Husbilsdrömmar i vintertid kan börja med något så enkelt som en tanke. När jag läste ett inlägg om att flytta till Alaska började mina egna tankar om vinterliv, stillhet och husbilsliv röra på sig. Det är något särskilt med drömmen om tystnad, sjö, morgondopp och den där glittriga längtan efter att bo i husbilen en stund.
Read this post in English->Winter Motorhome Dreams
Husbilsdrömmar i vintertid – när drömmen börjar glittra
Det börjar oskyldigt. Någon skriver om att bo i Alaska, och plötsligt väcks mina egna husbilsdrömmar i vintertid. Den där lockelsen som inte handlar om att fly, utan om att landa. Jag får återhämtning varje dag, men tanken på att bo i husbilen under vinterhimlen väcker ett inre leende.
Vinterliv i husbilen – gran, gasol och glitter
För det första: gasolen. Den hade ju gått åt ändå, särskilt efter mina kallbad – då hade jag behövt värme direkt.
Fast sen kommer praktiken och sabbar romantiken.
Mina husbilsdrömmar i vintertid är kanske vackra, men gasolen hade gått åt som vatten i öknen. Efter kallbad hade jag behövt värme direkt, och julgranen… ja, den hade väl blåst bort.
För det andra: granen.
Var ställer man en julgran i en husbil? Under markisen?
Jag ser det framför mig: markisen som knäcks av snö, granen vältar, och jag står där i raggsockor och glittrar som en bortkommen tomte medan jag försöker rädda både julen och gasolflaskan.
Och så kommer huvudfrågan:
Hur i hela friden skulle julskinkan smaka i husbilsugnen?
Jag ser mig själv sitta där invirad i filt, väntar tålmodigt medan gasolen försvinner i samma takt som skinkan långsamt blir ljummen men aldrig riktigt klar.
Till slut sitter jag där med en halvgräddad skinka och iskalla tår.
Då skulle jag få vara smart:
Slowcookern!
Låta skinkan puttra i egen takt medan jag inte gör någonting alls.
Husbilsspa med slowcookad skinka.
Det är livet det.
Kojor, TikTok och tummen mitt i handen
En del av mig tänker att jag kanske borde göra som folk på TikTok – bygga en koja i skogen, förbättra den varje vecka, elda i en liten kamin, smälta snö till vatten och leva som någon slags vänlig skogshermit.
Problemet är bara att jag har tummen mitt i handen.
Hade jag börjat spika hade jag förmodligen slagit sönder både mig själv och plankan.
Till och med när jag fantiserar om kojor i skogen, TikTok och små vedeldade drömmar, så finns mina husbilsdrömmar i vintertid där i bakgrunden – men med insikten att jag är bättre på att spika ord än att spika plankor.
Jag spikar i ord och matlagning.
Det är där mina byggprojekt håller.
Och så kommer Complianz, såklart
Mitt i allt detta – granar, skinkor och gasol – poppar Complianz upp varje gång jag loggar in på bloggen och säger att jag borde uppgradera mitt cookie-plugin.
Det blinkar, varnar, nästan ropar:
”Carina… premiumversionen väntar på dig.”
Och nu i Black Week finns det faktiskt 40 % rabatt.
Jag hörde av mig själv och fick en kod att dela:ig själv och fick en kod att dela:
BLACKFRIDAY2025
(Gäller första köp – hela kampanjveckan)
Det är nästan så att även GDPR försöker fira jul.
När husbilsdrömmar i vintertid möter vardagens logistik
Kanske är min plats ändå här.
Vid sjön.
I husbilen ibland.
Med morgondopp, vedeldning, te och tid.
Ett liv där jag kan ta hand om mig själv i mitt innersta och låta återhämtningen ta plats.
Och låta drömmen om granen under markisen och den slowcookade skinkan få leva vidare som en liten glittrig vinterdröm.
Om du vill läsa mer
Närvaro & Samtal – här kan du boka samtal
Att lyssna på kroppen – när två delar av mig vill olika
Inlägget som startade allt – Where I Would Live
AHA – mellan raderna
Det handlar inte om husbilen. Inte om granen, gasolen eller skinkan.
Mellan raderna viskar texten:
Jag behöver utrymme för mig själv
jag får återhämtning, men jag längtar efter egen tid utan ansvar
drömmen om att fly handlar om att landa ännu djupare i livet jag har
Det är inte en flykt.
Det är en påminnelse om vad som får mig att må bra.
Reflektion
När jag skriver det här märker jag att drömmen egentligen inte är ett annat liv – utan känslan av att få vara i mitt eget tempo. Att få lyssna inåt, skämma bort mig själv och låta återhämtningen ta plats utan att behöva förklara den.
Kanske är det just det här som är lyx:
att veta att jag kan skapa stillheten, varje dag, där jag är.
Stöd bloggen
Om du vill stötta mitt skrivande, mina morgondopp och kanske en framtida slowcookad julskinka i husbilen:
Paypal Me
Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror.
Prenumerera
Vill du få nya inlägg direkt i din Reader?
Prenumerera
Transparens
Jag nämner Complianz eftersom jag själv använder deras gratisversion. Jag får ingen ersättning, provision eller något betalt för att dela länken eller rabattkoden.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar