Den blå cirkeln utforskande är en del av serien Trygga cirklar i livet…
Det här är en fortsättning på serien Trygga cirklar i livet.
👉 🇸🇪 Läs det här inlägget på svenska The Blue Circle – exploring without losing yourself
I den första delen skrev jag om hur vi rör oss mellan trygghet, utforskande och stress.
I den andra fick den gröna cirkeln ta plats – vila, gränser och trygghet att återvända till.
Den här gången är det den blå cirkeln som står i centrum.
Cirkeln för nyfikenhet, rörelse och lärande.
👉 Här kan du läsa tidigare delar:
Del 1 –Trygga cirklar i livet
Den gröna cirkeln – att stanna i trygghet
💙 Vad är den blå cirkeln utforskande?
Den blå cirkeln är utforskandesystemet.
Här bor lusten att prova, kreativiteten, vardagsmodet och viljan att vara i rörelse.
Det är platsen där vi provar, lär och rör oss framåt.
Det är där nyfikenheten bor – och där livet känns levande.
Här hittar vi drivet och den där nästan outtröttliga energin när vi vill lära oss något nytt, skapa, undersöka och förstå världen omkring oss.
Men den blå cirkeln handlar inte bara om tempo och aktivitet.
Den är också platsen där tankar får bli till handling. Där det som vuxit fram i den gröna cirkeln – vila, eftertanke och gränser – får ett uttryck i görandet.
I den blå kan handlingen bli ett sätt att:
- sätta en gräns
- vårda en relation
- ta hand om mig själv genom det jag faktiskt gör
Blå är på så sätt en rörelse. Ett steg som ibland för oss tillbaka till det gröna igen.
Inte en motsats, utan en fortsättning. Ett ännu djupare grönt som växer fram efter handlingen.
Det vi gör i det blå kan ibland kännas obehagligt i stunden.
Att sätta en gräns, ta ett samtal, våga prova något nytt eller stå kvar i det som skaver kräver mod och rörelse.
Men konsekvensen av den blå rörelsen blir ofta grön.
När handlingen är gjord kan kroppen landa.
Relationen blir tydligare.
Självrespekten stärks.
Och tryggheten får lite mer plats.
🌿 När den blå cirkeln är i balans
blå cirkeln utforskande
I den blå cirkeln gör vi saker.
Vi utforskar, möter världen och lär oss genom erfarenhet. Här får kreativiteten ta plats och lusten att göra får röra sig fritt.
När blå är i balans växer vi.
Vi får energi, ork och kraft. Modet bor också här – modet att prova, att närma sig och att våga testa det som tidigare kanske kändes skrämmande.
Ibland är den blå cirkeln till och med vägen in i det som en gång bodde i den röda.
Men skillnaden är att vi inte går dit ensamma eller utan stöd. Vi har suttit i den gröna först, landat i tryggheten och tagit med oss den in i rörelsen.
Med hjälp av det gröna kan vi använda den blå för att närma oss det som skavde, förstå det och hitta kartan till det som behöver göras.
Och när handlingen är gjord kan vi återvända – tillbaka till det gröna igen.
I den blå finns ofta:
- kreativitet
- lärande
- socialt utforskande
- lust
- energi
- mod att testa nytt
⚡ När vi fastnar i blå
När vi rör oss i den blå cirkeln utan att landa i den gröna mellan varven kan något börja skava.
Ofta handlar det om bilden av vem vi tror att vi är – när görandet blir likställt med vårt värde.
Då pendlar vi mellan den blå och den röda.
Vi jobbar hårt utan att tillåta oss vila.
Vi kämpar för att behålla vår plats, vårt värde och vår betydelse genom det vi gör.
Vi kan fortfarande vara nyfikna, kreativa och lärande.
Men pendlandet mellan blå och röd gör att kroppen aldrig riktigt får landa.
Tempot fortsätter.
Stressen smyger sig in.
Tröttheten lägger sig som ett bakgrundsbrus.
Det blir:
- tempo utan landning
- svårt att vila
- en känsla av att aldrig riktigt hinna hem till det gröna
Ibland gör vi också allt själva.
Att be om hjälp kan kännas svårt – som om svaghet inte är tillåten.
Och just där, i ensamheten i görandet, kan den blå cirkeln bli mer tröttande än levande.
Den blå cirkeln är vacker i sin energi och rörelse.
Men utan vägen tillbaka till tryggheten riskerar den att slita mer än den bär.
För många av oss finns också en ADHD-koppling här.
Drivet, idéerna, lusten och nyfikenheten kan bära långt. Men utan återhämtning blir det lätt ett liv där vi hela tiden är på väg vidare, utan att riktigt hinna hem till grön.
🔄 blå cirkeln utforskande Vägen tillbaka till grön
Vägen tillbaka till det gröna handlar sällan om stora förändringar.
Oftast börjar den i det enkla: vila, sänka tempot, komma tillbaka till kroppen, till relationer och till en trygg bas där vi får vara – inte bara göra.
Den blå cirkeln behöver den gröna för att inte bli överväldigande.
Vi vandrar genom alla cirklar, men många av oss rör oss ofta mellan rött och blått. Där kan vårt verkliga värde lätt gå förlorat, eftersom vi inte ger oss själva tillåtelse att vila mellan varven.
Vi ger oss inte tillåtelse att möta vår egen spegelbild utan prestation.
Vi saknar tryggheten i att kunna säga:
Det blev fel, men jag försökte i alla fall.
När jag är kvar i blå blir tanken ofta att jag behöver göra mer – för att bli omtyckt, för att duga.
Men när jag landar i grönt, utvilad och trygg i relationen till mig själv och till min livskamrat, förändras något.
Då behöver jag inte göra mer i diskussioner.
Jag kan lyssna, höra det som sägs och känna att jag har en grund att stå på.
Jag vet bättre vad jag behöver just nu.
Ibland handlar det om att landa hemma i soffan.
Ibland om att möta mig själv i spegeln och ärligt kunna säga:
Jag gjorde det jag kunde, och det får räcka – även om det blev fel.
Det finns en ny dag i morgon.
Och när jag har fått landa i det gröna hittar jag ofta en lösning.
Eller så ber jag om hjälp.
Här finns:
- vila
- sänkt tempo
- kropp
- relation
- trygg bas
- compassion
✨ Personlig reflektion blå cirkeln utforskande
Jag ser den blå cirkeln tydligt i mitt eget liv.
Precis nu visar den sig i mitt utforskande av att baka glutenfritt bröd.
Det tog några dagar. Först blev degen för lös, sedan för hård. Jag vände brödet fel. Jag lät det stå och vila och mogna. Jag fick prova om, tänka om och känna efter. Igår efter tre fyra försök lyckades jag äntligen och med bravur för vilket bröd vilken smak. Det kändes som att äta ett riktigt bröd ett helt vanligt bröd.
Men det som blev tydligt för mig var att jag inte gav upp.
Varje misslyckande lärde mig något.
Jag reflekterade över varje felsteg, men jag lade inget av det på mitt värde som människa.
Jag lade det i stället i kunskap.
Jag håller på att lära mig.
Och det är något annat än att misslyckas.
Det blå finns också i mitt målande.
Jag målar mest i olja, och när jag börjar är det en vit duk framför mig.
Den där vita duken har ofta gett mig ångest. Det första strecket kan kännas farligt. Tänk om det blir fel?
Där bor det röda.
Men det blå gör ändå det där första strecket.
Och blir det fel lägger jag det inte längre i att jag är värdelös eller att jag inte kan måla.
I stället väcker det något annat i mig:
Vad kan det där felet bli? Vad ser det ut som? Vad går att skapa därifrån?
Det blå bor också i mitt bloggande.
Jag har länge trott att jag skriver hellre än bra.
Men det är inte hela sanningen.
Jag har svårt med stavningen, ja.
Men det betyder inte att jag inte kan skriva.
Jag är duktig på att hitta orden och få dem att betyda något.
Det är felstavningen som krånglar – inte mitt skrivande.
I den blå cirkeln skriver jag.
Sedan går jag tillbaka till den gröna och vilar i att jag är en skrivande människa med dyslexi.
Det behöver inte hindra mig från att skriva.
Samma sak finns i mina studier.
Jag har ADHD och dyslexi, och det gör att det ibland är svårare för mig att studera.
Mitt korttidsminne är kort.
Men om jag ger mig tid och gör det på mitt sätt, då fungerar det.
Andra läser boken och känner sig klara.
Jag behöver skriva om texten med mina egna ord. Det är då det fastnar.
Det röda har bott i mig länge.
Men någon gång där borta i början av mitt vuxna liv tänkte jag ändå:
Klart att jag ska prova.
Och där tror jag att den blå cirkeln började få mer plats i mig.
Den finns också i husbilsidéer, i nya planer, i tankar om livet framåt.
I nyfikenheten som både bär och tröttar.
För det är kanske just det som är sant om blå:
Den gör livet större.
Men den behöver grönt för att inte göra oss för trötta på vägen.
🌱 AHA – mellan raderna blå cirkeln utforskande
Den blå cirkeln handlar inte om prestation.
Den handlar om rörelse.
Och rörelse behöver alltid en plats att återvända till.
Det är inte fel att vilja, prova, skapa och utforska.
Det farliga är först när vi tror att vårt värde sitter i hur mycket vi orkar bära, göra eller prestera.
Den blå blir vacker när den får vila mellan stegen.
När nyfikenheten slipper bli ett bevis på människovärde.
När utforskandet får vara just utforskande.
🔗 Vidare i serien
👉 Vill du läsa mer om tryggheten att återvända till kan du läsa:
Den gröna cirkeln – att stanna i trygghet
👉 Nästa del kommer att handla om den röda cirkeln – stress, skydd och den gamla hjärnan.
🌿 Reflektion till läsaren
När känner du dig som mest levande i ditt utforskande?
Och var hittar du platsen att vila efteråt?
❤️ Stöd bloggen & följ resan vidare
Om du vill stötta mitt skrivande och det jag delar här på malix.se får du gärna bidra med en liten gåva.
Det hjälper mig att fortsätta skriva, reflektera och skapa.
👉 Stötta via PayPal:
PayPal Me
Vill du istället följa mig och inte missa nya inlägg?
👉 Prenumerera här:
Prenumerera
Tack för att du läser, delar och finns här 💛
✨
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar