Den här veckans bloggstatistik, vardag och politik hänger ihop mer än vi kanske tänker på.
Ibland säger siffror mer än bara siffror.
De berättar något om riktning.
Om vilka ord som landar.
Och kanske också… om vilka människor som faktiskt stannar upp och läser.
👉 🇬🇧 Read this post in English ->Blog statistics, everyday life and politics – a week on Malix
📊 Bloggstatistik, vardag och politik (13–19 mars 2026)
Den här veckan visar något som jag faktiskt stannade upp vid.
- Sverige: 62 visningar
- USA: 58 visningar
Det betyder att nästan lika många läser från USA som från Sverige.
Och det gör något med mig.
För det betyder att mina ord inte längre bara stannar här – de rör sig vidare, utåt, till människor jag aldrig mött.
🔥 Det ni läser mest just nu
De här inläggen har fått mest läsning:
- Vardag, ADHD och närvaro
- Ett liv genom ett förändrat Sverige – Thor Ivar Lindberg (1891–1965)
- När det röda bara nosar – och vi hittar tillbaka till grönt
Och när jag ser det så blir det tydligt för mig:
👉 Det är där jag är som mest jag.
I vardagen.
I förståelsen.
I berättelserna.
Det är intressant hur bloggstatistik, vardag och politik möts i det jag skriver.
🌍 En blogg som rör sig utanför Sverige
Den här veckan har jag haft läsare från:
- USA
- Irland
- Nederländerna
- Kina
- Kenya
Och det är något fint i det.
Att en tanke, skriven vid ett köksbord i Sverige, kan landa någon annanstans i världen.
📣 Var ni hittar mig
De flesta av er kommer från:
- Några från Google
- Några från WordPress
Och det säger mig att mina texter ofta hittar fram via delningar och möten – inte bara via sökningar.
Kanske är det också så jag skriver.
Inte för att bli hittad.
Utan för att bli igenkänd.
💻 Hur ni läser
- 63 % dator
- 35 % mobil
Det får mig att tänka att många av er faktiskt sitter ner och läser.
Inte bara scrollar förbi.
Och det gör mig tacksam.
🌱 Min riktning framåt
Jag kommer fortsätta skriva som jag gör.
Om:
- vardag
- ADHD
- närvaro
- relationer
- livet som det är
Och jag kommer fortsätta skriva på både svenska och engelska.
För det verkar som att det behövs.
Min bloggstatistik, vardag och politik visar tydligt vad som faktiskt berör.
🌿 När en dag blir mer än bara en dag
Plötsligt händer det.
Efter en fartfylld dag igår som började redan innan klockan var 6, när jag åkte till simhallen.
Och kanske är det just de där dagarna som ger mest.
Efter simningen åkte jag vidare för att besikta bilen.
Besiktningsmannen klagade visserligen lite på bilen – men så sa han plötsligt:
”Men frun kör ju runt i en lyxbil.”
Jaha, sa jag. Hur tänker du då?
Han började förklara:
– Först sätter man delarna i Audi, för det är lyx och flärd.
– Sedan får Volkswagen dem några år.
– Och när man ser att det håller, då sätter man det i en Skoda.
Jaha, sa jag… så du menar alltså att jag kör runt i en Audi?
Ja, sa han.
Och så lade han till att han själv aldrig brytt sig om märken – och att han heller inte går runt och berättar vad han jobbar med.
Nä, sa jag, det gör nog inte jag heller.
Och jag tror att det handlar om något annat.
Att man inte behöver den där yttre bekräftelsen.
Att tryggheten inte sitter i bilen, i märket eller i titeln.
Utan att vissa av oss… har hittat den tryggheten inom oss själva.
Och då behöver man inte köra runt i något svindyrt.
Eller berätta för alla vem man är.
Efter besiktningen åkte jag förbi affären.
Sedan blev det möte.
Och när maken kom hem fick vi för oss att gå ut i husbilen.
Det där lilla fusket jag gjorde i söndags rättades till.
Och idag ska jag lägga sista handen.
För imorgon bär det av.
Första helgen i husbilen för i år.
En kortare resa.
Men ändå… en början.
Där till så åkte vi även för att lämna födelsedagspresenter till en liten pojke som fyller fem år idag.
Han var mäkta nöjd med att få både kalsonger, en pilbåge och en snabb liten rackare till radiostyrd bil.
Och det är något särskilt med barns glädje.
Den är så enkel.
Så självklar.
🗳️ Och någonstans där landar en tanke – bloggstatistik, vardag och politik
För det slår mig att det här…
Att det är just det här vi egentligen vill värna.
Den där enkla glädjen.
Tryggheten.
Möjligheten att få vara människa – utan att behöva vara något annat.
Och då blir det så tydligt för mig att vardagen inte bara är vardag.
Det är också politik.
Inte den där högljudda politiken vi ser i debatter.
Utan den som finns i vardagen.
I hur vi lever.
I vad vi värderar.
I vad vi tycker är viktigt på riktigt.
Om tryggheten ska sitta i det yttre –
eller få finnas inuti.
Om människor ska behöva visa upp sig –
eller få vara som de är.
Och därför känns det viktigare än någonsin att faktiskt använda sin röst.
Att gå och rösta i höst.
För mig handlar det om vilket samhälle vi vill ha.
Ett samhälle där klyftorna inte växer.
Där människor inte lämnas utanför.
Där också den lilla människan får plats.
Därför väljer jag att rösta på Socialdemokraterna.
Och känner du att du också vill vara med och påverka,
så kan du läsa mer eller bli medlem här:
👉 https://www.socialdemokraterna.se/bli-medlem
💬 Reflektion – bloggstatistik, vardag och politik
Ibland tänker jag att det jag skriver bara är små ord i ett stort flöde.
Men så visar statistiken något annat.
Att någon läser.
Att någon stannar.
Att någon kanske känner igen sig.
Och då räcker det.
När jag ser min bloggstatistik, vardag och politik tillsammans blir bilden tydligare.
🧠 AHA – mellan raderna
Jag bygger något nu.
Inte snabbt.
Inte högt.
Men stadigt.
Och kanske är det just därför det håller.
✨ Mellan raderna – bloggstatistik, vardag och politik
Jag behöver inte nå alla.
Det räcker att nå några.
Och ibland…
räcker det att få vara där man faktiskt får plats.
Kanske är det just i bloggstatistik, vardag och politik som något viktigt syns.
💛 Stöd mitt skrivande
Om du uppskattar det jag skriver och vill stötta mitt arbete med bloggen får du gärna bidra med en valfri summa.
Ditt stöd hjälper mig att fortsätta skriva om vardag, närvaro, ADHD och livet – precis som det är.
📬 Prenumerera på bloggen
Vill du få mina inlägg direkt när de publiceras?
Du får ett mejl när ett nytt inlägg finns ute – enkelt och nära.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu –
det är här livet händer.
Lämna ett svar