Att växa upp annorlunda med ADHD har format mitt liv mer än jag länge förstod.

I hela mitt liv har jag varit annorlunda.
Jag har vetat det – men inte velat vara det.

Att växa upp annorlunda med ADHD i klassrummet

När jag var liten kunde jag inte läsa och skriva.
Jag satt i skolan och dagdrömde mig ut ur klassrummet.
I drömmen var jag normal.

Att växa upp annorlunda med ADHD handlade ofta om att känna sig fel i ett rum som krävde likhet.

Där pratade jag inte för högt.
Ingen märkte att jag inte kunde läsa.
Alla tyckte att jag var klok, klar i knoppen och lugn i kroppen.
I min dröm var jag duktig på prov, stavade rätt och sa kloka saker.
Alla lärare gillade mig.
I min dröm var jag normal.

🧩 Att passa in i fyrkantigheten

När jag blev vuxen var jag fortfarande annorlunda –
men jag lärde mig att passa in i fyrkantigheten.

Barn och ungdomar drogs till mig, särskilt de som hade svårt att förstå sitt sammanhang.
De blev stjärnor i mitt hjärta.
De speglade min barndom utan att jag visste det.

Jag ville hjälpa dem att passa in.
Det var mitt lilla jag som ville göra dessa ungar normala.

När man växer upp annorlunda med ADHD lär man sig tidigt att läsa av omgivningen.

En lekfull illustration om ADHD, kreativitet och bokstavslekar

💛 Att få barn som speglar en själv

När jag fick barn kände jag igen dem.
Små kopior av mig – innan fyrkantigheten.

Jag kämpade för att de skulle förstå, klara av och passa in.
Men ännu mer kämpade jag för att vuxna runt dem skulle se deras tillgångar.
Jag ville att de skulle möta förståelse och acceptans.
Jag ville inte att de skulle uppleva det jag gjorde.

🕊️ När några bokstäver gav upprättelse

När jag som vuxen kände mig misslyckad viskade en fågel:
Sök hjälp.

Jag gjorde det.
Och jag fick hjälp.

Jag blev inte normal.
Jag blev inte någon annan.
Jag blev jag.

Min förklaring kom i form av några bokstäver.
De gav mig upprättelse och förståelse.
Jag fick se mig själv som unik, förlåta mig själv och möta likasinnade.

Idag är det viktigt för mig att få vara jag –
en människa med känselspröt, antenner, oförmågor och unika förmågor.

✨ Att låta sin egen krydda lysa

ADHD är en liten del av mig.
Jag är så mycket mer.

Det är viktigt för mig att barn som är som jag ska slippa leva min historia.
Att möta människor med respekt har blivit en livshållning.

Jag behöver inte dölja mig längre.
När jag visar mig som jag är blir jag tydlig, levande och fri.

Jag har kämpat med att vara som alla andra – helt i onödan.
Jag måste få vara den jag är.

Som Thåström sjunger:
Det är ni som är de konstiga – det är jag som är normal.

ADHD är en krydda i mig.
Och ibland briljerar den.
Så låt mig lysa som jag är.

För mig blev förståelsen av ADHD en nyckel till att förstå hur det är att växa upp annorlunda.

💭 Reflektion

Det här är en text om att sluta kämpa för att passa in och i stället börja leva sant.
Om att förstå sin historia utan att fastna i den.
Och om hur diagnosen inte blev en begränsning – utan en förklaring och en ny start.

Kanske bär vi alla en version av oss själva som vi försökte dölja.
Kanske är läkningen att låta den få synas.

🌙 Mellan raderna

Mellan raderna finns ett barn som försökte vara rätt.
En vuxen som försökte vara duktig.
Och en kvinna som till slut valde att vara sann.

Det här är inte bara en ADHD-text.
Det är en identitetstext.
En text om värdighet.

🇬🇧 My Message Matters – Growing Up Different and Finding Myself

🌱 Daydreaming out of the classroom

All my life I have felt different.
I knew it – but I didn’t want to be.

As a child I struggled to read and write.
So I daydreamed my way out of the classroom.
In my dreams, I was normal.

There I spoke wisely, did well on tests and teachers liked me.
In my dreams, I belonged.

🧩 Learning to fit into the square world

As an adult I was still different, but I learned to fit into the square world.
Children and teenagers who struggled were drawn to me.
They became stars in my heart and mirrors of my childhood.

I wanted to help them fit in.
It was my inner child trying to make them “normal.”

💛 When my children mirrored me

When I had children, I recognized them.
Little versions of me before the square world.

I fought for them to manage life –
but even more, I fought for adults to see their strengths.
I wanted them to meet understanding and acceptance.

🕊️ When a few letters brought understanding

When I felt like a failure as an adult, a quiet voice whispered:
Seek help.

I did.
And I received it.

I didn’t become normal.
I became myself.

A few letters gave me explanation and dignity.
I learned to forgive myself and see my uniqueness.

✨ Letting my own spice shine

ADHD is only a small part of me.
I am so much more.

I no longer hide who I am.
When I show up as myself, I grow.

I spent years trying to be like everyone else – for nothing.
I need to be me.

As the lyrics say:
You are the strange ones – I am normal.

ADHD is my spice.
And sometimes it shines.
So let me shine as I am.

Carina Ikonen Nilsson

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar där framme.
Men just nu – här – är platsen där jag får vara jag.

Läs vidare i Tema ADHD:

☕ Stöd bloggen (PayPal)

Om du uppskattar mina texter och vill stötta skrivandet kan du göra det här:

👉 PayPal Me

Ditt stöd hjälper mig att fortsätta skriva, dela och bygga mitt levande bibliotek av ord.

✉️ Prenumerera på bloggen

Vill du inte missa nya texter, reflektioner och biblioteksposter?

👉 Prenumerera

Prenumerationen är gratis och du får nya inlägg direkt i din inkorg.

🇸🇪 Läs på svenska

Mitt budskap är viktigt – att växa upp annorlunda och landa i sig själv