Egentligen skulle dagens inlägg handla om ADHD. Men livet ville något annat. Ett morgonbad med Alfred, en fisketur, inlagd gurka som väckte minnen och ett politiskt möte om sjukvården blev istället dagens röda tråd. Kanske är det just så livet fungerar – det vi planerar får ibland kliva åt sidan för det som faktiskt händer.
🇬🇧 Read in English: When Life Gets in the Way of Structure
Egentligen skulle jag idag skriva något om ADHD och annat sådant.
Jag har ju skapat en struktur här på bloggen. Om det var för att det skulle vara lättare för mig eller för att ge läsaren någon form av struktur minns jag inte riktigt just nu.
Men det här är min blogg och jag är jag.
Och ibland, som med allt som har med ADHD att göra, räcker inte strukturen. Då gör jag som jag gör ändå.
Så idag hoppar jag över strukturen och skriver om livet istället.
Ett morgonbad med Alfred
Igår åkte jag och Alfred till sjön för att bada med mina badsystrar.
Det var kallt. Sjön har blivit svalare igen.
Men vi badade, och Alfred simmade på.
På vägen hem sa han:
– När jag blir stor ska jag göra precis som du gör och åka till sjön och bada varje dag.
Sedan sa han:
– Nu är jag ju vaken på riktigt.
Och där fångade han nog precis det som morgonbaden handlar om.
Det handlar inte bara om simningen.
Det handlar om känslan efteråt.
Om att vakna till livet.
Vi simmade inte lika långt som jag brukar, men det spelade ingen roll. Det viktiga var att han fick vara med. Han har länge varit fascinerad av att jag nästan varje morgon åker till sjön.
Nu fick han följa med och vara en del av det.
Han fick se en bit av mormors vardag som han inte varit med om tidigare.
Fiske, minnen och gemenskap
När vi kom hem åt Alfred frukost nummer två.
Sedan åkte vi ut för att fiska.
Den första sjön vi tänkt åka till hade fiskeförbud och dessutom var det svårt att hitta bra platser att stå på.
Så vi åkte vidare till nästa sjö.
Där stod både Alfred och lillkillen och kastade sina spön.
Jag berättade för Alfred att när hans mamma var liten var det där vi brukade bada.
Sådana saker blir också broar mellan generationer.
Plötsligt finns det en historia som sträcker sig längre än dagen själv.
Dagen bjöd på fiske, fika och samvaro.
Sedan åkte vi hem, lagade mat och spelade Uno mellan varven.
Smaken av minnen
När Malou och Sebbe kom för att hämta Alfred efter jobbet hade vi mat kvar till dem också.
Jag hade fått fler gurkor än vi hann äta upp från växthuset och gjorde därför en snabb inläggning till köttbullarna.
När Malou smakade sa hon:
– Åh mamma, min farmor gjorde alltid sådan här gurka.
Då hände något inom mig.
En liten tanke.
En liten känsla.
Och kanske är det just det som är livet.
En smak.
En doft.
En maträtt.
Någonting litet som plötsligt öppnar dörren till en människa som inte längre står i rummet.
Relationer lever ofta vidare på det sättet.
I minnen, smaker, dofter och små vardagliga detaljer.
Politik handlar också om människor
På kvällen gick jag iväg på medlemsmöte.
Vi hade möte med Socialdemokraterna och där fick jag höra något som jag tyckte var intressant.
Västra Götalandsregionen har lyckats minska vårdköerna och samtidigt skapa bättre förutsättningar för människor att orka arbeta inom vården.
Det är kanske inte perfekt.
Det finns säkert mycket kvar att göra.
Men det visar att förändring faktiskt är möjlig.
När nationella politiker talar om kortare vårdköer nämns ibland resultaten, men inte alltid vilka som gjort arbetet bakom dem.
För mig blev det en påminnelse om hur viktig vår gemensamma sjukvård är.
Oavsett politisk färg behöver den vårdas, utvecklas och fungera för dem som behöver den.
Det handlar ytterst om människor.
Precis som så mycket annat.
Mellan struktur och liv
Så nej.
Idag blev det inget inlägg om ADHD.
Eller kanske blev det det ändå.
För kanske är det just ADHD att börja skriva om en sak och hamna någon helt annanstans.
Att följa en tanke.
Ett bad.
En fisketur.
En gurkskiva.
Ett politiskt möte.
Och upptäcka att allt egentligen hänger ihop.
För livet följer sällan någon perfekt struktur.
Och kanske är det precis därför det blir så intressant att leva.
Reflektion-Morgonbad med Alfred
När jag tänker tillbaka på dagen är det inte fiskarna jag minns, för vi fick inga. Det är inte heller diskussionerna på medlemsmötet som stannar kvar starkast.
Det är Alfreds ord på vägen hem från sjön.
”Nu är jag ju vaken på riktigt.”
Det är märkligt hur barn ibland hittar fram till kärnan snabbare än vi vuxna.
För kanske är det det jag själv letar efter varje morgon när jag åker till sjön. Att vakna på riktigt. Att känna vattnet mot huden, höra fåglarna och påminna mig om att jag lever.
Samma sak hände när Malou smakade på gurkan och mindes sin farmor. En liten vardaglig sak blev plötsligt något större. Ett minne. En relation. En människa som fortfarande finns kvar genom smaken av en gurkskiva.
Kanske är det så livet bygger sina broar mellan människor. Inte genom stora tal eller märkvärdiga händelser utan genom små saker som återkommer år efter år.
Morgonbad med Alfred – mellan raderna
Mellan raderna läser jag en text om arv.
Inte arv i pengar eller saker.
Utan arv i vanor, minnen och upplevelser.
Alfred följer med till sjön och får uppleva något som blivit en naturlig del av mitt liv.
Malou känner igen smaken av sin farmors gurka.
Jag sitter på ett politiskt möte och funderar över vilket samhälle vi lämnar vidare till nästa generation.
På medlemsmötet fick jag höra om hur vårdköerna i Västra Götalandsregionen har minskat och hur arbetsmiljön inom delar av vården förbättrats. Det fick mig att tänka på att när nationella politiker talar om framgångar i vården så glöms det ibland bort vilka som faktiskt styr regionen.
I Västra Götalandsregionen är det Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som bär det politiska ansvaret för sjukvården. Oavsett vad man röstar på säger resultaten något viktigt: att gemensamt finansierad sjukvård fortfarande kan utvecklas och fungera när människor väljer att prioritera den.
Kanske handlar hela inlägget egentligen om samma sak.
Omsorg.
Omsorg om barn.
Omsorg om relationer.
Omsorg om minnen.
Omsorg om det samhälle vi delar med varandra.
Frågor till dig som läser
🌿 Finns det någon doft eller smak som direkt tar dig tillbaka till en person du saknar?
🌿 Vilken vardagsvana skulle du vilja föra vidare till nästa generation?
🌿 När känner du att du är ”vaken på riktigt”?
🌿 Vad tycker du är viktigast att vi tar hand om gemensamt i vårt samhälle?
Läs mer på bloggen
📚 Om vardag, ADHD och närvaro:
https://malix.se
📚 Tidigare inlägg:
https://malix.se/bloggarkiv
Prenumerera på bloggen
Vill du följa mina vardagsreflektioner, berättelser om livet, ADHD, familj, bad, odling och allt det där som ryms mellan raderna?
Prenumerera här:
Prenumerera på Malix.se här
Stöd bloggen
Om du uppskattar det jag skriver och vill hjälpa mig att fortsätta skapa innehåll kan du stötta bloggen här:
Tack för att du läser, kommenterar och följer med på resan.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar