Det här är ett inlägg om ADHD och stoppknappen i vardagen.
Om hur en kreativ motor kan vara både en gåva och en risk.
Och om hur kärlek ibland är att någon annan trycker på bromsen åt en.
🇸🇪 Läs på svenska
🇬🇧 Read in English
ADHD och stoppknappen i vardagen
Fantastisk, vilken tur att jag har någon som berättar för mig när min ADHD ramlar in och förstör.
Jag tycker ju att ADHD i mig är bra. Den gör att jag får saker gjort.
De dagar den är kreativ så är ADHD bra, då har jag en motor i mig som går utan bensin.
Tiden försvinner. Kroppen känns inte. Och jag får saker gjort.
Saker gjort – menas att det blir lite här och lite där.
Inte en sak i taget. Dessutom blir det inte klart.
Jag kan lugnt känna att jag har saker att göra även imorgon.
Eftersom jag påbörjar så många olika saker samtidigt.
Idag var det trädgårdsarbete på listan.
Trimmer runt alla kanter.
Nu blev det inte riktigt det som blev gjort.
Jag tror inte ens jag rörde trimmern.
I stället hittade jag en sopborste.
Sopade lite tunt på framsidan.
Ryckte bort visset gräs som jag skulle tagit igår.
Rensade plattor.
Kom på att jag behövde skottkärran.
På väg till skottkärran såg jag ogräs i rabatten.
Lite dött gräs från förra sommaren.
Tror inte ens jag blev klar med sopningen.
Ogräset mellan plattorna blev halvgjort.
Hälften av det döda gräset ligger kvar.
För min kloka make sa:
“Nu räcker det.”
Och han stannade mig.
Det är just det här som är ADHD och stoppknappen i vardagen – när energin är obegränsad men förmågan att sluta i tid inte riktigt finns där.
ADHD och stoppknappen i vardagen – när någon annan blir min broms
Just den handlingen var en bra handling.
För någon vecka sedan var det just det jag bad honom om.
Att hjälpa mig stoppa.
För att överleva dagen efter.
Hade han inte sagt stopp i tid idag hade jag inte kunnat gå imorgon.
Hade jag lyssnat på min kropp – som jag av gammal vana gör –
så hade jag inte suttit här nu.
Jag hade fortfarande varit ute och kämpat.
För jag har inget stopp.
Jag kan inte sluta.
Det är i och för sig bra – mycket blir gjort.
Men på bekostnad av mig själv. Min kropp. Mig.
Så tack kära make, för att du gav mig stöd.
För att du hjälpte mig sluta i tid.
Njuta av det som blev gjort utan att vara helt mörbultad.
Ännu så länge har jag valt lycka och glädje.
Till och med i trädgården.
Jag valde även lycka när jag lyssnade på min make –
som vet hur jag fungerar.
Reflektion
ADHD är inte problemet.
Brist på broms är problemet.
Att ha en motor utan stoppknapp kan vara en tillgång.
Men bara om det finns ramar.
Ibland är självständighet att klara allt själv.
Ibland är självständighet att låta någon annan hjälpa dig stanna.
Idag valde jag att inte köra slut på mig själv.
Det är också styrka.
Mellan raderna – min röst
Det här är en kvinna som lärt sig sitt mönster.
Som inte skäms för sin motor.
Men som inte längre vill bli överkörd av den.
Det här är utveckling.
Inte perfektion.
Reglering.
Reflektion
Jag har länge trott att styrka är att orka mer än andra.
Att inte ge upp.
Att fortsätta tills det är klart.
Men idag såg jag något annat.
Styrka kan också vara att sluta i tid.
Att inte låta morgondagen betala för dagens driv.
Att ha en människa bredvid sig som ser när jag inte ser själv.
Och att våga ta emot det stödet.
Det är inte svaghet.
Det är reglering.
Det är kärlek.
Idag just nu lever vi i. Imorgon är i dag gårdagen och idag är framtiden i morgon.
English version 🇬🇧
ADHD and the missing stop button – when my engine has no brakes
ADHD in me is good.
It gives me energy.
On creative days it runs without fuel.
Time disappears.
My body disappears.
Things get done.
But not one thing at a time.
Today I was supposed to trim the garden edges.
I never touched the trimmer.
I found a broom.
Then dead grass.
Then weeds.
Then the wheelbarrow.
Then last summer.
Half done. Everywhere.
Until my wise husband said:
“That’s enough.”
And stopped me.
A week ago I asked him to do exactly that.
To help me stop before I destroy tomorrow.
Without him I wouldn’t be able to walk tomorrow.
Because I don’t have a stop button.
ADHD isn’t the problem.
Lack of brakes is.
Today I chose joy.
And I chose to listen.
That is growth.
Prenumerera & stöd
📬 Prenumerera:
https://wordpress.com/reader/site/subscription/72932311
☕ Stöd bloggen:
https://www.paypal.com/paypalme/malixse971?country.x=SE&locale.x=sv_SE
Jag står aldrig still – om ärlighet, mod och att gå sin egen väg
https://malix.se/29/jag-star-aldrig-still-arlighet-och-mod/11/17/42
Alla barn ska ha samma rättigheter – men vågar vi verkligen se?
https://malix.se/23/mobbning-i-skolan-nar-vuxna-ser/12/58/32/
Att leva med ADHD som vuxen – mer än “en släng”
https://malix.se/30/adhd-vuxen-neurodivergens-trotthet/11/10/11/#se
Om du missade gårdagens inlägg
Lämna ett svar