Ibland ramlar tystnaden och compassion in samtidigt det är när teorin och kunskapen känns i kroppen som det har hänt något.
Read this post in English ->Sometimes silence and compassion arrive
När orden inte kommer
Kaffet står här bredvid mig och allt är som vanligt.
Men ändå inte vanligt.
Jag saknar orden.
Det är tyst inom mig, och orden verkar vara borta på kalas någon annanstans. Här är de inte.
Kanske är det just det här som är viktigt –
att det ibland får vara tyst, även om det känns lite skrämmande.
Jag tänker på compassion och cirklarna.
Den gröna, den blå och den röda.
Tystnaden som inte är hotfull
Inte kanske – för jag befinner mig inte i den röda fullt ut just nu.
Jag är inte rädd. Inte stressad.
Bara konfunderad.
Vem är jag när jag inte skriver?
Tystnaden och compassion
Men så kommer tanken smygande:
Vem är jag om jag inte skriver?
Det är nog där det röda bor.
Inte som panik, utan som en skugga –
en gammal idé om att mitt värde sitter i orden, i formuleringarna, i det som blir till text.
Samtidigt finns det något annat i mig.
En nyfikenhet som inte är hård, inte krävande.
Den frågar:
Vad vill tystnaden visa mig?
Varför är det så tyst just nu?
Att se tystnaden genom compassion
När jag ser det genom compassion blir det tydligare.
Den röda cirkeln handlar om hot – om rädslan för att något är fel, att jag borde vara annorlunda, producera mer, veta mer.
Den blå cirkeln står för utforskandet – frågorna, nyfikenheten, viljan att förstå utan att behöva lösa.
Och den gröna cirkeln är tryggheten – platsen där inget behöver bevisas, där jag får vila i att jag redan är okej.
När frågorna får höra hemma i den blå cirkeln
Frågorna som kommer nu hör hemma i den blå cirkeln.
Det är inte frågor som kräver svar.
Det är frågor som vill hållas.
Och den gröna cirkeln finns där som en grund.
Jag märker det på att kroppen inte är spänd.
På att andningen är lugn.
På att tystnaden inte känns farlig.
Den säger inget om mitt värde.
Den säger inget om vem jag är i det stora hela.
Den säger bara:
det är tyst just nu.
Och kanske är det också compassion –
att inte pressa fram ord,
att inte göra tystnaden till ett problem,
utan att låta den få vara ett tillstånd.
För orden tystnar egentligen aldrig i mig.
De rör sig bara under ytan ibland.
Och jag är fortfarande jag, även när de inte visar sig.
🌿 AHA – mellan raderna
Det här är inte en text om att sakna ord.
Det är en text om att våga stanna när orden tystnar.
Om att inte göra tystnaden till ett hot,
utan till ett rum där något annat får visa sig.
Här leder inte den röda cirkeln.
Här finns ingen panik, inget krav på prestation.
I stället hålls frågorna varsamt i den blå cirkeln,
och den gröna cirkeln finns där som grund –
tyst, trygg och bärande.
Det är så compassion kan se ut i praktiken:
inte att laga, inte att pressa fram svar,
utan att låta det som är få vara.
💛 Reflektion-tystnaden och compassion
Jag är inte mindre mig själv när orden är tysta.
Jag är fortfarande hel.
Tystnaden säger inget om mitt värde,
inget om min förmåga, inget om vem jag är.
Den säger bara att just nu får något vila.
Och kanske är det där tilliten bor –
i att jag inte behöver fylla varje tomrum,
inte bevisa min röst,
utan kan lita på att orden kommer tillbaka
när de är redo.
Tills dess får tystnaden vara.
Och jag med den.
När lät du senast tystnaden få finnas utan att göra något av den?
Oj, se där.
Det blev en text om tystnad.
Orden saknades, och ändå blev det en hel text.
Kanske just därför.
Den skriker inte.
Den låter inte högt.
Den är mer stillsam, mer lågmäld, mer tyst.
Och ändå blev det ord.
Ord om tystnaden.
Det var alltså inte tyst.
Orden behövde bara vila i tankarna
för att hitta sin väg ut.
Lev idag – just nu
Lev idag, just nu.
Igår vilar i historien och morgondagen väntar där borta i framtiden.
Just nu är det som gäller.
Ibland är det enda vi kan göra
att andas,
och låta det vara tillräckligt.
🔗 Läs vidare – om kropp, närvaro och compassion
Om du vill läsa mer på liknande teman, kanske de här texterna kan vara något för dig:
- Morgondryck mot ledvärk – en ritual, inte en medicin
- Trygga cirklar i livet – om compassion och inre system
- Här och nu – men ändå framåt
- När orden vilar – och kroppen ropar
🌿 Om samtal och förhållningssätt
Den här texten är sprungen ur mitt sätt att tänka och vara i samtal –
med compassion, lyhördhet och respekt för det som får ta tid.
Om du vill förstå mer om hur jag ser på samtal och mänskliga möten,
finns det beskrivet här:
👉 Läs om mitt förhållningssätt i samtal
Närvaro & Samtal
Inget att boka.
Inget att prestera.
Bara ett sammanhang.
💛 Prenumerera
Vill du följa med?
Jag skriver om vardag, kropp, närvaro och det som bär –
ibland stillsamt, ibland mitt i livet.
👉 Prenumerera här:
Prenumerera
☕ PayPal-stöd
Om du vill stötta mitt skrivande och den här platsen finns möjlighet att bidra.
Helt frivilligt – men alltid uppskattat.
👉 Stöd via PayPal:
PayPal Me
Lämna ett svar