SE Svenska GB Read in English below
Ibland är det bra att säga sina tankar och ord till någon annan.
När man plockar ner tankarna och formar dem till ord blir bilden tydligare. Känslor som inne i huvudet bara är lösryckta fragment – som poppar upp i tid och otid – får plötsligt konturer.
Det som nyss var diffust får form.
När man sätter ord på känslorna och ger dem till någon annan, någon som kopplar ihop dem med sin egen ryggsäck, blir det nästan som en karta man kan följa.
Eller som ett konstverk som får konturer.
Bilden klarnar.
Och det som behöver näring får näring.
Tankar som bara bor inne i huvudet – som inte sätts ord på, som inte luftas – stannar kvar. De ligger och pyr. Förändras. Får lite syre. Flammar upp. Blir åter en liten glöd.
Men när de kommer fram och vädras, hamnar i ljuset, lyfts ner från vinden och dammas av – då ser jag att det inte är något fel på dem.
Det är sunda tankar. Tankar som behövs. För att göra mig tydligare och mer vaken.
Solen lyser och värmer våra kylda själar.
Solen ger mig näring, lust och vitaminer…
Men inte till trädgårdsarbete idag heller.
Mellan raderna – min röst
Det här är en text om mod.
Modet att tala.
Modet att inte låta tankar bli till inre domare.
Den säger att jag litar på samtalet. Att jag vet att känslor behöver språk för att inte bli till inre brandhärdar.
Reflektion
Vad händer med dina tankar när du säger dem högt?
Blir de farligare – eller mildare?
Kanske är det så att det vi är rädda för i huvudet ofta är mer hanterbart i ljuset.
Prenumerera gärna på bloggen här:
👉 Prenumerera
Vill du stödja mitt skrivande:
👉 PayPal Me
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
When Thoughts Get Air – On Saying Things Out Loud
Sometimes it is good to say your thoughts and words to someone else.
When you take thoughts down and shape them into words, the picture becomes clearer. Feelings that inside the mind are only loose fragments – appearing at random moments – suddenly gain outlines.
What was once vague takes form.
When you put words to your feelings and hand them to someone else, someone who connects them to their own backpack of experiences, it becomes almost like a map you can follow.
Or like a piece of art that gains definition.
The image sharpens.
And what needs nourishment receives it.
Thoughts that only live inside the head – that are never spoken, never aired – remain. They smolder. They shift. They receive a little oxygen. They flare up. Then return to a quiet glow.
But when they are brought forward and aired, placed in the light, taken down from the attic and dusted off – I see that there is nothing wrong with them.
They are healthy thoughts. Necessary thoughts. Thoughts that make me clearer and more awake.
The sun shines and warms our chilled souls.
The sun gives me nourishment, desire and vitamins…
But not energy for gardening today either.
Between the Lines – My Voice
This is a text about courage.
The courage to speak.
The courage not to let thoughts become silent inner judges.
It says that I trust conversation. That I know feelings need language so they do not turn into quiet internal fires.
Reflection
What happens to your thoughts when you say them out loud?
Do they grow stronger – or softer?
Perhaps what feels overwhelming in the mind becomes manageable in the light.
Subscribe here:
👉 Subscribe
If you would like to support my writing:
👉 PayPal Me
Yesterday has already settled into history.
Tomorrow waits further ahead.
But right now – this is where life happens.
Lämna ett svar