I dag tänker jag på torsdagens statistik.
Men inte bara den som finns i Jetpack och på WordPress.
🇬🇧 Read this post in English Thursday Statistics – When Emotion and Structure Meet
Torsdagens statistik mellan människor
Jag tänker på den statistik som uppstår i livet mellan människor.
Ni vet – den där som inte syns i siffror men som ändå går att se om man tittar lite noga.
Tidigare i dag skrev jag en kommentar på LinkedIn.
Den handlade om debatten och om hur olika människor går in i samtal på olika sätt.
Och efteråt har den tanken stannat kvar hos mig.
För jag tror att både kvinnor och män behövs i samtalet.
Men ibland på lite olika sätt.
Jag upplever ofta att vi kvinnor går in i diskussioner med hela känsloregistret.
Vi känner, reagerar och engagerar oss.
Och det är ofta just därför viktiga frågor lyfts.
Men ibland gör också känslorna att trådarna börjar spreta.
Argumenten finns där – men de ligger inte alltid i en rak linje.
Det är då jag ibland ser hur män kan spela en viktig roll i samtalet.
Inte för att de saknar känslor.
Utan för att de i vissa situationer lättare kan lägga dem lite åt sidan en stund och se själva situationen.
Vad händer här?
Vad är kärnan?
Vad behöver göras just nu?
Jag ser det här väldigt tydligt hemma hos oss.
Min man är på många sätt mitt kognitiva hjälpmedel.
När jag pratar, analyserar, känner och ibland nästan drunknar i alla tankar – då sitter han där och lyssnar. Och efter en stund säger han något som plötsligt knyter ihop hela påsen.
Inte kallt.
Inte utan känsla.
Men mer fokuserat.
Och det märks kanske allra tydligast i de där sammanhangen som verkligen betyder något.
Som möten med skolan eller andra viktiga samtal där många saker står på spel.
Där är han guld.
Jag brukar ibland tänka att han nästan tar OS-guld i just sådana sammanhang.
För han ser sådant som vi andra inte alltid ser.
Han ser vad som presenteras.
Men också vad som döljs.
Han ser logiken i det som sägs – och det som inte sägs.
Medan jag ofta känner in stämningen i rummet och reagerar på känslorna, så kan han stanna kvar i sakfrågan.
Han håller sig lugn, saklig och tydlig.
Och just i sådana stunder märker jag hur viktigt det är att vi människor fungerar olika.
För ibland behövs känslan som lyfter frågan.
Och ibland behövs någon som kan stå kvar i strukturen och se klart.
Det var till exempel också han som en dag sa till mig:
”Du borde skriva dina inlägg på engelska också.”
Det hade jag själv inte riktigt tänkt färdigt.
Men när han sa det kände jag direkt att han hade rätt.
Nu gör jag det.
Och plötsligt läses bloggen inte bara i Sverige – utan också i USA, Irland och andra delar av världen.
När jag skriver på bloggen om vardag, ADHD och närvaro försöker jag ofta förstå just sådana här mönster i livet.
och
Jag har tidigare skrivit om Närvaro & samtal – att bli lyssnad på utan att bli lagad.
och
I ett annat inlägg skriver jag också om ADHD och tidsuppfattning, och hur tankar ibland kan springa åt flera håll samtidigt.
Det är lite fint att tänka på.
Att livet ibland fungerar så.
Att någon känner starkt.
Och någon annan håller ihop strukturen.
Inte som motsatser.
Utan som ett samarbete.
📊 Torsdagens Statistik – men i livet
När jag tänker efter är det här också en sorts statistik.
Inte siffror.
Utan mönster.
Jag har sett det i familjer.
På arbetsplatser.
I samtal med ungdomar.
När människor får använda sina olika sätt att tänka – då fungerar saker ofta bättre.
Inte när alla tycker lika.
Utan när vi kompletterar varandra.
Olika sätt att tänka är inte ett problem – de är en styrka när de får samspela.
📊 Torsdagens statistik på Malix
Den här veckan visar statistiken något som jag tycker är lite fint.
Bloggen läses inte bara i Sverige längre.
Under de senaste dagarna har besökare kommit från flera olika länder:
- Sverige – 66 visningar
- USA – 45 visningar
- Irland – 5
- Nederländerna – 4
- Sydafrika, Tyskland och Kina – några enstaka besök
De mest lästa inläggen just nu är:
🌿 Stöd mitt skrivande
Om du uppskattar mina texter och vill stödja mitt arbete med bloggen kan du göra det här.
PayPal:
PayPal Me
Ditt stöd hjälper mig att fortsätta skriva om vardag, ADHD, samtal och livet mellan människor.
✉️ Prenumerera på bloggen
Vill du få nya inlägg direkt när de publiceras?
Prenumerera här:
Prenumerera
🌿 Frågor till dig som läser
Har du någon i ditt liv som hjälper dig att se klarare när dina egna tankar börjar spreta?
Är du själv den som känner in rummet – eller den som håller ihop strukturen när andra tappar tråden?
Har du varit med om möten där någon plötsligt såg något som alla andra hade missat?
Och hur ser samspelet ut i ditt liv – mellan känsla och struktur?
När jag tittar på siffrorna ser jag egentligen samma sak som i livet:
Människor söker berättelser om vardag, bemötande och hur vi försöker förstå varandra.
Kanske är det också därför jag fortsätter skriva.
🌿 Reflektion
Kanske är det så livet fungerar som bäst.
Någon känner djupt.
Någon ser strukturen.
Och tillsammans blir det något som håller.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
/ Carina Ikonen Nilsson
Lämna ett svar