
Texterna finns kvar.
Lev idag just nu.
Gårdagen vilar i historien och morgondagen väntar längre fram.
Just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar