Giftas – att säga ja till livet är inte alltid enkelt.
Ibland tänker jag att vi pratar alldeles för mycket om att gifta sig med någon annan. Som om det största löftet vi kan ge i livet handlar om två personer, en ring och ett papper.
Men vad händer med löftet till oss själva?
Read this post in English->Marrying Life – Saying Yes to Yourself
För mig har giftas fått en annan betydelse.
Det handlar inte längre om brudbuketter eller kyrkklockor, utan om att våga säga:
Jag väljer mig. Jag väljer mitt liv. Jag säger ja till den jag är – varje dag.
Det låter kanske enkelt, men det är det sällan.
Att gifta sig med livet innebär att stå kvar när det stormar, när relationer förändras, när människor går och när saknaden river. Det är att hålla om sig själv när ingen annan gör det, att fortsätta andas och fortsätta gå.
Och kanske är det just där äktenskapet med livet börjar –
i det ögonblicket vi inser att vi får välja oss själva, utan att be om lov.
Vad betyder det att säga ja till livet
Giftas – att säga ja till livet i vardagen
För mig handlar giftas – att säga ja till livet om att våga välja sig själv, även när det känns svårt.
Att gifta sig med livet är inte ett beslut man tar en gång och sedan är det klart.
Det är ett löfte som behöver förnyas, ibland flera gånger om dagen.
För livet är inte alltid vänligt. Ibland skaver det, gör ont och ställer frågor vi inte vill svara på. Det finns dagar då kroppen protesterar, tankarna går i cirklar och hjärtat känns tungt som sten. Då är det lätt att glömma bort sitt löfte.
Men kanske är det just där som det verkliga “giftas” sker.
Inte i de vackra stunderna när solen glittrar på vattnet och kaffet smakar himmel, utan i de där grå dagarna när man knappt orkar resa sig.
När man ändå säger:
Jag fortsätter.
Jag väljer livet idag också.
Jag väljer mig.
Att gifta sig med livet är att acceptera att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Att förstå att sorgen och glädjen bor i samma hus, att kärlek kan göra både varmt och ont, och att val ibland innebär förlust.
Men det är också att se att varje dag bär på en chans till stillhet, mening och små mirakel, om vi bara vågar öppna dörren.
Giftas – att säga ja till livet handlar om ansvar
Att gifta sig med livet handlar också om ansvar.
Inte det där tunga ansvaret som lägger sig som en sten över bröstet, utan det varsamma ansvaret inför sig själv.
Att våga se sina egna behov, sina gränser och sina drömmar utan att genast döma eller förminska dem.
För det är lätt att tro att livet händer oss.
Att vi bara följer med, att andra bestämmer, att omständigheter styr.
Men någonstans på vägen insåg jag att jag faktiskt har ett val.
Inte alltid över vad som sker – men alltid över hur jag möter det.
Det är därför giftas – att säga ja till livet också innebär ett ansvar gentemot sig själv.
Giftas – att säga ja till livet handlar om Mod
Det är där modet kommer in.
Modet att stå kvar när det hade varit enklare att fly.
Modet att säga nej när kroppen skriker efter vila men världen ropar efter mera.
Modet att säga ja till det som känns rätt, även om ingen annan förstår.
Att gifta sig med livet är att våga ta emot det som kommer, utan garantier.
Att öppna händerna även när man är rädd att förlora.
Att fortsätta gå, inte för att någon applåderar, utan för att hjärtat viskar:
Det här är din väg.
Sårbarhet och mod
Sårbarhet är ofta det svåraste i allt det här.
Det är lätt att säga att man väljer livet när allt flyter, när skratten kommer lätt och framtiden känns självklar.
Men att gifta sig med livet innebär också att våga vara människa på riktigt – med sprickor, tvivel och rädslor.
Vi är många som lärt oss att bita ihop.
Att vara starka, att inte visa när det gör ont, att klara oss själva.
Som om sårbarhet vore en svaghet, något skamligt som måste gömmas.
Men jag har börjat förstå att det är tvärtom.
Sårbarheten är inte ett tecken på brist – den är ett tecken på att vi lever.
Den visar att vi bryr oss, att vi känner, att vi älskar.
Att något i oss fortfarande är mjukt, öppet och villigt att ta emot livet, även när det riskerar att gå sönder.
Att gifta sig med livet är att släppa taget om illusionen av kontroll.
Att våga säga:
Jag vet inte hur det här kommer gå.
Jag kan bli sårad.
Jag kan förlora.
Men jag väljer ändå.
När jag talar om giftas – att säga ja till livet, menar jag också att våga vara sårbar.
Vad har du gift dig med?
Kanske är det här också en fråga vi behöver ställa till oss själva ibland:
Vad har jag gift mig med?
Inte bara vem – utan vad.
Har jag gift mig med andras förväntningar?
Med gamla historier om vem jag “borde” vara?
Med prestation, stress eller rollen som alltid ska orka?
Eller har jag gift mig med livet – det verkliga, det levande, det som vibrerar under huden?
Vi bär alla på något vi sagt ja till, medvetet eller omedvetet.
Och kanske är det därför det är så viktigt att stanna upp ibland och känna efter:
Är det här fortfarande mitt val?
Eller går jag bara på av gammal vana?
Att gifta sig med livet är att våga omformulera sina löften.
Att våga ändra, säga om, säga nej, säga ja igen.
Att se att vi får börja om hur många gånger vi behöver.
Så jag vill skicka frågan vidare till dig som läser:
Vad har du gift dig med?
Vad väljer du varje dag, kanske utan att ens tänka på det?
Och om du fick säga ett nytt ja – vad skulle du välja då?
Kanske behöver vi fråga oss vad giftas – att säga ja till livet betyder just för oss.
För ibland säger vi ja till sådant som egentligen gör ont.
Vi håller fast vid relationer, roller eller sätt att leva som inte längre ger oss värme eller mening, bara för att de en gång gjorde det.
Vi bär löften som blev kvar långt efter att känslan försvann.
Så jag undrar:
Vad håller du fast vid av rädsla?
Och vad skulle hända om du släppte taget – bara lite?
Det behöver inte vara stort.
Det kan vara en tanke som viskar att du inte duger.
En vana som tar mer energi än den ger.
En roll du en gång fick och sedan aldrig ifrågasatte.
Vi gifter oss ibland med våra egna begränsningar.
Med berättelser som inte längre är sanna.
Med föreställningar om att livet måste se ut på ett visst sätt för att räknas.
Men tänk om det inte är så?
Tänk om du får skriva om manus?
Tänk om du får säga:
Det där var sant då – men det är inte sant längre.
Nu väljer jag något annat.
Vad skulle förändras i ditt liv om du gav dig själv den möjligheten?
För mig är giftas – att säga ja till livet ett val jag gör om och om igen.
Jag vet vad jag väljer idag.
Jag väljer livet.
Inte det perfekta livet, inte det som ser fint ut utifrån, utan det som känns sant inuti.
Det där livet som ibland är rörigt, kantstött och fullt av oväntade svängar – men som ändå får mitt hjärta att slå lite varmare.
Jag väljer mig.
Inte på bekostnad av andra, utan för att jag förstått att när jag står stadigt i mig själv, då kan jag också möta världen med öppna händer.
Då kan jag älska, ge, finnas kvar – utan att gå sönder på vägen.
Och du?
Vad skulle hända om du valde dig själv idag?
Inte imorgon, inte när allt är perfekt, utan nu?
Hur skulle det kännas att säga:
Jag säger ja till mitt liv.
Jag säger ja till min väg.
Jag säger ja till mig.
Det behöver inte vara stort.
Det kan vara en tanke, ett andetag, ett litet steg åt det håll som gör dig mer levande.
Ett ja som bara du hör – men som förändrar något i dig.
Kanske är det där äktenskapet med livet börjar.
I det lilla, i det tysta.
I det där första ja:et som viskar:
Jag väljer att vara här.
Med allt jag är.
Så kanske är det just så här livet vill bli älskat.
Inte genom stora löften och högtidliga ord,
utan genom de små, tysta ja vi ger oss själva varje dag.
När vi väljer att stanna upp, andas, känna efter och lyssna.
När vi tillåter oss att vara hela människor – med allt som ryms där inne.
Ett liv behöver inte vara perfekt för att vara värt att säga ja till.
Det behöver bara vara levt.
Ditt.
Sant.
Och om du lyssnar riktigt noga kanske du hör det du också:
den där stilla rösten som viskar:
Du får välja dig.
Du får säga ja till ditt liv.
Det är i de små ögonblicken som giftas – att säga ja till livet verkligen blir levande.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Mellan raderna – min röst
När jag skriver om att gifta mig med livet, så handlar det egentligen om något jag själv behöver påminna mig om.
Att jag får välja mig.
Att jag får säga ja till det som gör mig varm och hel, även när livet känns svårt eller människor väljer bort mig.
Det finns en frihet i att inse att jag inte längre behöver hålla fast vid sådant som gör ont.
Jag får gå vidare, jag får skapa mitt eget liv, jag får vara min egen trygghet.
Det är inte egoism.
Det är kärlek.
Till mig.
AHA – mellan raderna
Den här texten viskar:
Jag väntar inte längre på att någon annan ska säga ja till mig.
Jag säger ja till mig själv.
Det är ett skifte.
Från att be om tillhörighet
till att skapa den.
Från att hoppas att någon stannar
till att själv välja att stanna kvar i sitt eget liv.
Det är där styrkan bor.
Vill du gå vidare?
Om du känner att du vill utforska din egen väg lite djupare, eller om du behöver någon som lyssnar och håller rummet med dig, så är du varmt välkommen till min sida:
Närvaro & Samtal – här kan du läsa mer och boka samtal
Läs gärna vidare: Self-Compassion: Theory, Method, Research, and Intervention — en djupdykning i hur vi kan vara snälla mot oss själva när livet skakar.
Vill du följa mina texter?
Om du vill fortsätta läsa det jag skriver och få nya inlägg direkt när de kommer, kan du prenumerera här:
https://wordpress.com/reader/site/subscription/72932311
Stöd mitt skrivande
Om mina texter ger dig något och du vill stötta mitt fortsatta skrivande, får du gärna bidra en slant via PayPal:
paypal me
Lämna ett svar