Att ta emot beröm låter enkelt, men för mig har det varit en del av min personliga utveckling. I det lilla ögonblicket när någon skriver något fint finns ett val – ska jag krympa, misstänkliggöra eller faktiskt ta emot beröm med värdighet? Den här texten handlar inte om kommentaren i sig, utan om hur jag valde att tolka den – och vad det säger om min resa från röd och blå cirkel till grön.
🇸🇪 Svenska versionen
🇬🇧 English version
🔗 Läs också mitt tidigare inlägg:
Välja lycka och ta ansvar – en morgon av insikt
https://malix.se/30/valja-lycka-och-ta-ansvar/05/34/27/
Idag rider jag fortfarande på den vinden.
Vinden av att jag valde lyckliga tankar.
Jag hade kunnat välja något helt annat.
En kort kommentar. Ett beröm.
Och jag hade kunnat tänka:
“Ja ja, hon vill bara att jag ska kolla hennes sida.”
“Hon vill bara att jag ska skriva lika snällt tillbaka.”
Jag hade kunnat skapa en annan verklighet.
Men min utveckling ligger inte i kommentaren.
Den ligger i hur jag valde att tolka den.
Jag valde att tänka:
Hon menar det.
Jag är en bra skribent.
Jag kan ta emot beröm.
Och det kom naturligt.
För några år sedan hade jag valt misstanken.
Valt förminskningen.
Valt att gömma mig bakom ett “äh, vem som helst kan skriva så”.
Men inte idag.
Idag tog jag emot berömmet med värdighet.
Jag sa tack.
Inte med en bortförklaring.
Inte med ett “men såg du alla stavfel?”.
Utan med rak rygg.
Det är den vinden som lyfter mig.
Att inte kränka mig själv med baktankar.
Att inte krympa.
Att inte gömma mig bakom falska murar.
Jag bejakade mig själv.
Jag blev så stor som jag faktiskt är.
Och det är där utvecklingen sitter.
Inte i att få beröm.
Utan i att våga ta emot det.
Reflektion
Hur tolkar du beröm?
Krymper du?
Skrattar bort det?
Eller kan du säga tack – och mena det?
Ibland är det största steget i personlig utveckling inte att förändra världen.
Utan att sluta misstolka den.
Mellan raderna – min röst
Den här texten handlar egentligen inte om en kommentar.
Den handlar om att sluta skydda sig genom att misstro det goda.
Den handlar om att trygghetssystemet har blivit starkare än hotet.
Och det syns i små ögonblick.
🌿 Reflektion 2026 – Jag märker färgerna i mig
När jag läser det här idag ser jag färgerna tydligare.
Den röda cirkeln brukade gå igång direkt.
Hotet.
Misstanken.
“Vad vill hon egentligen?”
Ibland kom den blå efteråt.
Prestationen.
“Nu måste jag visa att jag förtjänar det.”
“Nu får jag inte misslyckas.”
Men den dagen var det grönt.
Och jag märkte det nästan inte ens.
Det var det som var det fina.
Jag behövde inte försvara mig.
Jag behövde inte prestera tillbaka.
Jag behövde inte krympa för att vara säker.
Jag bara tog emot.
Det betyder att något i mig har blivit tryggare.
Att mitt system inte längre tolkar värme som fara.
Och kanske är det just det som är utveckling.
Inte att bli någon annan.
Utan att kunna stå kvar i sig själv när något gott kommer.
Jag sa tack.
Och det var sant.
💛 Vill du stötta mitt skrivande?
PayPal:
PayPal Me
📩 Prenumerera på bloggen:
Prenumerera här
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
🇬🇧 I Chose to Receive Praise – And It Changed Something
🔗 Read my earlier post:
Choosing Happiness and Taking Responsibility – A Morning of Insight
https://malix.se/30/valja-lycka-och-ta-ansvar/05/34/27/
I am still riding that wind today.
The wind of choosing happy thoughts.
A short comment.
A compliment.
I could have thought:
“She just wants me to check her page.”
“She wants something back.”
I could have created a different reality.
But my growth wasn’t in the comment.
It was in how I chose to interpret it.
I chose to think:
She means it.
I am a good writer.
I can receive praise.
And it felt natural.
A few years ago, I would have chosen suspicion.
Chosen minimising.
Chosen to hide behind “anyone could write that”.
Not today.
Today I received the praise with dignity.
I said thank you.
Without deflecting.
Without apologising for myself.
That is the wind lifting me.
Not the praise itself.
But the freedom of not shrinking.
Growth is not always loud.
Sometimes it is simply saying “thank you” – and meaning it.
Reflection
How do you receive praise?
Do you shrink?
Laugh it away?
Or stand tall and accept it?
Sometimes the biggest shift is not changing the world.
But changing how we interpret it.
Between the Lines – Your Voice
This text is not about a comment.
It is about safety inside yourself.
About no longer needing suspicion to feel protected.
About dignity.
🌿 Reflection 2026 – I Can See the Colours in Me
When I read this today, I see the colours more clearly.
The red circle used to activate immediately.
Threat.
Suspicion.
“What does she really mean?”
Sometimes the blue followed.
Performance.
“Now I have to prove I deserve this.”
“Now I can’t make mistakes.”
But that day, it was green.
And I almost didn’t even notice it.
That was the beautiful part.
I didn’t need to defend myself.
I didn’t need to perform in return.
I didn’t need to shrink to feel safe.
I simply received it.
That tells me something has become steadier inside me.
That my system no longer interprets warmth as danger.
And maybe that is what growth really is.
Not becoming someone else.
But being able to remain yourself when something good comes your way.
I said thank you.
And it was true.
💛 Support my writing:
https://www.paypal.com/paypalme/malixse971?country.x=SE&locale.x=sv_SE
📩 Subscribe:
https://wordpress.com/reader/site/subscription/72932311
Live today, right now.
Yesterday rests in history and tomorrow waits ahead.
Right now is what matters.
Lämna ett svar