Då var det dags igen att öppna biblioteket här på bloggen.
I bibliotek v 11 plockar jag fram ännu en äldre text från arkivet – en text som fortfarande väcker frågor om barns rättigheter och mobbning i skolan.

Jag har så många gamla texter här på bloggen. Texter som hade sina läsare då – och som jag idag vill ge en andra chans, efter femton eller kanske sexton år i vila.
🇬🇧 Read this post in English further down

Det här är en del av min serie Onsdagens bibliotek.
Här plockar jag fram äldre texter från arkivet – texter som en gång skrevs i en annan tid men som ibland fortfarande har något viktigt att säga.

Ibland upptäcker jag att de frågor jag skrev om för femton eller sexton år sedan fortfarande finns kvar.

Och ibland undrar jag om det egentligen är texterna som väntat – eller om det är vi som fortfarande behöver höra dem.

Då var det dags att öppna bibliotek

Jag har så många gamla texter här på bloggen.
Texter som hade sina läsare då – och som jag idag vill ge en andra chans efter många år i vila.

När jag plockar fram dem och gör dem i ordning igen händer något märkligt.

Ofta får jag känslan att jag hade kunnat skriva samma sak idag.

Eller kanske ännu mer märkligt – att jag faktiskt fortfarande skriver om samma saker.

Och då dyker en tanke upp.

Har jag inte utvecklats?

Eller är det kanske så att de frågor jag skrev om då fortfarande finns kvar i samhället?

Ibland undrar jag om det egentligen inte är så att texterna fortfarande har något att berätta – inte för att jag står still, utan för att samhället kanske inte alltid rör sig framåt i den takt som jag hade önskat.

Kanske är det därför vissa texter fortfarande känns så aktuella.

Och kanske är det därför jag tycker om att öppna biblioteket igen.

Alla barn ska ha samma rättigheter – men vågar vi verkligen se?

När jag läser den här texten tänker jag också på en annan berättelse här på bloggen – om Oskar och varför stöd till barn behöver komma tidigt. Många gånger börjar problemen långt innan någon kallar det mobbning i skolan.

👉 Varför stöd för barn som Oskar behövs tidigt

När vuxna ser – men ändå inte förstår

👉Alla barn ska ha samma rättigheter – men vågar vi verkligen se?

När jag läser de här gamla texterna ser jag hur de hänger ihop.

Ibland börjar allt med något så litet som en vardaglig situation i skolan.

Ibland handlar det om barn som behöver stöd tidigare.

Och ibland slutar det i något vi till slut kallar mobbning i skolan.

Men nästan alltid finns det en punkt där någon vuxen hade kunnat se – och göra något tidigare.

Relaterade texter från arkivet

👉 FB och en liten illa behandling av ett pappers ark
👉 När vuxna ser – men ändå inte förstår
👉 Mobbning, hat och mänskliga möten

Reflektion

När jag öppnar biblioteket märker jag att vissa texter inte bara är gamla minnen.

De är också spår av frågor som fortfarande lever.

Kanske är det därför jag fortsätter skriva.

Inte för att jag tror att jag har alla svar –
utan för att jag fortfarande tror att samtal, förståelse och modet att se varandra kan förändra något.

AHA – mellan raderna

Mellan raderna i den här texten finns egentligen en ganska stillsam insikt.

Att utveckling inte alltid betyder att vi lämnar gamla frågor bakom oss.

Ibland betyder utveckling istället att vi vågar se samma frågor igen – men med lite mer erfarenhet, lite mer förståelse och lite mer mod.

Fråga till dig som läser

Har du någon gång läst något gammalt du själv skrivit –
och upptäckt att frågorna fortfarande är aktuella?

Carina Ikonen Nilsson

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar där framme någonstans.
Men just nu – det är här livet händer.

Ur arkivet – när mobbning inte alltid syns

Den här veckan skriver jag om mobbning.
När jag letade i mitt arkiv hittade jag ett gammalt inlägg ur Oskar-serien.

Texten handlar om rasterna i skolan och de där osynliga reglerna på skolgården.

Många barn kan dem utan att tänka.
Andra barn hittar aldrig riktigt nyckeln in i leken.

Och ibland börjar utanförskapet just där.

👉 Läs inlägget här
https://malix.se/16/oskar-serien-rasterna-och-de-osynliga-reglerna/06/07/25/

📚 Fler inlägg från Onsdagens bibliotek

👉 Bibliotek v 9 – gamla texter som bär
https://malix.se/25/onsdagens-bibliotek-gamla-texter-bar/05/00/00/

👉 Bibliotek v 8 – det som bär oss
https://malix.se/18/onsdagens-bibliotek-det-som-bar-oss/05/19/45/

👉 Bibliotek v 7 – energi i kroppen
https://malix.se/11/veckans-bibliotek-energi-kroppen/04/58/39/

🇬🇧 Wednesday Library – when old texts still speak

Introduction

This post is part of my Wednesday Library series.

Here I revisit older texts from my archive – texts written many years ago that sometimes still have something important to say today.

Sometimes I realise that the questions I wrote about fifteen or sixteen years ago are still here.

And sometimes I wonder if the texts were waiting for us – or if we simply still need to hear them.

Opening the library again

I have so many old texts on this blog.

Texts that once had their readers – and that I now want to give a second chance after many years of rest.

When I bring them forward again and prepare them for publishing, something strange happens.

Often I feel that I could have written the same thing today.

Or perhaps even more strangely – that I actually still write about the same things.

And then a thought appears.

Have I not developed?

Or is it perhaps that the questions I wrote about then are still present in society today?

Sometimes I wonder if the texts still have something to tell us – not because I have stood still, but because society does not always move forward in the way we might hope.

Maybe that is why some texts still feel so relevant.

And maybe that is why I like opening the library again.

When adults see – but still do not understand

Sometimes everything begins with something small in everyday school life.

Sometimes it begins with a child needing support earlier.

And sometimes it ends with something we later call bullying in school.

But almost always there was a moment when an adult could have seen something earlier.

Reflection

When I open the library, I realise that some texts are not just memories.

They are traces of questions that are still alive.

Maybe that is why I keep writing.

Not because I believe I have all the answers –
but because I still believe that conversations, understanding and the courage to see each other can change something.

Your Voice – Between the Lines

Between the lines there is a quiet insight.

Development does not always mean leaving old questions behind.

Sometimes development means daring to look at them again –
with a little more experience, a little more understanding, and perhaps a little more courage.

Question for you

Have you ever read something you wrote many years ago –
and realised the questions are still relevant?

Support the blog

If you enjoy reading these reflections you can support the blog here:
PayPal Me

Follow the blog and get new posts directly here:
Subscribe here.