🇸🇪 Svenska 🇬🇧 English version
Morgon med ADHD är sällan stilla.
Jag har just fyllt på kaffet igen. Lika mycket som gårdagen värmde upp huset, lika mycket kylde natten ner det. Morgonen är kall. Det var varmt och gott under täcket – men ändå lika svårt att ligga kvar.
Och så upptäckte katten att jag var vaken.
Då är det lögn att få ligga kvar.
Han ser till att jag går upp och ger honom mat. Vår hungriga katt är en bestämd liten herre, ständigt hungrig, lite överviktig och med ungefär lika mycket morgondamp som jag själv.
Ja, vår katt är föresten alltid hungrig.
Morgon med ADHD och en katt som regerar
Jag tror hans ständiga hunger kommer från hans första år i livet.
Han försvann som liten och kom till vår familj efter ett år utan omsorg och struktur. Han var en mager, rädd och tanig liten katt när han kom.
Det tog en vecka.
Sedan var det han som bestämde.
Idag regerar han. Inte bara på det där viset som katter gör – utan som en enmanshärskare. Egentligen skulle han behöva tas ner på jorden.
Fast jag gillar honom.
Jag gillar att han är bestämd och lite egen.
Emil i Lönneberga jämförde ju pigan Lina med deras katt – att hon gick där som kattan. Här är det snarare vi som går där som katterna, enligt vår feta lilla härskare.
Och kanske är det något i det där som liknar en morgon med ADHD.
Vi vaknar med full kraft.
Med behov.
Med energi som måste få utlopp.
Är han verkligen bara en katt?
Jag vet. Det är bara en katt.
Men ibland undrar jag om han verkligen bara är en katt.
Han kom från otrygghet.
Skapade kontroll.
Byggde struktur genom att ta makt.
Det finns något mänskligt i det.
Och något ömt.
Solen har kommit för att stanna nu.
Vårsolen värmer både kattpäls och tankar.
Reflektion
Vilka delar av dig är skapade av det du en gång saknade?
Är de svagheter – eller överlevnadsstrategier?
Mellan raderna
Jag känner igen dig i honom.
Behovet av kontroll.
Behovet av mat – av energi – av trygghet.
Men också värmen.
Egenheten.
Det levande.
Vi är två morgonvarelser i samma hus.
🇬🇧 English version
🐾 Morning with ADHD – Coffee, Cold Air and a Tiny Ruler
Morning with ADHD is rarely quiet.
I just refilled my coffee. Yesterday warmed the house, but the night cooled it down again. The morning air is cold. It was warm and safe under the blanket, yet impossible to stay there.
And then the cat realized I was awake.
There is no going back to sleep after that.
He makes sure I feed him. Our hungry cat is determined, slightly overweight and filled with as much morning hyperactivity as I am.
He is always hungry.
Morning with ADHD and a Cat Who Rules
I think his hunger comes from his early life.
He disappeared as a kitten and came to us after a year without care or structure. He was thin, scared and fragile.
Within a week, he was in charge.
Now he rules. Not just in the quiet way cats usually do — but like a small one-man dictator.
And yet, I like him.
I like his determination. His personality.
Sometimes I think a morning with ADHD looks exactly like this — intense, demanding, alive.
Is He Really Just a Cat?
He came from insecurity.
He built control.
He survived.
There is something deeply human in that.
The spring sun has arrived to stay.
And life, once again, begins to warm.
Live now.
Tomorrow has its own now.
Lämna ett svar