Det här inlägget kommer lite senare idag. Inte för att orden saknades – utan för att dagen började i vattnet. Simning och närvaro fick gå först. Och kanske är det just därför som både kroppen och bloggen känns så samstämda just nu.
Read this Post in English-> Swimming and Presence – when consideration becomes tiring
Det blev ett tidigt besök i simhallen.
Ett halvårskort är nu införskaffat – snålvarianten, den som gäller före klockan tre. Det passar mig egentligen bra. Mindre tempo, mindre brus. Nu återstår bara att lista ut vilka tider som är minst med folk, så att simningen får vara det den är tänkt att vara: återhämtning, inte social anpassning.
Samma bana – olika rytmer
Först delade jag bana med en man som simmade snabbare än jag.
Jag märkte hur jag genast blev stressad. Inte av hans tempo – utan av rädslan att störa hans rytm. Jag började anpassa mina vändningar, mina andetag, mina pauser.
Sedan kom en kvinna som simmade långsammare än jag.
Och då vände det. Nu var det jag som låg bakom. Jag blev så medveten om att jag kanske stressade henne att jag ibland fick ligga och flyta, sakta ner, skapa avstånd.
Det slog mig hur påverkad jag blir av andra, trots att jag är där för mig själv.
När hänsyn blir tröttande
Jag är en hänsynsfull människa.
Och jag tycker om den sidan hos mig.
Men ibland går den lite för långt.
För det som också blev tydligt var att ingen av de andra verkade ta samma hänsyn till mig. De simmade sin simning. Tog sin plats. Höll sin rytm. Precis som man får.
Och där låg jag, mitt i bassängen, med halva uppmärksamheten riktad utåt.
Det är tröttande.
Inte dramatiskt.
Bara… energikrävande.
Simning och närvaro – samma rytm i kropp och vardag
När jag kom hem var kroppen mjuk, lite trött på det där snälla sättet.
Och bloggen fick vänta.
Men under tiden fortsatte något att bära.
Jag ser hur det som läses hos mig just nu är texter om närvaro, kropp, vardag, ADHD och återhämtning. Reflektioner snarare än råd. Ord som inte vill något av läsaren – mer än att få vara med en stund.
Det är samma tema som i bassängen.
Att hitta sin rytm.
Att få ta plats utan att störa – och utan att krympa.
Att texterna hittar fram, även när jag själv väljer vattnet först, säger något jag tycker om:
Bloggen står stadigt nu. Den behöver inte jagas fram. Den får leva i samma takt som jag.
För mig hör simning och närvaro ihop – i bassängen, i kroppen och i skrivandet.
AHA – mellan raderna
Jag märker hur lätt jag tar ansvar för stämningen runt omkring mig.
Hur snabbt min närvaro blir vaksam i stället för vilande.
Aha-ögonblicket är inte att jag är ”för snäll”.
Det är att jag ibland glömmer att jag också är någon att ta hänsyn till.
I bassängen, i vardagen – och i livet.
Simning och närvaro har blivit mitt sätt att lyssna inåt, utan att förklara eller prestera.
Närvaro i kroppen – simning som återhämtning Reflektion
Kanske handlar nästa steg inte om att bli mindre hänsynsfull.
Utan om att våga ta min plats lite tydligare.
Att simma i min takt.
Att skriva i min rytm.
Och att låta det räcka.
Vill du läsa vidare eller ta nästa steg?
🔹 Närvaro & Samtal – för dig som vill stanna upp tillsammans med någon
👉 https://malix.se/narvaro-samtal/
🔹 Leva här och nu – hållbart – en kurs i stillsam närvaro
👉 https://malix.se/hitta-tillbaka-till-dig-sjalv/
🔹 Därför är simning superbra I FORM
👉 https://www.1177.se/liv–halsa/fysisk-aktivitet/traning-i-vatten/
💛 Vill du stötta mitt skrivande?
👉Bidra via PayPal:
📩 Prenumerera på bloggen
Så får du nya texter direkt när de publiceras:
👉 https://wordpress.com/reader/site/subscription/72932311
Lev idag, just nu.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien och morgondagen väntar där borta.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar