Ibland är det först när jag börjar lyssna på kroppen som dagen öppnar sig. Det här är en sådan dag. En dag med två viljor, två röster i mig – och friheten att få välja det som är rätt för mig just nu.
Den här texten skrev jag som en del av min dag – nu får den möta dig.
Read this post in English ->Listening to the Body – a quiet winter morning by the lake
Vissa delar skrev jag igår – direkt efter badet som satte igång både tankar och känslor. Idag blir det inget bad. Kroppen ber om stillhet, och jag låter den få det. Men texten fick ändå bli dagens följeslagare.
Att lyssna på kroppen – när två delar av mig vill olika
Idag fryser kroppen och den vill inte. Jag tänker att jag ska lyssna på den — vad säger den mig? Vill den bada i den kyliga sjön? Kanske vill den det. Det finns två av mig. En som vill. Och en som inte vill. Båda är lika rätt.
Hon som vill vet exakt hur kroppen känns efter badet, hur världen öppnar sig, hur allt i mig vaknar. Hon som inte vill vill ha kvar känslan som finns här inne, i soffan, med kaffet. Hon som vill ha det varmt, mjukt och skönt. Ibland segrar hon som vill. Ibland segrar hon som inte vill. Och inget av det är fel, oavsett vad jag väljer.
Tänk… jag tror att det är något viktigt i just de här två. Det är två delar som vill olika, men det är i mitt jag som jag bestämmer. Det är i mig beslutet landar, inte i kampen mellan dem. Och mitt i allt detta känner jag en tacksamhet över att jag får välja. Att jag faktiskt har möjligheten att välja. Det är inte en självklarhet — det är en frihet.
Efter badet – energin som väcker mig till liv
Jag trodde att det skulle bli en dag där den mjuka delen av mig vann. Men plötsligt stod jag där ändå, nere vid sjön. Det är så ofta så — att kroppen vet något innan tanken hinner fatta.
Luften var iskall. Vattnet mörkt. Tystnaden tjock. Och ändå — eller kanske därför — gick jag i.
Det var kallt. Det var skönt. Det var helande.
När jag kom upp blev kroppen klar, ny, ren. Som om allt i mig fått start om. Som om någon öppnat upp hela mig och släppt in ljuset. Känslan efteråt går inte att beskriva utan att orden känns för små. Det är som ett glas champagne inne i kroppen — bubblorna som rör sig under huden, upp genom bröstet, ut i armarna. Små liv. Som om kroppen applåderar mig inifrån.
Det är då jag vet att vad som helst kan hända — och att jag reder ut vilken storm som helst. Den kraften finns alltid i mig, men badet påminner mig.
Att lyssna på kroppen – när valen blir tydliga
Idag vill jag ha det enkelt. Jag låter kroppen må bra på sitt sätt. Jag gör det jag orkar, och låter resten vila. När kvällen kommer vill jag kunna säga: Tack för en fin, mjuk dag. Det räcker. Jag räcker.
Det är märkligt hur stort det egentligen är att få välja. Inte bara om jag ska bada eller inte, utan hur jag möter dagen, hur jag tänker, vilka tankar jag släpper in och vilka jag låter gå.
För när jag väljer mina tankar väljer jag också mina känslor. Det är inte magi. Det är jag som säger: “Den här tanken gör mig tung. Jag väljer en annan.” Och då vänder världen sig om. Inte mycket, men tillräckligt för att jag ska känna skillnaden inuti.
Att få bestämma över sin egen inre värld — det är kanske den största friheten av allt.
Välkommen helgen – utan krav
Och nu, när energin lagt sig på rätt sätt i kroppen, kommer helgen som ett andetag. Här behöver ingen någonting av mig. Här får jag bara vara jag. Här får familjen vara precis som vi är, utan krav och utan prestation.
Helgen är vår mjuka plats. Vårt andetag tillsammans. Jag tänker ta emot den precis så.
Kvällens ritual – att låta dagen lägga sig
Nu får dagen lägga sig. Jag släpper det som blev, och det som inte blev. Jag tackar det som bar, och jag låter det som skavde sjunka undan. Jag andas. Jag landar. Och jag vilar i mig själv.
Reflektion – Att lyssna på kroppen – när valen blir tydliga
Det är märkligt hur livet förändras när jag lyssnar. När jag inte pressar, inte tvingar, inte rusar. När jag låter kroppen få vara den som vet.
Jag är tacksam över att jag får välja. Över att jag har val. Över att jag kan komma tillbaka till mig själv bara genom att stanna upp. Det är inte litet. Det är stort.
AHA – mellan raderna
När jag är med mig själv behöver jag aldrig kämpa mot mig själv.
Frågor till dig som läser
Hur lyssnar du på din egen kropp när två viljor drar åt olika håll?
Har du någon plats eller ritual som hjälper dig att landa?
När känner du den där bubblande känslan i kroppen – när allt känns möjligt?
Läs också
Samtal via Teams – Närvaro & Samtal | ett steg till sig själv
Närvaro & Samtal – här kan du boka samtal
Att förminska andra i relationer – när ord gör människor små
Avundsjukan – känslan som ingen vill vidkännas men alla bär
Länk utanför bloggen
1177 – Att lyssna på kroppen och stressignaler
https://www.1177.se
Prenumerera
Stöd bloggen
Avslutande ord
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien,
morgondagen väntar där borta framme.
Men just nu – det är här livet händer.
Och jag är jag,
och det räcker.
/Carina Ikonen Nilsson, malix.se
Lämna ett svar