Morgon i husbilen – kaffet står här bredvid och sippas på då och då.
👉 🇬🇧 Read this post in English here: Morning in the motorhome – coffee, quiet and a weekend settling in
Runt omkring mig snarkas det – och jag misstänker nog att även jag har snarkat innan jag vaknade.
Jag vaknade här.
Här är i Mellerud, i LVL^2.
Och här är varmt och skönt.
Kanske till och med lite för varmt…
Eller så är det jag som har svårt att hålla en jämn kroppstemperatur.
🚐 De första nätterna i husbilen
Vi har sovit i LVL^2 i två nätter nu.
Och allt fungerar som det ska – även om vi har missat saker som vi inte borde ha missat.
Men det är väl så det är.
Den där första gången man sover i husbilen…
Det är då man kommer på allt man glömde packa.
🌊 Promenaden till sjön
Igår tog jag och maken en promenad ner till sjön.
Det låg fortfarande is kvar här och där, och den såg inte riktigt inbjudande ut för bad ännu.
Några herrar höll på nere vid vattnet.
De samlade grenar och ris – säkert till en påskeld.
Två fyrhjulingar med släp körde fram och tillbaka och fyllde på den där stora högen.
När vi gick där var det kallt och mulet.
Men senare på dagen tittade solen fram.
Och då…
då kom den där känslan igen.
🔥 Middag utanför husbilen
Vi kunde sitta ute och äta.
Maken grillade.
Jag hade gjort sallad och tzatziki.
Han grillade också några brödskivor.
På brödet la vi:
sallad, räkor och stark sås.
Och det blev… på riktigt gott.
🎬 Kvällsro och det där enkla
Efter maten diskade vi,
och sedan kröp vi in i husbilen igen.
Vi tittade på en film – något med maffia, irländare, facket, kommunister och IRA.
Och efter filmen hittade vi en serie som hängde ihop med den, så vi fortsatte titta.
Lillkillen var med mellan varven,
dator, film, jordnötsbågar och bara… mys.
Jag tog ett glas likör på eftermiddagen,
och ett glas vin som jag smuttade på under kvällen.
Morgon i husbilen ger ett lugn som är svårt att hitta i vardagen hemma.
🚗 Hem igen – men inte riktigt samma
Idag åker vi hem igen.
Packar ur kylskåpet,
tar med smutstvätten in,
och livet blir som vanligt igen.
Men ändå inte riktigt.
För något följer med.
En helg i kroppen.
En känsla av att ha varit i LVL^2.
Att ha levt lite långsammare.
Lite närmare.
🗳️ Tankar om val, ansvar och riktning
Med tanke på filmen vi såg – och det strävande som människor levde i där,
beroenden, gentjänster och tjänster – så blev jag påmind.
Påmind om oss.
Om nuet.
Om det som faktiskt ligger framför oss.
Till hösten har vi ett val att följa.
Vi, alla medborgare i det här landet,
har möjligheten att påverka vilken riktning Sverige ska ta de kommande fyra åren.
Vill vi fortsätta på en väg där klyftorna växer?
Där det blir tydligare ett vi och ett dom?
Eller vill vi något annat?
Ett samhälle där fördelningen är jämnare.
Där även den lilla människan får plats.
Där barn slipper gå hungriga till skolan.
Där gamla Märta får den omsorg hon behöver.
Där vård, skola och omsorg inte urholkas – utan hålls levande.
För mig är det här viktigt.
Att rösta.
Att engagera sig.
Att inte stå bredvid.
🌿 Reflektion
Det är inte de stora sakerna som stannar kvar.
Det är kaffet, snarkningarna, promenaden, maten, kvällen.
Det är det som blir livet.
💬 Mellan raderna – min röst
Det jag egentligen skriver om här…
är inte bara en helg i husbilen.
Det är trygghet.
Att få vara i ett sammanhang där inget behöver vara perfekt.
Där man får missa saker, glömma saker – och ändå landa rätt.
Men också något mer.
En längtan efter ett samhälle som fungerar på samma sätt.
Där vi inte lämnar varandra.
Där vi inte bygger avstånd – utan närhet.
Där livet får plats, även när det inte är perfekt.
🔗 Läs mer på bloggen
👉 När det röda bara nosar – och vi hittar tillbaka till grönt
👉 Trygga cirklar livet – om skåpen vi bygger
👉 En helg hemma – storm, grill och en katt som måste lockas att äta
💛 Stöd mitt skrivande
Vill du stötta mitt skrivande och det jag delar här,
kan du göra det här:
📬 Prenumerera
Vill du följa mina texter och få nya inlägg direkt:
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar